Vad tycker ni om skolan i det land där ni bor?

Men du, flytta tillbaka eller lär dig hur man kramar varandra och umgås med ett barn utan böcker.

Det är din uppfattning. Berätta istället vad du baserar det på. I Asien finns säkert inga barn av den sorten utåt då man soppar det under mattan. Det betyder inte att det inte existerar något av det bara att det göms undan precis som gjordes här tidigare. Jag tycker personligen att det är jättebra att dessa barn får hjälp så att de kan prestera i skolan istället för som jag har hört dig förespråka bli kallade vid namn.

Du ändrar ämne hela tiden men visst jag göra samma sak, jag minns att du har berättat det tidigare men hur var det nu när din dotter skulle börja skolan? 

Dags att sova men jag öskar er all lycka TS och i min värld hade det aldrig varit acceptabelt men föräldrar har olika uppfattningar som du kan se här.

Jag ser ju hur många barn gråter i min dotters klass (separationsångest vid lämning, vill inte gå hem vid hämntning)... hände aldrig i Asien. Det skrämmer faktiskt min dotter, hon förstår inte varför barnen beter sig så.

Caliningrad, varför blir din dotter rädd när andra barn visar känslor? Det är ju skrämmande om nåt.

jovisst men jag tycker det är viktigare att man uppmuntrar barnen att skriva och inte petar för mycket i detaljer i början. jag tror nog att manga barn inte har sa lätt att ta kritik när de är 7 ar. Hur roligt tycker du själv det är att fa kritik och höra att du är dalig?

ja men om man blir helt blockerad och inte vill skriva för man tycker att allt är fult......det viktigaste är väl att det är förstaeligt och att man stavar rätt?

det tycker jag verkligen inte. 
Bättre att inte skriva om man inte kan stava. 

En viktig skillnad mellan franska och svenska, och det förklarar varför den franska skolan är hårdare, är att man inte kan lära sig stava franska rent intuitivt utan man måste faktiskt traggla genom väldigt många grammatiska regler.

Böjningar kommer inte automatiskt, inte alls.

Så, köp Bled eller Bescherelle, och hjälp din dotter.

Hon kommer att få en mycket bättre självkänsla när hon väl känner att hon gör framsteg. Lycka till. 

Ett färskt exempel fran idag: jag följde med min dotters klass till badhuset och de skulle dela in barnen efter hur mycket de kunde simma. Min dotter ställde sig i den bästa gruppen och i och med att jag vet att hon inte är sa bra pa att simma, sa jag det till fröken. Efter det var det en slapp simlärare som sag att hon kunde simma nagra simtag i lilla bassängen och pa nagot sätt hamnade hon i den svaraste gruppen  som hennes fröken tog hand om. Jag hade alltsa just sagt at tanten att hon inte simmade sa bra och vad gör hon? Hon skiter i vad jag hade sagt och säger at henne att DYKA MED HUVUDET FÖRE i djupa bassängen. Tack och lov gick det bra och hon tog sig upp med viss möda. Jag fick ga och säga at en simlärare att hon kanske inte kunde vara i den svaraste gruppen och han höll med och flyttade pa henne. Men dotterns fröken JA HUR TÄNKTE HON???????? Till historien hör att min dotter har varit mycket rädd för djupa bassängen och att hon äntligen började känna sig säkrare. Jag ville absolut inte att hon skulle bli rädd igen. Tack och lov gick det bra och min dotter kände sig glad efterat även fast det var lite chockartat.

Summan av kardemumman: det föräldrarna säger skiter man i. Barnens välmaende skiter man i .

När vi kom tillbaka till skolan och gick ur bussen och barnen gick lite stökigt och inte pa en rak rad tva och tva, stannade fröken och skrek : det är inte bara för att föräldrarna är med som ni ska ga slarvigt....