Insemination - sommaren 2013

Tack

Nu inväntar vi er andras fina plus :)

Jag har också blivit både lycklig och lite avis över andras graviditeter tidigare...det sticker till lite i hjärtat för att man så gärna vill själv. Men rätt som det är står man där mitt i det :)

Överanalysera eventuella graviditetssymptom måste man hållas med ;) för säg mig...vem gör INTE det? ;) och tiden från äl till bim är ju så sjuuuuukt lång.

GRATTIS Leya! Guu va roligt! :D Hoppas allting går bra! :)

Tusen TACK!!! Jag hoppas jag kan sprida lite hopp till alla andra starka kämpar här :)

Det gör du säkert! :)
Jag själv fick förhinder och kunde inte köra på som jag hade tänkt. Så nu försöker jag samla ork och motivation tills det är dags... :)

Den där orken och motivationen och hoppet behöver man verkligen :) försök ha en mysig sommar och passa på att unna dig ett och annat glas rosévin :) även om man gärna byter bort det såklart... jag hade själv bestämt mig för att pausa ända fram till slutet av september om det inte tagit sig nu. Den sista resan ner till dk var ju helt vansinnig, så jag tappade orken en del där...

Grattis leya!!! Hoppas du har satt startskottet för tråden nu! :)

Ja, för tillfället känner jag mest för att springa och gömma mig under täcket och försöka glömma allt vad bebis heter, men det vet jag ju att det inte går. Ska försöka stå ut den här tiden innan jag kan köra igång. Hoppas att motivationen infinner sig!

STORT GRATTIS Leya!!!! Så himla underbart. Var det andra försöket det tog sig på? Uppdatera gärna medan grav. fortgår :)

Får jag fråga vad som gick fel med resan?

Det blev verkligen en knasig resa. Jag fick positivt utslag vid 17.30 på kvällen och valde denna gång att ta bilen ner eftersom det är lite riskabelt med tåg (förseningar ni vet, och jag måste ju resa en bra bit)...
Jag åkte vid 23 tiden på kvällen och körde mina nästan 50 mil till helsingborg.
Kom ner alldeles för tidigt och fick vänta ca 1h 45 min på tåget över sundet.
Vansinnigt trött när jag väl kom ner till köpenhamn och så ville bm ändå vänta med inseminationen till kl 14 på dan (jag va nere precis när kliniken öppnade kl 8)... jag var för trött för att orka vänta, för trött för att ens orka tänka...tackade nej till ultraljud innan för att kolla om det blev rätt tidpunkt..jag bara gjorde inseminationen utan minsta hopp..för att jag va för trött. Förutsättningarna är ju inte vansinnigt bra då :)

Sen hela resan hem då det regnade sjukt mkt. Jag höll på att krocka med en lastbil då jag fick rejäl vattenplaning....det åskade så det skakade i hela bilen och blixten slog ner precis överallt runt motorvägen.
När jag kom hem hade jag varit vaken ca 36 h...tog ett till äl-test (vet inte varför)...och det var fortfarande positivt och ÄNNU starkare än innan inseminationen. Tar ett till äl-test nästa morgon (24h efter inseminationen) och det är FORTFARANDE positivt. Tar en sticka på kvällen igen, ca 36 h efter inseminationen och det är äntligen negativt men galet starkt...Inseminationsförsöket innan är äl-testerna negativa senast 24h efter insem. Allt känns bara misslyckat och galet.

Jag var så jäkla trött och slutkörd efter den resan och såg inte minsta hopp så jag bestämde mig för att vila i några månader innan jag skulle göra ett nytt försök...

Fattar inte att det tog sig den sjuka resan :/ men är bara vansinnigt glad att det trots allt verkligen gjorde det. Kroppen är bra märklig ibland :)