Oplanerat gravid tredje barnet - min man vill inte ha barnet

Är det någon mer som är eller har varit i samma situation? Kunde ni enas om ett gemensamt beslut? Jag känner att jag inte klarar av en abort, skulle aldrig förlåta mig själv. Min man vill inte ha barnet och tycker att den enda lösningen är abort eftersom man inte kan sakna något som inte finns ännu. Han tycker småbarnsåren är jobbiga och vill inte börja om igen med det (våra två är 5 och 3). Han ser bara vilka problem det blir med ett barn till rent praktiskt och säger att han inte kommer bli någon bra pappa. Han vill bara ha vår nuvarande familj och säger att han bara har kärlek till oss och inte vill dela en person till med mig. Han vill inte försaka vår kärlek, vilket han tycker sker om detta barn kommer till världen. Han är rädd för sig själv hur han kommer reagera och är inte intresserad av att vara pappaledig. Jag är chockad av hans reaktion. Jag hade förlikat mig med tanken att det inte skulle bli mer barn, även om jG sagt att jag inte skulle kunna göra abort om så ändå skedde. Och nu står vi här. Och jag har verkligen försökt få honom att förstå att livet blir intr alltid som man tänkt och då får man försöka ändå. Jag är så fruktnsvärt ledsen och vi bara bråkar. Vi ska träffa psykolog nästa vecka så förhoppningsvis kan vi båda få lite mer perspektiv. Det känns så fruktansvärt tungt när jag inser att om jag gör abort gör jag det mot min vilja och hur kommer jag kunna leva med det? Min man vill inte ha sitt egna barn och hur ska det bli i framtiden? Det blir ju inte bra något av det och då känns ju risken väldigt stor att vi ändå kommer gå skilda vägar och splittra familjen. Är bara i v 6 så vad som helst kan ju hända, men oavsett så är det en enorm prövning mot relationen. Vill gärna höra med er som varit med om samma situation. Hur gick/går det för er?

Hej på er, nu var det ett tag sedan jag skrev om denna jobbiga upplevelse. Hemskt att se min mans reaktion, det var det värsta i allt. En sida kom fram hos honom som jag inte sett på 14 år. Nu i efterhand har vi först nu kunnat prata om det. Han menar att han handlade i chock och inser att han verkligen inte sa bra saker. För mig innebar hela händelsen och hans ovilja att vilja ha barnet, trots att vi inte använder prev.medel att en del känslor dog där och då. Han var inte den man jag trodde när det verkligen gällde. En vecka efter jag skrev inlägget fick jag missfall. Så naturen valde själv åt oss. Det var väl det bästa, att slippa göra ett eget val. Men jag hade aldrig gjort abort ändå, det hade jag bestämt mig för några dagar innan. Jag kände så starkt att jag hellre tog barnet än min man, för jag tyckte att han redan sårat så mycket med allt han sa om att inte älska det nya barnet och att då fick jag sköta allt i hemmet och köpa ny bil. På ett sätt kändes det som min man 'vann' den här fighten eftersom det blev missfall. Vad det gjort med mig är att min barnlängtan konstigt nog blivit ännu större och jag vill verkligen ha/önskar ett tredje barn. Lever väl på hoppet om att min man ska ändra sig i frågan, men när vi pratade om det igår står hans åsikt fast. Han vill inte ha några fler barn. Jag sa: men om jag säger att det är min högsta önskan, skulle du inte göra det för mig då? Alla förutsättningar finns ju redan? Hans svar är: min högsta önskan är att inte få fler barn, skulle inte du göra det för mig? Jag älskar mina två barn och gör allt för dem. Jag är inte beredd att bryta upp från min man (än) och skulle inte lämna för att ge mig ut och träffa en ny man att få barn med. Men just nu undrar jag hur vår relation kommer bli framöver, just nu är jag mest arg och irriterad på grund av den hör händelsen och känner samtidigt en sorg över att vi tycker olika i frågan. Vi kommer uppenbarligen aldrig kunna mötas där och då är ju frågan om jag klarar att leva med det i längden? Jag är 36 nu och tiden börjar ju också rinna ifrån.. Jennyrockar: hur har det gått för dig? Millsmojs: har du förlikat dig mer med beslutet du tog?

Oplanerat gravid tredje barnet - min man vill inte ha barnet

INNEHÅLL