Olydiga barn?

Nja, värst har det varit i sommar då dom inte varit på dagis alls och vi pratar inte timmar utan snarare minuter.

I Grekland bad jag dom gå ut och vänta utanför rummet medan jag packade väskan för vår utflykt med hyrbilen. Halvt på skämt och halvt på allvar för att jag numera förväntar mig precis vad som helst, så säger jag åt dom att INTE hoppa i poolen under tiden. Tio minuter senare kommer jag ut och ser dom bada med kläderna på. Varför??? "För att vi vill" blir svaret...

Samma sak med att rycka nappen ur lillasysters mun, tömma duschflaskor i badet, rycka ner solskydd för lillasyster, stoppa spelkulor i munnen (till slut svalde han en förstås) osv osv. Ibland får jag för mig att dom tror jag pratar tvärtomspråket och tror att dom ska göra precis det jag säger att dom inte får, men efteråt brukar dom säga att dom förstod att dom inte fick men att dom ville...

Ja dom får beröm när dom sköter sig och guldstjärnor när dom gör något extra bra. Naturligtvis får dom otroligt tydliga instruktioner om vad dom ska göra. Idag pekade jag på golvet i badrummet, pratade extra tydligt och visade var dom skulle vänta på mig medan jag hämtade shampot i tvättstugan. När jag vänder mig om är dom ute i hallen och i vardagsrummet...

Labyrintspelet blir inte så kul utan kula så därför har kulan funnits kvar. På dagis finns inte alls dessa problem men hemma skulle jag inte bli förvånad om killen som fröknarna säger är en förbild för de andra vid matbordet, helt plötsligt tömmer ketchupflaskan i smörasken.

Jag visste att dom gillade att bada i poolen och därför la jag till "hoppa INTE i poolen" när jag sa till dom att stå utanför rummet och vänta.

Bästa resultat ur lydnadsperspektiv har varit att fösa dom framför sig som boskap, alltid blockera alternativa utvägar eller möjligheter till påhitt (ta bort alla spelkulor, alla shampoflaskor t ex) men det känns inte vettigt att det ska behöva vara så med två killar som tydligen sköter sig exemplariskt på andra håll.

Ja man tycker ju att det borde vara så enkelt. Kulan har tagits bort massor av gånger och lika många gånger har vi sagt att han riskerar att svälja den ifall han har den i munnen. Likt förb. stoppar han in den och till slut svalde han den. Efter det var han chockad och sa att han aldrig skulle göra om det men jag vet inte om jag tror på det...

Lösningen är alltså att ta bort alla källor till problem och fösa dom som boskap som jag beskrev tidigare? Jag vet att det fungerar men tycker att det borde gå att få dom ta fram det förstånd dom visar på andra håll? I fallet med badrummet då jag behövde be dom vänta medan jag hämtade shampoo så skulle jag helt enkelt låst in dom? Känns inte riktigt rätt väg att gå. Skulle helst vilja kunna lita på dom och ge dom ansvar istället för att begränsa dom. Jag vet ju att dom kan klara det.

Att det inte fungerar rent praktiskt att låta en fyraåring och en sexåring packa familjens utflyktsväska i ett trångt hotellrum vet nog alla trebarnsföräldrar. Det kommer alltid finnas tillfällen då dom inte kan delta av praktiska eller andra skäl.

Alternativet är att undvika det som kan ge problem typ ta bort shampoflaskor och kulor och då handlar det om att fösa dom som boskap så dom inte kan hitta på nåt dumt. I fallet med Grekland skulle dom fått vänta på balkongen istället. Efter att jag tagit bort allt som dom kan kasta ner förstås.

Det jag letar efter är en tredje väg som innebär att man lyckas plocka fram det dom visar på dagis även hemma. Där är dom inte delaktiga i allt personalen gör men lyckas ändå hålla sig i skinnet och vänta på sin tur t ex. Varför går inte det hemma undrar jag?

Skönt att det finns fler i samma sits. Att sexåringen är drivande har jag också märkt. Jag har hört honom mana på lillebror att göra dumheter samtidigt som han protesterat och sagt att man inte får. Samtidigt som det är roligt att se dom "samarbeta" så är det jobbigt att behöva förbereda sig för det värsta hela tiden.

Skönt att det finns fler i samma sits. Att sexåringen är drivande har jag också märkt. Jag har hört honom mana på lillebror att göra dumheter samtidigt som han protesterat och sagt att man inte får. Samtidigt som det är roligt att se dom "samarbeta" så är det jobbigt att behöva förbereda sig för det värsta hela tiden.

När dom hittar på "hyssen" så har dom förstås inget annat för sig (för då skulle dom göra det istället för hysset) men ska man behöva involvera barnen (och därmed övervaka dom) i allt man gör för att dom ska undvika att göra sånt som dom vet är fel?

Den yngsta killen rycker t ex nappen ur lillasysters mun så fort han går förbi. Han har blivit tillsagd säkert 200 gånger och bestraffad i varierande grad men kan ändå inte låta bli. Nappen kan vi inte ta bort men i teorin kan jag punktmarkera honom med sysslor så han hela tiden har ett uppdrag. Rent praktiskt funkar det förstås inte.

Sådärja! Där kom personangreppen. Vilka små små människor det måste vara därute som inte klarar av att diskutera på ett civiliserat sätt som dom skulle kunnat stå för öga mot öga. Näthatet är de små små människornas enda sätt att känna sig stora för på riktigt vågar dom inte. Löjliga fegisar.

Anledningen till att jag startade tråden är ju att jag frågar mig själv varför dom gör sånt dom vet är fel. Jag har inte pratat om nåt trollspö som ska lösa allt. Uttrycket "behöva involvera barnen" betyder precis vad det gör och den som ser något negativt i att sköta ett hem samtidigt som barnen leker på sitt rum får göra det.

Hur jobbigt det än må vara så får ni leva med att jag inte köpte er tes om under/överstimulans. Såja, spring iväg och bekräfta era egon med att ösa galla över någon annan som ställer en fråga. Här finns inget mer att diskutera.