Oskuld före äktenskapet

Både jag och min man väntade och vi var varandras första när vi gifte oss för snart 4 år sedan. Jag var då 21 och han 22 och vi hade dejtat i 10-15 månader innan det (beroende på hur man definierar "varit ihop"). Vi har ett suveränt äktenskap (med bebis numera) och är oerhört lyckliga, med ett fantastiskt liv på alla plan, även sexlivet.

Jag var själv principfast om att jag ville vänta till äktenskapet. Dock så hade samhället och dagens ideal förvrängt min bild av män och jag tänkte att det GÅR inte att hitta en kille som inte haft sex och hittar man en måste han vara en knäppis, extrem nörd som ingen vill ha eller efterbliven. Dessutom hade tjejkompisar tutat i mig att en sådan (oskuld) är såklart oerfaren och kommer vara hemsk i sängen och eftersom jag inte heller vet något så kommer vi ha ett hemskt sexliv föralltid. När jag träffade min man, som var väldigt attraktiv och snygg utseendemässigt samt helt underbar som person och när jag såg hur tjejer gjorde allt för att få honom var jag såklart övertygad om att han inte var oskuld. Först när vi dejtat i några månader fick jag veta att han var det och min bild av oskulda män ändrades. Han har haft tillfälle många gånger men tackat nej för han också ville vänta på den rätta.

Förr var den officiella hållningen förstås att vänta till äktenskapet, men det var inte många som gjorde och det var alla medvetna om, fast man pratade inte om det. Det var samma som nu, vissa religiösa höll på sig, inte resten. Jag förstår inte varför man inte kan ha en Gudstro (för det är ju det det handlar om) utan att kunna ha sex innan äktenskapet.

Jag kommer från en kristen familj där alla i släkten varit oskulder innan giftermål. Mitt mål va detsamma men kunde inte hålla mig och har idag haft sex med två personer varav ena va KK. Jag är 20år

Till viss del kan jag förstå resonemanget med att vänta med sex. Att man före äktenskapet ägnar sig åt att lära känna varann ordentligt - utan att distraheras av sex.
Har läst någonstans att förhållanden som bygger på vänskap har bättre förutsättningar att hålla än förhållanden som bygger på sexuell attraktion.

Det finns ett ordspråk som lyder "blir ni vänner blir ni inget annat". Vänskap kan vara ett hinder för att släppa in kärleken som går förbi vänskap.

Själv ser jag det sexuella som en del av personligheten jag vill lära känna och därmed lika ologiskt att utelämna som vilken annan del som helst.

Jag har provat den metoden... Jag och min exmake väntade med sex till efter vigseln. Vi lärde känna varandra rätt bra innan vi gifte oss, men vi var inte mer än vänner egentligen. Och när vi sen var gifta och flyttade ihop kom det fram många egenskaper hos honom jag inte hade sett innan. Och det sexuella... nåja, låt mig kort och gott säga att det inte var bra alls.

Jag stod ut i 15 år, sen åkte han ut. Jag var trött på att vara den bibliska "underordnade" hustrun, nertryckt ända i skorna och passande på honom som nån slags bättre varelse bara för att han hade nåt annat mellan benen än jag.

Har aldrig varit så tillfreds med livet efter att jag lämnade både honom och församlingen vi tillhörde.

Hade jag "fått" bo tillsammans med honom innan vi gifte oss hade jag upptäckt de sämre sidorna på honom innan. Då hade jag aldrig gift mig med honom.
Vi var ett par i ett år innan vi gifte oss, och kände varandra också innan vi blev ihop.

Vi var helt enkelt fel för varandra. Jag valde till stor del att gifta mig med honom för det sexuella...

Hade jag "fått" bo tillsammans med honom innan vi gifte oss hade jag upptäckt de sämre sidorna på honom innan. Då hade jag aldrig gift mig med honom.
Vi var ett par i ett år innan vi gifte oss, och kände varandra också innan vi blev ihop.

Vi var helt enkelt fel för varandra. Jag valde till stor del att gifta mig med honom för det sexuella...

Jag var 23, han var 26.

Vi sover i samma rum, men skjuter isär våra sängar, så att vi inte kommer varandra för nära i sömnen. Jag har även på mig ett mer täckande och sedesamt nattlinne än jag annars har. I traditionella judiska hem finns det sällan dubbelsängar, utan två enkelsängar som står ihop under 2 veckor och isär 2 veckor. Vi har faktiskt aldrig tappat kontrollen och det känns helt enkelt otänkbart att göra det. Vi tycker båda att avhållsamheten är meningsfull och att den är bra för oss som par, så vi VILL inte göra fel. Det är underbart att längta. Visst kan vi även uppskatta längre perioder utan avbrott (under en graviditet), men det är även härligt att komma tillbaka till den vanliga rytmen av avhållsamhet och intimitet.