Epidural

*puffar*

Jag tyckte inte att det gjorde direkt ont att få epidural, däremot var det lite obehagligt. Själva vetskapen om att man ska få en spruta in i ryggen liksom. Och så var det svårt att sitta och kuta med ryggen mitt i en värk. Men lindringen man fick av den var helt klart värt det!

Jag kan inte bedöma om min förlossning avstannade pga epiduralen eller ej, jag hade värkstimulerande dropp redan innan och det var riktigt dåligt tryck i mina värkar så jag fick göra akut snitt till slut.  

Skulle du vara redo att jobba med din rädsla innan förlossningen för att ha epiduralen som en "plan B"?

Ja absolut. Jag vet ju att det går eftersom det är kvinnor som klarat det förr. 
Men hur man ska jobba med det vet jag inte, prata med nån kanske? Jag har ju läst en del förlossningsberättelser, en del skrämmer mig men en del gör att man tänker "det är ju inte så farligt ändå" men det är ju så olika från person till person, inget man kan veta i förväg.

Egentligen borde jag väl inte ha nåt att vara rädd för. 

Puff ? :)

Jag är doula och jag jobbar med att prata om rädslor och tankar kring förlossning. Det kan vara kvinnor som är rädda för smärtan och att tappa kontrollen som du är. Vi hittar strategi och tekniker som passar för kvinnan och försöker hitta orsaken till rädslan och kanske bli av med den, iallafall minska den avsevärt. Det gör att kvinnan känner mer tilltro till sin kropp och sin förmåga att föda och att hon har hjälp, stöd och trygghet runt om kring sig varje sekund i förlossningen. Även om hon känner att hon håller på tappa kontrollen då är folk med henne som snabbt hjälper henne tillbaka till lugn, ro och trygghet, som påminner om allt det goda och positiva och styrkan kvinnan har.

Det är kanske nånting du vill läsa mer om och se om det kunde passa dig?

En trygghet är ju att man har stöd och hjälp under hela tiden som du skriver. Kan man välja att ha med en doula under förlossningen? Eller vad exakt gör en doula?

Sen är jag väl orolig för att jag inte ska bli som vanligt "där nere" efteråt, att jag kommer spricka och måste sys. Finns många tankar. 

Doulan följer med i själva förlossningen och är med tills barnet är fött. Ni har träffats några gånger innan för att lära känna varandra och hitta strategier som passar dig. Sen hjälper hon till med amningen efteråt och träffar er en gång till hemma hos er efter att ni har kommit hem.

Du är inte ensam om att vara rädd för att spricka. Din kropp kommer att gå igenom en förändring under graviditeten och det är hormonerna som ändrar din kropp och dina bröst för att förbereda dig till att bli mamma.
Ändringen där nere är oftast inget som varken du eller din partner märker av med tanke på sexliv. Många får till och med bättre sexliv efter att ha fött barn.

Allra flesta kvinnor spricker lite med första barnet och behöver sy ett par stygn men barnmorskorna är riktigt snälla och bedövar med bedövningsgel och spruta innan de börjar. Det läker sedan på ett par veckor.

Det är bra för dig att veta vad det är som orsaker de stora bristningarna och tyvärr så ökar epiduralen risken för stor bristning eftersom kvinnan inte känner hur hon krystar.

Kvinnor upptäcker ofta att de är mycket starkare än de tror när de har bra stöd och uppmuntran under förlossningens gång. Vi är starka nordiska gudinnor när vi föder våra barn och jag kan lova dig att en kvinna som känner sig trygg ser ut som en gudinna i förlossningen och det kommer du också göra. :)

Åh det är så himla svårt. Men jag vet ju att det kommer vara värt det, det är ju nåt man måste gå igenom. 
Men jag har funderat lite kring kejsarsnitt också, vet du lite om det? Vilka risker som finns, för och nackdelar osv? Får alla göra kejsarsnitt?

O jag har hört att man kan bli förlamad av epiduralen, hur vanligt är det? Om det nu förekommer alls?

Jag vet ju att kroppen är "som gjord" för att föda barn men det finns altlid en oro.
Du får mig verkligen att känna mig lite lugnare och tryggare :) tack för det! 

Kejsarsnitt:
Nej det är inte alla som "får" göra kejsarsnitt eftersom läkare anser vaginalförlossning är bäst för både dig och barnet. Ibland får kvinnor kejsarsnitt som "plan B", det vill säga att de försöker helhjärtat att föda vaginalt med skriftligt beviljat kejsarsnitt om de känner att de inte klarar mer. Det tycker jag är riktigt bra lösning för kvinnor som inte är säkra på vad de vill och känner sig fortfarande rädda efter alla samtal och hjälp de har fått.

Riskerna med kejsarsnitt är de som följer en stor öppen buk operation. Reaktion mot bedövningen (epiduralen), blödning, att läkaren råkar skära i tarm, urinblåsa eller värst av allt, bebisen. Det som är jobbigt med kejsarsnitt är tiden efter. Du har ont och har svårt att hålla barnet eftersom magmusklerna var sönderskurna och det gör ont i själva såret. Det tar lite längre att komma igång med amningen men det brukar gå bra. Det som händer längre fram är då att kejsarsnitt kan påverka framtida graviditeter, större risk för missfall, ablatio (moderkakan släpper från livmoderväggen om den har satt sig där ärret är), ökad risk för livmoderruptur.

Riskerna med kejsarsnitt och riskerna med vaginalförlossning är väldigt små tack vare den duktiga vårdpersonal vi har idag. Över 90% av kvinnor föder vaginalt utan större problem efteråt. De allra flesta kvinnor upplever att första förlossningen har varit lite skrämmande (som är normalt eftersom man har aldrig gjort det förr och vet inte vad man kan förvänta), underbar, överraskande och fram för allt förstärkande! Kvinnor som har trots sin rädsla gått igenom förlossningen säger ofta "Om jag kan göra det här då kan jag göra vad som helst!". Och kvinnor som känner att kejsarsnitt är vad fungerar bäst för dom känner ofta liknande att de har genomgått en operation för att få sin bebis och även de känner sig starka!

Vi blir alla mammor på ett eller annat sätt och vi väljer alla det sätt som fungerar bäst för var och en. Jag kanske vill föda hemma mens min syster kanske vill ha kejsarsnitt. Vi är inte sämre mammor för det sätt våra barn kommer till världen :)

Du har tid att tänka och fundera och fram för allt prata! Prata om din rädsla och bearbeta den. Våga fråga dig själv "Varför känner jag så".

douladags.se/forlossningsradsla/