Är det verkligen egoistiskt att begå självmord?

Jag tycker inte att det är egoistiskt, däremot förstår jag inte viljan. Kanske att människor tror att själen kommer till en bättre plats, men om nervimpulserna i hjärnan är det som bygger upp hela egna individen är risken stor att döden endast innebär att personen försvinner, att personen varken kan känna känslor eller tänka mer. Låter det verkligen så mycket bättre än det du har?

Jag tycker du bör satsa på att göra det liv du har så bra som möjligt, du kanske ska börja skriva (dikter, memoarer, berättelser)? göra något annat kreativt (musik, konst, dans)?

Oavsett tro så finns det ingen garanti på att det som kommer efter döden är bättre än det liv du lever.

Om du liksom får ett ämne avklarat, känner du inte dig lättad då? att ångesten är som bortblåst? Jag kan känna mig extremt nere när mycket ligger på mina axlar, massa ämnen som jag måste hinna ikapp med, men när man (jag i detta fall) har klarat av dem, har dem bakom sig, så mår man så mycket bättre! Ta det bara lugnt och lös sakerna en i taget... sen när det är över så kanske livet känns mycket lättare :)

Varför ska du umgås med sånna? Kanske är svårt att säga upp vänskap med människor runt en men om de hämmar dig till den punkten där du funderar på självmord så bör du minst sagt ta en paus från dessa! Att hänga med omotiverade personer är ju heller inte det bästa om man vill jobba upp sina betyg.

Jag har också problem med min koncentration, så fort jag ska plugga så ser jag hur stökig lägenheten är, jag ser räkningar jag måste betala, jag får för mig att skriva brev till mina brevvänner eller logga in på ett spel "för det var ju så länge sedan!". Men om jag sitter ner en stund varje dag, om så bara en timme, så går det framåt.

Ta ett ämne i taget. Kanske prata om det med lärarna? Att du lugnt och stillsamt får ta ett ämne i taget? Den stress du upplever är liksom inte hälsosam.