Gravida reumatiker?

Hej!

Hittade precis er här, jag är 29 år  och fick diagnosen RA när jag var 13 år gammal.
Jag har gått på methotrexate och metoject de senaste 10 åren. Slutade ta dem innan jul förra året för att ha uppehåll på 6 månader i alla fall, blev dock längre än så, för det passade helt enkelt inte då 6 månader hade passerat. Så jag har "stått ut" ganska länge. Har lyckats få ett "snedställt" pekfinger men inga andra synbara skador på lederna under tiden utan medicinering.

Är nu gravid med bf 20 Maj. Har varit på första UL idag och allting såg bra ut. Känns så bra just nu! =) (trotts illamående och värk...)

Hej alla! Jag startade den här tråden för evigheter sedan känns det som. Det tog ett litet tag verkar det som för tråden att komma igång så jag har missat helt alla diskussioner.

Tyvärr fick jag ett ma i vecka 13. Första ultraljudet visade att bebisens hjärta slutat slå redan i vecka 11. Sen dess (slutet av aug) har jag försökt få kroppen att repa sig. Både RA:n liksom hjärtat och livmodern. Dessvärre fick jag livmoderinflammation efter min första skrapning. Det fanns lite rester kvar så jag fick dessutom skrapas ännu en gång vilket gjordes för bara tre veckor sedan. Nu hoppas jag att livet ska på något sätt återgå och att vi eventuellt kan försöka igen om någon månad. Det har verkligen varit en mardröm. Hoppas ingen annan ska behöva gå igenom vad jag och min man varit igenom.

Jag återupptog medicinering med Salazopyrin. Äter fortfarande kortison och folsyra. Värken blev rätt jobbigt efter graviditetsavbrottet. Men jag hoppas att det börjar stabilisera sig nu.

Läkarna har inte hittat någon orsak till att hjärtat slutade slå. Jag har inte testat positivt på några antikroppar som man kan ha ihop med reumatisk sjukdom som kan försvåra graviditet.

Är dock överviktigt och försöker m h a lågkolhydratkost tappa i vikt inför ett eventuellt nytt försök.

Är rätt så skakad efter allt som hänt och vet ärligt inte om jag vågar prova igen.

Hej alla! Jag startade den här tråden för evigheter sedan känns det som. Det tog ett litet tag verkar det som för tråden att komma igång så jag har missat helt alla diskussioner.

Tyvärr fick jag ett ma i vecka 13. Första ultraljudet visade att bebisens hjärta slutat slå redan i vecka 11. Sen dess (slutet av aug) har jag försökt få kroppen att repa sig. Både RA:n liksom hjärtat och livmodern. Dessvärre fick jag livmoderinflammation efter min första skrapning. Det fanns lite rester kvar så jag fick dessutom skrapas ännu en gång vilket gjordes för bara tre veckor sedan. Nu hoppas jag att livet ska på något sätt återgå och att vi eventuellt kan försöka igen om någon månad. Det har verkligen varit en mardröm. Hoppas ingen annan ska behöva gå igenom vad jag och min man varit igenom.

Jag återupptog medicinering med Salazopyrin. Äter fortfarande kortison och folsyra. Värken blev rätt jobbigt efter graviditetsavbrottet. Men jag hoppas att det börjar stabilisera sig nu.

Läkarna har inte hittat någon orsak till att hjärtat slutade slå. Jag har inte testat positivt på några antikroppar som man kan ha ihop med reumatisk sjukdom som kan försvåra graviditet.

Är dock överviktigt och försöker m h a lågkolhydratkost tappa i vikt inför ett eventuellt nytt försök.

Är rätt så skakad efter allt som hänt och vet ärligt inte om jag vågar prova igen.

Åh va härligt :) grattis till graviditeten! Hur länge försökte ni?

Ja men precis! Och det är samma här... Fick veta att min rygg ( har "förstörda" leder där som inte går att fixa ) bara kommer bli sämre och sämre. Så "så bra jag mår idag kommer jag inte må igen". Och det är ju kul att höra när man mår jävligt dåligt..

Så därför bestämde vi oss också för att sätta igång nu även om vi från början hade tänkt vänta något år mer (vi är bara 23 år). Jag har alltid velat ha barn som ung..  

Hej!

Hittade precis er här, jag är 29 år  och fick diagnosen RA när jag var 13 år gammal.
Jag har gått på methotrexate och metoject de senaste 10 åren. Slutade ta dem innan jul förra året för att ha uppehåll på 6 månader i alla fall, blev dock längre än så, för det passade helt enkelt inte då 6 månader hade passerat. Så jag har "stått ut" ganska länge. Har lyckats få ett "snedställt" pekfinger men inga andra synbara skador på lederna under tiden utan medicinering.

