Första barnet - BF januari 2014

Jo, jag ringde faktiskt dit på torsdag morgon när jag såg blodfläckarna i sängen. Barnmorskan som svarade tyckte inte att det verkade vara något att oroa sig för och sa att jag skulle återkomma om det kom mer blod, om fosterrörelserna skulle avta eller jag fick smärtor. Känner inte den här mensvärken som smärtor, kan liksom leva med det men inte sova med den.

Någon annan som haft ihållande mensvärk och sammandragningar i flera dygn som sedan avtagit?

Än så länge känner jag mig inte orolig, känner bebisen sparka och leva om :) har mest börjat fundera i banorna "tänk OM det är på riktigt snart". Är otroligt dåligt förberedd. Hade planerat att göra det under nästa vecka och börja läsa böcker om förlossning och sådant. Är i grund och botten inställd på att hen kommer efter nyår iaf.

Så känns det för mig också, varierar mellan nedre delen av magen och ryggen, strålar lite ut i höfterna. 

För mig är det som nästan konstant lite mensvärk och så kommer det som lite kraftigare en stund och sedan försvinner det. Diffust dock, kan inte alltid säga exakt var det börjar bli starkt och när det exakt ebbar ut. 

Jag ringde förlossningen och berättade hela händelseförloppet, kvinnan i luren var övertygad om att det var slemproppen som har gått i torsdags. Hon rekommenderade vetevärmare och informerade om att nu är barnet såpass fullgånget att om förlossningen skulle sätta igång görs inga försök till att stoppa den. Hon bad mig återkomma om värkarna blev mer distinkta.

Helt plötsligt kändes allt mer på riktigt och jag har börjat titta på klockan för att försöka se något samband. 

Nu börjar jag bli måttligt less. Har haft konstant mensvärk sen fredag morgon som till och från ökar på och sen lugnar sig. Det verkar inte avta eller tillta. Är såpass jobbigt att jag inte kan sova eller orkar göra något och kroppen börjar vara trött nu...

Låter ju onekligen som något annat än flytningar. En vän började läcka fostervatten i v 36 och om jag minns rätt fick hon använda en binda som hon fick fara och visa upp och då kunde de fastställa att det var fostervatten och inget annat vilket resulterade i igångsättning en vecka senare.

Ringde du förlossningen?

Jo, bäst är ju om det hinner bli 2014 men samtidigt känner jag att jag bara vill att det antingen avtar helt eller sätter igång, kroppen är så trött.

Igår kväll kändes det mycket värre än idag men tror egentligen inte att det handlar om annorlunda styrka utan bara annan känslighet eftersom jag lyckats sova några timmar inatt.

Oj, mitt senaste inlägg var meningen och citera dig, smulan 82

Jag har haft värk som strålat ut i ena höften såpass att det nästan känts som att värken suttit i höften. Antar att det varit förvärksrelaterat, gjorde iaf så ont att jag blev kallsvettig.

En god vän till mig födde sitt första barn i säte. Allt gick jättebra både för henne och barnet.

Inatt vaknade jag 04.17 och hade sammandragningar som gjorde lite ont. De kom med intervall på allt från 3 min till 9 min, gjorde ondare och ondare. Vid åttatiden kom en liten blödning och runt tiotiden började vi åka mot förlossningen ( vi har 13 mil). Var framme ca 11.30 och var övertygad om att det skulle bli långdraget och att vi kanske kommit in för tidigt.

Det visade sig att jag var öppen 10 cm när vi blev inskrivna på förlossningen. Två värkar senare började krystvärkarna och 13.29 föddes ett flickebarn 3230 gram och 48 cm lång.

Tror jag varit i chock hela dagen. Otroligt konstigt och ligga här bredvid en människa som nyss bott i ens mage.

