Attraktion på jobbet, vad göra?

Jag är i samma sits som dig. Föll handlöst för en av mina riktigt nära arbetskamrater, insåg i samband med detta att jag nog alltid dragits till tjejer. Sen en tid tillbaka har jag börjat komma ut med att jag är lesbisk, är också inne i en skilsmässoprocess. Hon har man och barn, men blickarna som hon ger mig tycks säga att hon vill nåt med mig. 
Jag försöker ta reda på vad hon tycker och tänker om olika saker, men hon är som en mussla. Vi träffas privat ibland och då är det som att vi inte kan slita blicken från varandra.
Eftersom jag inte längre står ut med att inte veta vad hon känner så tänker jag berätta för henne att jag är lesbisk, kanske nappar hon på det.
Jag kommer också att på sikt byta jobb, hur det än blir mellan oss så känner jag att jag i längden inte kan jobba med henne. 

Du får väl försöka bjuda med henne på fika och lite sånt först, om hon är intresserad av att lära känna dig mer så lär hon följa med. När ni träffats privat ett tag kan du föra bi-/homosexualitet på tal och se hur hon ställer sig till det. Kanske också berätta att du gillar tjejer.  

Tack för svar och att du delar med dig! Skönt och höra hur du tänker och hur du upplever hur er kontakt är.
Jag känner mig verkligen desperat.
Hon och jag har dock inte alls så nära kontakt som du och din kollega. Eg. är det här för min del bara på avstånd som det är nu. Vi hejjar på varann när vi passerar, men så mycket mer än så är det tyvärr inte eftersom vi inte samarbetar något just nu i jobbet.

Det tillfället jag har o spana in henne i smyg är då när vi äter på arbetsplatsens matsal. Alltid lite spänd på att gå dit för att jag vet att jag har chans att få se henne där. Ibland bara på håll, Ibland hamnar vi vid borden bakom, framför eller bredvid varann men att vi sitter i olika sällskap. Då får jag höra hennes röst o se henne på närmre avstånd vilket kan göra min dag! Haha det e så sjukt jag känner mig verkligen som en tonåring i de här känslorna och tankarna är som ett virrvarr. Kan inte hjälpas =).

Under den tid vi samarbetade var det väldigt sällan som vi bara allmän-pratade. Vad jag kan komma ihåg frågade varken jag eller hon varann om hur vi mår eller hur är läget. Är inte det konstigt? Kunde kännas så stelt när vi ibland hamnade i den situationen att det för en kort stund bara var jag och hon som var i närheten av varandra. Jag upplevde det som att jag undvek att va själv med henne för att jag skulle få ett nervöst break-down och ibland var det hon som gick iväg för att hämta eller göra nåt då vi hamnade själv en kort stund, nån minut själva. En slump eller kanske blev vi lika spända båda två? Sånt där kan jag analysera sönder!

Jag var för feg, men som sagt ville jag inget hellre än ha henne i närheten. Nu ältar jag det där och försöker tänka ut fraser i förväg om jag möter henne i någon situation på jobbet så det är ett läge att småprata lite på. För om jag inte ens försöker göra det lär väl inget hända eller att jag iaf får veta/lära känna henne liite mer. Jag tänker att om hon skulle fråga mig hur det var om vi råkade hamna i närheten av varann skulle jag bli super glad! Då kanske jag borde testa det själv, kanske vara den som frågar först ist för att vänta mig att hon ska säga något.

Gu va jag babblade på nu! Har nog behov av o skriva av mig :P.  *går tillbaka o kolar vad du skrev* ;).

Kanske känner hon som jag den tjejen du pratar om... att hon blir så tyst av just nervositet? Och att attraktionen lixom lamslår henne =) ?

JO apropå det där med blickar... det är väl lite det jag jobbar på när jag tittar efter henne och smygkikar på henne är om våra blickar möts, kanske kan det avslöja något? Blickar säger rätt mycket. Men oftast blir jag rädd av nån fånig anledning och tittar på henne mest i smyg. Men varje dag tänker jag att jag ska hålla fast blicken för att se vad som händer.

För det har varit tillfällen då det känns som hon tittat åt mitt håll och faktiskt på mig och jag har tittat tillbaka, men då har hon tittat bort eller tittat ner.
Vad jag önskar att jag kommit så långt som ni gjort nu, att jag var där i fråga-om-vi-ska hitta- på-nåt-stadiet :D. Om vi kommit så långt skulle jag vara mer än glad och jag tror och hoppas att jag bara skulle följa mitt hjärta och vara öppen där och då hur det än blev. Men att jag ändå skulle få veta var hon står. Okej är hon hetro fine, då måste jag bara släppa det annars kanske d finns en uns chans.

Är du medlem här på sidan förresten, kanske kan skicka meddelanden här ist och fortsätta det här snacket så alla detaljer inte är med här ;).

Varmodig: Ska jobba på det där med att hitta på nåt tillsammans =). Bra tips om att ställa hypotetiska frågor, känns ju mer smidigt och inte så rak på sak om man vill vara lite försiktig innan man vet vart hon står.

Tack! :D

Jag vill absolut inte vara den som är den men är ni säkre på att era känslor ens är någolunda besvarade, att den här spänningen faktiskt existerar.

