Otroligt rädd för förlossningen

Vad är det som skrämmer er mest? Att det ska göra ont? Att man ska spricka? Eller att ngt ska gå snett?

Jag hade en sk jobbig förlossning. Låg inne i 12 timmar med värkar utan smärtstillande. Tog sedan epidural och 3 timmar senare kom min lilla tös. Jag var inte rädd en enda gång under den tiden. Utmattad men kände mig trygg med personalen och min sambo som var otroligt bra stöd. Jag hade ont men det var ingen smärta som jag inte kunde kontrollera. Kände aldrig att det gjorde så ont att jag skull e dö eller liknande utan det var värkar som kom med jämna mellanrum. Efter att jag fått epiduralen blev jag piggare och kände knappt av värkarna. helt plötsligt skulle jag krysta för att jag var öppen 10 cm. Krystade 2 ggr sen gled lillan ut. Kände det knappt.
När jag fått upp henne på mitt bröst så försvann allt som hänt innan. De 15 timmar det tog var bara ett minne...
Önskar er lycka till! !

Minbokomlivet.blogg.se

Ni som kommer in i tråden o briljerar med era perfekta vaginala förlossningar förstår ni inte att ni inte har något i tråden att göra ? Alltså ni har ju alla haft förlossningar utan några som helst komplikationer eller knappt smärtor (ni påstår att ni inte hunnit ha ont osv). Pröva krysta ut ett barn som fastnat med axlarna, ett barn som tas med sugklocka som släpper 4 gånger (fatta ångest för föräldrarna vet ni hur det låter o ser ut efter SMÄRTA PÅ BARN O MAMMA googla hematom sugklocka). Att BM säger, nu klipper vi eller du har spruckit hela vägen ? Att någon torkar bajs i rumpan på dig ? Att hjärtljuden går ner på barnet eller att mamman förlorat blod ? Att mamman måste lappas ihop efteråt i narkos ? Att veta att det inte finns någon utväg utan att du livrädd MÅSTE föda ditt barn vaginalt o ha en BM som ler lite o säger "lilla gumman det GÖR onte att föda barn" osv osv

Jag syftade på alla ingen nämnd ingen glömd som går in i en sån här tråd som handlar om förlossningsrädsla o briljerar med hur fantastiskt bra det gick att föda vaginalt.