Olydiga barn?

Nja, värst har det varit i sommar då dom inte varit på dagis alls och vi pratar inte timmar utan snarare minuter.

I Grekland bad jag dom gå ut och vänta utanför rummet medan jag packade väskan för vår utflykt med hyrbilen. Halvt på skämt och halvt på allvar för att jag numera förväntar mig precis vad som helst, så säger jag åt dom att INTE hoppa i poolen under tiden. Tio minuter senare kommer jag ut och ser dom bada med kläderna på. Varför??? "För att vi vill" blir svaret...

Samma sak med att rycka nappen ur lillasysters mun, tömma duschflaskor i badet, rycka ner solskydd för lillasyster, stoppa spelkulor i munnen (till slut svalde han en förstås) osv osv. Ibland får jag för mig att dom tror jag pratar tvärtomspråket och tror att dom ska göra precis det jag säger att dom inte får, men efteråt brukar dom säga att dom förstod att dom inte fick men att dom ville...

Ja dom får beröm när dom sköter sig och guldstjärnor när dom gör något extra bra. Naturligtvis får dom otroligt tydliga instruktioner om vad dom ska göra. Idag pekade jag på golvet i badrummet, pratade extra tydligt och visade var dom skulle vänta på mig medan jag hämtade shampot i tvättstugan. När jag vänder mig om är dom ute i hallen och i vardagsrummet...

Labyrintspelet blir inte så kul utan kula så därför har kulan funnits kvar. På dagis finns inte alls dessa problem men hemma skulle jag inte bli förvånad om killen som fröknarna säger är en förbild för de andra vid matbordet, helt plötsligt tömmer ketchupflaskan i smörasken.

Ja man tycker ju att det borde vara så enkelt. Kulan har tagits bort massor av gånger och lika många gånger har vi sagt att han riskerar att svälja den ifall han har den i munnen. Likt förb. stoppar han in den och till slut svalde han den. Efter det var han chockad och sa att han aldrig skulle göra om det men jag vet inte om jag tror på det...

Lösningen är alltså att ta bort alla källor till problem och fösa dom som boskap som jag beskrev tidigare? Jag vet att det fungerar men tycker att det borde gå att få dom ta fram det förstånd dom visar på andra håll? I fallet med badrummet då jag behövde be dom vänta medan jag hämtade shampoo så skulle jag helt enkelt låst in dom? Känns inte riktigt rätt väg att gå. Skulle helst vilja kunna lita på dom och ge dom ansvar istället för att begränsa dom. Jag vet ju att dom kan klara det.

Men gör de dumheter mest när de är sysslolösa? I exemplet med poolen ovan hade jag istället gett dem konkreta uppgifter. "Nu måste vi hjälpas åt med packningen så att vi kommer iväg fort och hinner bada/köpa glass/etc. Hämta era badkläder och lägg i kassen, är du snäll, och är du snäll och leker med lillasyster litegrann. Tack, vad glad jag blir att ni hjälper till." Jag hade heller inte gett dem så mycket uppmärksamhet för påhitten, utan bara sagt åt dem att städa/byta kläder/torka upp vad de nu hittat på.

När dom hittar på "hyssen" så har dom förstås inget annat för sig (för då skulle dom göra det istället för hysset) men ska man behöva involvera barnen (och därmed övervaka dom) i allt man gör för att dom ska undvika att göra sånt som dom vet är fel?

Den yngsta killen rycker t ex nappen ur lillasysters mun så fort han går förbi. Han har blivit tillsagd säkert 200 gånger och bestraffad i varierande grad men kan ändå inte låta bli. Nappen kan vi inte ta bort men i teorin kan jag punktmarkera honom med sysslor så han hela tiden har ett uppdrag. Rent praktiskt funkar det förstås inte.

Men vad vill du då? Att någon ska vifta med ett trollspö och bara lösa situationen?

Vad sägs om att börja med att fråga dig varför dina barn gör saker de vet är fel? Vad får de ut av att de gör dumheter? Vilket behov fyller det hos dem? Uppmärksamhet? Att känna sig delaktig/nyttig?

Och "behöva involvera barnen"... Vilket sätt att uttrycka sig! Har du den attityden kring barnen så förstår jag att det blir bråk! Vem vill samarbeta med någon som bara tycker att man är jobbig och väntar sig det värsta av en hela tiden?

Sådärja! Där kom personangreppen. Vilka små små människor det måste vara därute som inte klarar av att diskutera på ett civiliserat sätt som dom skulle kunnat stå för öga mot öga. Näthatet är de små små människornas enda sätt att känna sig stora för på riktigt vågar dom inte. Löjliga fegisar.

Anledningen till att jag startade tråden är ju att jag frågar mig själv varför dom gör sånt dom vet är fel. Jag har inte pratat om nåt trollspö som ska lösa allt. Uttrycket "behöva involvera barnen" betyder precis vad det gör och den som ser något negativt i att sköta ett hem samtidigt som barnen leker på sitt rum får göra det.

Hur jobbigt det än må vara så får ni leva med att jag inte köpte er tes om under/överstimulans. Såja, spring iväg och bekräfta era egon med att ösa galla över någon annan som ställer en fråga. Här finns inget mer att diskutera.