För i mitt fall så var det en klasskompis som jag gillade jätte mycket, vi kramades när vi träffades jag tyckte om hennes sällskap till och med alltid sökte mig till henne. Log mot henne när våra blickar mötes gjorde grimaser mot lärare osv och vi hade interna skämt, vi skämta mycket och kunde ligga hela nätterna och prata och prata och även när vi osv över hos varandra. En dag berättar hon att hon är kär i mig och jag blev helt chockad vilket hon inte kunde förstå för hon menade att "attraktionen och kemin mellan oss då" Nog har du väl känt kemin och spänningen i luften tex den och den gången, när du log mot mig sa dina ögon si och så och jag fattade inget för jag hade då aldrig känt någon attraktion, spänning eller sexuell kemi mellan oss alls. Jag hade aldrig kollat på henne på något speciellt sätt och jag hade aldrig uppfattat att hon kollat på mig så heller, hon kolla lite extra när vi bytte om osv men trodde de va för att hon tyckte jag hade snygg kropp (för det hade hon sagt och vi hade så annorlunda kroppsbyggnad)

så innan ni ger ut därhän och berättar så va säkra på att det ni känner är ömsesidigt iallafall på något sätt för majoriteten av sveriges befolkning är inte homosexuella eller bi (inte för att det är något fel på det) och risken är stor att ni sedan bara står där utlämnade

Hej Hunter! Det är bara bra att du delar med dig av vad du tycker :D.
Det är just det som gör mig väldigt frustrerad, att jag inte vet om Hon känner detsamma. Så det finns eg. inget besvarat på det sättet för att jag ska vara säker på att det kanske finns nåt där. Jag känner kemi och enorm attraktionen men vet inte vad hon känner. Därför går jag o tänker, tolkar och analyserar minsta lilla kring henne.
Vi känner inte varann mer än som bekanta kollegor. Vi jobbar på samma arbetsplats och hade ett samarbete under en tid, hon var mer personlig än jag men mest var det saker kring jobbet som kommenterades/var det vi pratade om... det lilla vi nu pratade med varann för det var inte så mycket tyvärr, vilket jag ångrar. Men som sagt nervositet m.m satte stopp för det för min del.

Så vi har alltså inte en sådan nära kontakt som du beskriver att du och din klasskompis hade, men jag förstår vad du menar. Om det nu varit så att du kände att det fanns något där då kanske du oxå hade uppmärksammat din väns sätt att se på dig =).(Inget illa menat)

Under slutet av min skoltid kom jag i kontakt med en kille som hade samma utbildning
och hade gått liknande praktik. Våra föräldrar visade sig vara bekanta på avstånd och det
faktum att han hade bilkörkort och bil gjorde att vi samåkte till och från skolan på måndag-
mornar och fredageftermiddagar. Efter en tid frågade han om jag ville se en del av de arbets-
uppgifter han sysslade med i verkligheten och på plats. Han bodde hemma hos sin mamma,
som efteråt ville bjuda på middag.

Nån fredag bjöd jag på fika hos mig efter det vi kommit hem. Efter nån månad dök han plötsligt
upp på cykel. Sade sig ha vägarna förbi efter att ha varit hos sina släktingar och hade sett mig 
komma åkande på min motorcykel. Ville bara säga hej, ungefär.

Nu kommer det konstiga; för jag vet än idag inte om mina föräldrar trodde någonting eller
bara ville vara artiga. Min far bjöd emellertid in honom på middag. Båda mina föräldrar var
väldigt gästfria så det var inte alls ovanligt med extra spontan- gäster i vårat hus. Både på
middagar och över några nätter här och då.
 
Terminen flöt på och vi gick på nån gemensam konsert och gjorde diverse utflykter till både
det ena och det andra. Efteråt har jag förstått att mycket av det här var trevande försök till
kontakt från en homosexuell kille till en annan kille som han av allt att döma trodde var homo.

Där och då förstod jag ingenting av det där spelet, men uppenbarligen tolkade han mig som
en möjlig partner.

Hela vårt umgänge avstannade abrupt när han mötte mig på stan med min nya flickvän på
vårkanten det året.

Har träffat på honom många långa år senare och nu, med facit i hand är det solklart att han
är homosexuell. Men där och då förstod jag inte de signalerna. Undrar vad det var han trodde sig
se hos mig?  

Jag är bisexuell och jättelycklig med min kille. är absolut aldrig attraherad av andra killar. Det där med andra tjejer däremot är lite svårt. Jag har varit i ett långt förhållande med en tjej förr när jag var yngre och var i 20-årsåldern väldigt olycklig i relation till tjejer, jag fick en del uppmärksamhet från dom men var soäker på "hur jag skulle va" med dom efter som att jag inte var en "butch" men inte heller ville bli objektifierad som en "femme" och tyckte det var jättesvårt med alla som inte var "butch" (hetronormen...)
Idag när jag är över 30 kommer jag på mig själv med att sända ut signaler till andra tjejer helt naturligt, samt att jag rätt ofta är attraherad av tjejer. Jag blev intalad av svinen jag träffade (tjejer alltså) förr att jag var "hetro" och trodde själv att jag oftare var attraherad av killar än tjejer. Det kanske jag var, men nu är det inte så.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det här. Jag vill aldrig nånsin lämna min relation med min kille, det är den bästa relationen jag haft och jag vill inte vara otrogen, inte med tjejer heller.
Däremot vill jag inte hejda mig från att småflirta heller, aldrig med tjejer jag tror är homo utan med tjejer som jag vet lever i en hetrorelation. Jag märker ganska ofta att något händer "i luften" och att dom också känner av det och svarar på det på samma sätt som när straighta känner någon slags kemi på jobbet tex...

Apropå jobbet. Ny tjej har börjat där, 21 år. Vet vem hennes pappa är. För jag har sugit hans kuk. Hjälp, tänk om hon visste