Ni som lever i en relation utan sex/närhet hur orkar ni???

TS skriver att killen säger det är på grund av hennes sura miner, tjafs och liknande.

 

HHar TS gjort något åt dessa, eller tror TS att allt löser sig av sig själv och lösningen är att hitta någon annan?

Det är exakt samma sak i min relation. Just nu känner jag att jag bara vill göra slut och hitta nog som ser på kärlek som mig. Det som gör allt så komplicerat är att jag är snart 30 år och dessutom har vi skaffat en katt. Jag har försökt prata med min kille men det blir ingen förändring och jag känner mig inte värd någonting. Allt känns så jobbigt just nu.

Jag lever hellre ensam än att leva i ett förhållande utan närhet. Jag och min särbo har varit tillsammans i över 10 år och vi kelas och kramas precis lika mycket nu som när vi var nykära. För att vi älskar varandra över allt annat. Nu påstår jag inte att man behöver hållas med närhet precis hela tiden men ett förhållande utan det är dödfött och inget äkta förhållande. Hitta någon som ger dig närhet och kärlek. Fattar inte hur många kan leva med samma partner i alla år när närheten är borta och man bara lever ihop. Då har man det bättre ensam. Men det är väl det att långt ifrån alla trivs med sig själv och inte klarar av att bara leva med sig själv. Men då har man förmodligen andra problem.

Har själv varit den närhetstörstande i ett "vitt" förhållande och detta är min teori.

Under förutsättning att förhållandet är mellan två jämställda parter i övrigt så vill jag påstå följande;
Precis som att det bara är omgivningen som lider i närheten av en dum person så är det oftast den som har större lust som lider i ett sexuellt obalanserat förhållande.
Detta då personen med lägre lust ofta saknar viljan eller förmågan att förstå eller kompromissa. Förhållandet är dömt att bli olyckligt eller i bästa fall avslutasJag tror att nästan alla dessa dåliga förhållanden lever så länge beror på att båda parter förutsätter att den andre skall ändra sig till "normal".
Naturligtvis anser man då att man själv är normal (vad det nu är

Att bli nekad eftersom "Så Skall det låta" är på TV-tablån är oerhört förnedrande.
Ändå stannar båda parter kvar med en förhoppning om att det skall bli bättre då den andre ändrar sitt beteénde.
Klart det är jobbigt när det tjatas men det är trots allt ett uttryck för att man vill stanna kvar, man vill vara partnerns förstahandsval, man vill vara partnerns favorit-tidsfördriv.

Naturligtvis finns det förklaringar och förmildrande omständigheter men detta måste kommuniceras. Det måste finnas en genuin vilja från båda parter att kommunicera, anpassa sig och kompromissa.

Hej 
Jag lever precis i samma relation som du. 
Vi hade ett fantastiskt sexliv första året, minst 3ggr i veckan hade vi sex. Sen skaffa vi barn, ett år senare så har vi inte haft sex en enda gång. Har försökt många ggr, men nej, blir bortstött hela tiden, pratar ja om sex så blir de ett jäkla liv, har skött de på egen hand, men börjar tröttna på o dra i snorren själv nu, vill ha sex närhet mys gos kyssar hångel m.m men nej de får man inte längre, mår så dåligt av de här, så vad ska man göra? Börjar tröttna nu

Hej 
Jag lever precis i samma relation som du. 
Vi hade ett fantastiskt sexliv första året, minst 3ggr i veckan hade vi sex. Sen skaffa vi barn, ett år senare så har vi inte haft sex en enda gång. Har försökt många ggr, men nej, blir bortstött hela tiden, pratar ja om sex så blir de ett jäkla liv, har skött de på egen hand, men börjar tröttna på o dra i snorren själv nu, vill ha sex närhet mys gos kyssar hångel m.m men nej de får man inte längre, mår så dåligt av de här, så vad ska man göra? Börjar tröttna nu

Pallade 5 år med väldigt sparsamt sexliv, men jag var väldigt kär och fäst i henne, en underbar tjej. Dessutom 10 lyckliga år ihop innan det.

Lite dumt att döma efter mig själv som enda exempel men 5 år kan man nog palla sexlöst. Inte mer än det. 

För mig handlar det inte bara om att palla, utan på bortslösad tid.

För mig är det en varningssignal att sexet tynar bort. Då har känslorna man haft för partnern reducerats av någon anledning. 

