Dör snart av mitt tråkiga liv.
Jag och min pojkvän har snart varit tillsammans i 10 månader.
Vi har bott ihop i 2, innan det så vart det långdistans förhållande på 12 mil avstånd.
Han har jobb, jag har inget.
Jag hittar inget jobb och är nybliven student utan körkort.
Vi flyttade ihop till en liten håla.
Det tar mig 1 och en halv timme med buss för att komma till storstan, vilket jag inte har råd med.
Han prioriterar bilar och sånt före mig.
Allt jag gör om dagarna är målar, ser på film, gosar med våra katter i stort sett.
Jag kan nästan avgöra klockan nu efter att bara kolla på skuggan på väggen.
Ska det vara såhär?
Ska jag gå såhär dag ut och dag in..?
Vi har nästan aldrig pengar, och jag kan inte vara med kompisarna för jag har inga här(känner att pensionärerna inte är så lockande att umgås med.)