Tack tack ni snälla rara. Min barnmorska sa innan att man behöver inte lära kroppen att föda barn, det är inbyggt. Så här i efterhand kan jag bara hålla med. Fanns inget val, bara att lyssna på kroppen. Och självklart hade barnmorskorna en viktig roll i att lugna och hjälpa min kropp på bästa sätt när det kändes som att "nä nu vill jag inge mer, jag får panik". Några minuter senare var hon ute och jag var i total chock. Nu blir hon bara sötare och sötare för varje sekund jag tittar på henne.

Jag hade konstant mensvärk i nägra dygn som emellanåt ökade i styrka för att sedan avta 2-3 veckor innan förlossningen. Men förlossningsvärkarna var inget likt den mensvärk jag hade innan för mig. När det väl startade var det sammandragningar som gjorde ont som sedan ökade i styrka.

Men det kan säkert vara olika.

Min blödning kom fyra timmar efter första känningen av värkar. Pappret blev klarrött när jag torkade mig efter toabesök. Mängdmässigt var det nog som precis i början eller slutet av mens. Alltså lite.

Det där låter precis som hur min förlossning startade :)

Jag vaknade 04.17 med oregelbundna sammandragningar som gjorde en smula ont. Klockade värkarna som kom med allt mellan 3 minuter till 9 minuters mellanrum. Klockan 8 kom en liten blödning. Från ca kl 10.30 var värkarna regelbundna med 3 minuters mellanrum. 11.45 kom vi in på förlossningen och jag var fortfarande övertygad om att det bara var början på ett två-dygns-helvete. Det visade sig att jag var helt öppen och krystvärkarna kom direkt. 13.29 föddes en flicka.

Hej allihopa! Tänkte bara skriva att jag har kämpat som en galning med amningen. Fick köttsår på bröstvårtorna, var tvungen att prova amningsnapp på ena bröstet för att få det att läka, det resulterade i att barnet tappade sin sök-/gapreflex, eller blev riktigt dålig på det som i sin tur gjorde att hon fick fel grepp och det blev nya sår.

Hon är nu 5 veckor och amningen går bra. Hon har blivit bättre på att gapa men jag måste korrigera ganska ofta eftersom minsta lilla feltag ger nya sår. Jag måste kläms ut bröstmjölk innan och efter varje amning för att förebygga nya sår. Det är fortfarande ömt men det är som en dröm i jämförelse med för 3 veckor sedan när jag satt och grinade vid varje amning.

Så håll ut om ni verkligen vill amma. Det blir oftast bättre.

Jag ammade vanligt på ena bröstet och trodde att hon inte skulle "tappa" reflexen men det gjorde hon ändå. Jag började med att försöka vänta ut att hon skulle gapa. I början var det jättesvårt, hon slickade som mest ch knappt öppnade munnen när hon skulle ta bröstet. Till slut började hon skrika och då brukade jag passa på att föra in bröstet i munnen på henne. Vi försökte även att få henne att gapa stort innan vi jag tutte också. Liksom reta henne till hon nästan blir arg. Sakta men säkert har det då blivit bättre och bättre, speciellt sedan jag slutade med amningsnappen på andra bröstet också. Hon har fortfarande inte lika bra gap som innan men betydligt bättre. Tar bara lite längre tid innan hon gapar stort.

Barnet sover med mig i sängen och ofta mage mot mage med bröstet i ansiktet typ. Då sommar hon om efter jag ammat. Om kag flyttar henne vaknar hon och somnar typ aldrig om. Jag vet att socialstyrelsen inte rekommenderar samspvning men i dagsläget vet jag inte hur vi ska klara nätterna om jag ska bära henne i egen säng

Nu vet jag inte om ni har börjat med d-droppar ännu men vår dotter var väldigt nöjd fram tills dess och fick sedan ont i magen (hon kunde gallskrika i flera timmar och ingenting hjälpte) efter några veckor höll vi upp med d-droppar och då fick vi tillbaka en nöjd bebis.

Ibland kan hon också ha gaser i magen eller vara allmänt orolig då brukar vi använda en pysventil på henne så luften kommer ut och det lättar.