Jag säger inte att sex är en förutsättning för att känna kärlek till sin partner utan kanske är det tvärtom, att känna kärlek är en förutsättning för ett livskraftigt sexliv

1 månad, två månader är en period. 1 år är något annat.
Hur mycket tid och utrymme behöver han?

OM du älskar honom och hamndirektör så råder jag er att gå i terapi, finns jätte bra sexterapi man kan få hjälp med.
Ett förhållande utan sex är inget bra förhållande OM ni inte båda sagt att ni inte vill ha sex.
men så är det ju inte nu, sex, närhet och bekräftelse behöver ni båda i er relation för att den skall fungera.

Att man bara säger vad fin du är idag, skicka ett sms med orden "jag älskar dig" 

jag skriver det ofta till min sambo, pussa och kramar henne mycket men hon gör aldrig det på mig vilket jag tycker så skit jobbigt för jag är en kille som vill ha mycket närhet.
sex har vi men sälla. Hon tar intiativ tyvärr 

men som sagt testa terapi för där får ni hjälp med alla era bråk och där kan du säga att du vill ha närhet för att må bra osv....

lycka till

Jag är i precis samma sits med min sambo,hon vill av någon anledning som jag inte förstår inte ligga med mig.
Vi har pratat om det men jag förstår inte hennes förklaring...
Jag försöker att hitta något vid sidan av för jag behöver närheten som bla sexet ger....
Men som en man över 50 så är det inte så lätt.....

lär ju som en ganska dum idé tycker jag. Om du skall vara otrogen är det väl bättre att förklara att du behöver när het och sex i en relation och kan hon inte ge dig det då vill du avsluta.

Bara för att du inte får det i den relationen du är i nu så skall du ju inte vara otrogen!

Du beskrev precis mitt liv, precis det som du beskrev. 

Jag tycker jag gör allt rätt, jag tjatar aldrig, köper fina grejer till henne (utan att förvänta mig något), tjänar bra med pengar, har ambitioner, tränar mycket, klagar aldrig på något, lagar mat, lägger fokus på henne men det känns som hon äcklas av mig fast hon säger att hon älskar mig. Inte haft sex eller fått kyssar på ett halvår om inte närmare ett år nu. Men det känns ju fel att göra slut för att man inte får pussar eller sex. Det är en svår sitts. Men vi är fortfarande yngre än 25 båda två och det känns som det kanske är lika bra o göra slut nu när man har tid på sig o hitta rätt. Men de e svårt liksom....

Ett gott råd? lämna? jag såg också dessa tecken när jag var i din ålder men stannade kvar. Det blir aldrig bättre förutom korta stunder, sedan blir det värre.
Vill du leva som du gör nu? stanna.
Vill du ha närhet, kyssar och sex? Gå vidare! Finns massor med vettiga tjejer.

Jag har bara läst trådstarten och inte kommentarerna och diskussionen som uppstått. Men som reflektion till TS och hennes avslutande fråga så kan jag bara säga att jag är också en som till slut fått inse att jag inte kommer att få ett, för mig, tillfredställande sexliv med min fru. Och med tillfredställande så menar jag sex över huvudtaget. Hon är inte intresserad och har ingen sexlust och jag har inget intresse i att ha sex med någon som inte vill eller själv känner lust. Jag förmår heller inte att väcka hennes lust. Jag har försökt med allt. Jag har läst alla välmenande sexspalter. Jag har utttömt absolut varje tänkbar möjlighet och förslag som ofta ges i dylika situationer och så fått inse att, nä, vi kommer inte att ha ett gemensamt ömsesidigt sexliv. 

Så hur lever man med den insikten när man ändå vill fortsätta att leva tillsammans (sex är kanske mycket, men inte allt)?
Jo man finner sig och anpassar sig till slut. Jag brukar se det som hur man faktiskt kan anpassa sig till andra förändringar som man möter i livet och som man inte hade velat hända. Alltifrån borgång av någon närstående, till att man får hälsoproblem eller skadar sig fysiskt. Livet förändras och man får tugga i sig det. Det händer ju att folk får ett ben eller en arm amputerad. Man hade velat att livet hade utvecklat sig annorlunda men nu hände det där. Man tvingas acceptera och fortsätta leva. Helt enkelt. 

Du får ingen som helst respons på någonting, skulle ha lämnat karln för länge sedan.