lämna en skrikande bebis

Nej. Om det inte är så att man känner sig så pressad att man annars riskerar att skada barnet. I såna fall är det, det minst onda av två onda ting att överge det skrikande barnet för att samla sig lite. En bebis skriker inte " bara för att" det är alltid ett behov som barnet uttrycker även om det " bara" är ett behov av att vara nära.

http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/2010/vad-ska-man-gora-nar-babyn-grater-aletha-solter/ Det här inlägget har hjälpt mig mycket när sonen har varit ledsen och det känns som jag ska spricka! Det är jättejätte tungt när de gråter hjärtskärande och så svårt att veta hur en ska betee sig. Alla vill ju det absolut bästa för sitt barn. Hoppas den kan hjälpa dig med Ts.

Nej. För bebisen själv fyller det ingensomhelst funktion att bli lämnad några minuter i sin frustration. Däremo kan det nästa gång barnet är otröstligt åter väckas ett minne av att bli lämnad när man mår som sämst och därmed göra barnet ännu mer svårttöstat när han förknippar känslan med att bli övergiven. För föräldern kan det givetvis fylla en funktion att slippa ifrån några minuter. Men för bebisens del finns det verkligen inga egna fördelar med att ligga ensam och gråta " några minuter"

Jag har absolut lämnat ett skrikande barn.
För att andas.
För att plåstra ett annat knä.
För att rädda maten som nästan kokar över.
För att....
Inte bara för att ,men för att man ibland måste. Det är ok. Lr det måste vara ok för att få dagen att gå runt.

Gör det bara om du känner att du kan skada barnet. Annars inte. Öronproppar eller musik i öronen och håll om din lilla/lille. Önskar jag själv gjort det, det skapar sån osäkerhet hos barnet men det märker man först senare.

Ja, om man känner att man håller på att bli tokig, men inte som system för att "härda" bebisen.

Min kompis son hade kolik och hon använde hörselkåpor med musik och bärsele. Men de var inte din fråga självklart måste man kunna gå ut och ta nya tag i nån minut. Hoppas de blir bättre för dej snart!

Jag var under lillans koliktid tvungen att ibland gå ur rummet och samla innan jag kastade mig själv ut genom fönstret. Men jag undviker ju helst att göra så. 

Jag lyckades utveckla en förmåga att stänga av samtidigt som bebisen skrek i famnen, jag lixom höll honom tätt och föreställde mig att vi flydde oljudet (och de hjälplösa känslorna) tillsammans. 
Självklart kan du lämna nån minut men jag har svårt att förstå hur man skulle kunna lugna ner sig så, jag hade känt mig ännu mer maktlös. Men om det får er att ta er igenom denna perioden hela och med förståndet i behåll så gör så.. men låt det inte bli för många minuter eller för ofta.