Attraktion på jobbet, vad göra?

Tack för svar och att du delar med dig! Skönt och höra hur du tänker och hur du upplever hur er kontakt är.
Jag känner mig verkligen desperat.
Hon och jag har dock inte alls så nära kontakt som du och din kollega. Eg. är det här för min del bara på avstånd som det är nu. Vi hejjar på varann när vi passerar, men så mycket mer än så är det tyvärr inte eftersom vi inte samarbetar något just nu i jobbet.

Det tillfället jag har o spana in henne i smyg är då när vi äter på arbetsplatsens matsal. Alltid lite spänd på att gå dit för att jag vet att jag har chans att få se henne där. Ibland bara på håll, Ibland hamnar vi vid borden bakom, framför eller bredvid varann men att vi sitter i olika sällskap. Då får jag höra hennes röst o se henne på närmre avstånd vilket kan göra min dag! Haha det e så sjukt jag känner mig verkligen som en tonåring i de här känslorna och tankarna är som ett virrvarr. Kan inte hjälpas =).

Under den tid vi samarbetade var det väldigt sällan som vi bara allmän-pratade. Vad jag kan komma ihåg frågade varken jag eller hon varann om hur vi mår eller hur är läget. Är inte det konstigt? Kunde kännas så stelt när vi ibland hamnade i den situationen att det för en kort stund bara var jag och hon som var i närheten av varandra. Jag upplevde det som att jag undvek att va själv med henne för att jag skulle få ett nervöst break-down och ibland var det hon som gick iväg för att hämta eller göra nåt då vi hamnade själv en kort stund, nån minut själva. En slump eller kanske blev vi lika spända båda två? Sånt där kan jag analysera sönder!

Jag var för feg, men som sagt ville jag inget hellre än ha henne i närheten. Nu ältar jag det där och försöker tänka ut fraser i förväg om jag möter henne i någon situation på jobbet så det är ett läge att småprata lite på. För om jag inte ens försöker göra det lär väl inget hända eller att jag iaf får veta/lära känna henne liite mer. Jag tänker att om hon skulle fråga mig hur det var om vi råkade hamna i närheten av varann skulle jag bli super glad! Då kanske jag borde testa det själv, kanske vara den som frågar först ist för att vänta mig att hon ska säga något.

Gu va jag babblade på nu! Har nog behov av o skriva av mig :P.  *går tillbaka o kolar vad du skrev* ;).

Kanske känner hon som jag den tjejen du pratar om... att hon blir så tyst av just nervositet? Och att attraktionen lixom lamslår henne =) ?

JO apropå det där med blickar... det är väl lite det jag jobbar på när jag tittar efter henne och smygkikar på henne är om våra blickar möts, kanske kan det avslöja något? Blickar säger rätt mycket. Men oftast blir jag rädd av nån fånig anledning och tittar på henne mest i smyg. Men varje dag tänker jag att jag ska hålla fast blicken för att se vad som händer.

För det har varit tillfällen då det känns som hon tittat åt mitt håll och faktiskt på mig och jag har tittat tillbaka, men då har hon tittat bort eller tittat ner.
Vad jag önskar att jag kommit så långt som ni gjort nu, att jag var där i fråga-om-vi-ska hitta- på-nåt-stadiet :D. Om vi kommit så långt skulle jag vara mer än glad och jag tror och hoppas att jag bara skulle följa mitt hjärta och vara öppen där och då hur det än blev. Men att jag ändå skulle få veta var hon står. Okej är hon hetro fine, då måste jag bara släppa det annars kanske d finns en uns chans.

Är du medlem här på sidan förresten, kanske kan skicka meddelanden här ist och fortsätta det här snacket så alla detaljer inte är med här ;).