Är nu gravid med bf 20 Maj. Har varit på första UL idag och allting såg bra ut. Känns så bra just nu! =) (trotts illamående och värk...)

Hej alla! Jag startade den här tråden för evigheter sedan känns det som. Det tog ett litet tag verkar det som för tråden att komma igång så jag har missat helt alla diskussioner.

Tyvärr fick jag ett ma i vecka 13. Första ultraljudet visade att bebisens hjärta slutat slå redan i vecka 11. Sen dess (slutet av aug) har jag försökt få kroppen att repa sig. Både RA:n liksom hjärtat och livmodern. Dessvärre fick jag livmoderinflammation efter min första skrapning. Det fanns lite rester kvar så jag fick dessutom skrapas ännu en gång vilket gjordes för bara tre veckor sedan. Nu hoppas jag att livet ska på något sätt återgå och att vi eventuellt kan försöka igen om någon månad. Det har verkligen varit en mardröm. Hoppas ingen annan ska behöva gå igenom vad jag och min man varit igenom.

Jag återupptog medicinering med Salazopyrin. Äter fortfarande kortison och folsyra. Värken blev rätt jobbigt efter graviditetsavbrottet. Men jag hoppas att det börjar stabilisera sig nu.

Läkarna har inte hittat någon orsak till att hjärtat slutade slå. Jag har inte testat positivt på några antikroppar som man kan ha ihop med reumatisk sjukdom som kan försvåra graviditet.

Är dock överviktigt och försöker m h a lågkolhydratkost tappa i vikt inför ett eventuellt nytt försök.

Är rätt så skakad efter allt som hänt och vet ärligt inte om jag vågar prova igen.

Grattis till graviditeten =). Skönt att du klarat dig utan allvarligare men under tiden, ett snedställt finger kan man ju faktiskt leva med =).
Var i kroppen  har du mest besvär? Eller sitter det överallt?

Oj, förlåt mig minihallon!! Vad klantigt av mig! Läste tillbaka i tråden nu och förstod att ni försöker. (det verkar inte som det går att redigera inlägg man publicerat?) Hur länge har ni försökt? Jag har också alltid velat vara en ung mamma så jag förstår dig helt, tyvärr har det inte blivit så för mig själv.

Jag hade hjälp av en app som heter, period tracker, den hjälpte mig att få lite bättre koll och pricka in ägglossningen lättare, vet inte om det är något som kan vara till hjälp för dig.

Inte särskillt uppmuntrande :-/.
Optimalt för oss hade med varit att vänta allafall ett år till, men iom att jag bara mår sämre och sämre så att säga så ville jag/vi inte ta risken att jag inte skulle orka med det alls så det blev som det blev =)

Grattis till graviditeten =). Skönt att du klarat dig utan allvarligare men under tiden, ett snedställt finger kan man ju faktiskt leva med =). 
Var i kroppen  har du mest besvär? Eller sitter det överallt?

Så tråkigt att läsa! Hoppas du snart orkar en ny graviditet =(, och att de kommer ha bättre koll på dig inför och under nästa! Kram!!

Ingen fara :) Jag slutade också med medicinerna i december förras året så jag håller med dig om att det känns som världens längsta graviditet (fastän jag inte ens är gravid ännu). Men tjuvstartade med att ta bort p-staven i början av april.. Så sen i april kan man väl säga... 

Sen åkte jag ju på cystor för en månad sen som har "blockat ingången"... Så vi får hoppas på det bästa nu! Inväntar BIM...

Oj, det låter ju inge vidare med cystor. Men det är ingen fara längre? Har en vän som råkade väldigt illa ut pga cystor som inte upptäcktes trotts att hon uppsökt mer än en läkare för besvären. Det slutade så illa för henne att hon var tvungen att operera bort ena äggstocken. Idag har jag varit hos reumatologen för första gången sen vi flyttade. Har bara väntat på att få en tid sen Augusti... Gav tyvärr inte så mycket kan jag ju säga. Bortslösade 300spänn... Han tyckte jag skulle börja äta kortisontabletter vilket jag aldrig gjort innan. Så han skrev ut recept på det. Jag tycker däremot inte att det låter som en särskilt bra idé. Men jag hittar väldigt lite information om det i samband med graviditet. Och i ärlighetens namn verkade ju inte direkt han ha så stor kunskap om påverkan på fostret etc. Finns det någon här som vet mer om det?