Hjälp! Jag är konstant skitförbannad!

Det går nog över - låter som typiska irritationsmoment att störa sig på när man är gravid.

Haha jag är också gravid och blev det snabbt efter att jag träffade sambon. Jag älskar honom otroligt mycket men visst hittar jag fel (det gjorde jag nog i början också innan jag var gravid men då var jag inte tvungen att häva ur mig allt som jag tyckte och tänkte i tid och otid som jag gör nu...) Min kille tycker att jag tjurar och gnäller lite då och nu - men jag är i vecka 38 så lidandet är nog snart över för våran del . Om du älskar din sambo kan nog bara du svara på egentligen - jag älskar min OTROLIGT mycket trots att det mesta som han säger - och gör, är fel   

Självklart ska ni inte göra en abort p.g.a att du är en känslostorm just nu, det går över! Och självklart ska han inte lämna dig. (Kan säga att så har jag också trott/känt ett par gånger om min sambo!!!!)

OM du visar din sambo den här tråden så tycker jag att han ska läsa det här extra noga... Visst du är säkert överjävlig, elak, känslig, gnällig, tjurig, sur, arg och orättvis just nu. Gärna allt på samma gång. Men det är mycket omställningar i kroppen, hormonerna snurrar runt till tusen och ställer till det. MEN utöver det så kan det vara, och är i många fall en enorm psykisk påfrestning att vara gravid. Insikten om att allt kommer att ändras, känslorna som stormar och känslan av att kroppen förändras. Hela tillvaron balanserar plötsligt på en tråd och vid minsta obalans så finns risken att man slår i backen. Hårt. För killen blir det aldrig lika uppenbart för han är inte medveten om förändringen på samma plan som du.

Man måste stötta varandra genom en graviditet, för det är jobbigt. För alla inblandade. Men det är jobbigast för kvinnan, allt är så mycket mer verkligt för henne. Man känner förändringen i kroppen, den tar över hela sinnet, och man blir labil. Då behöver man någon att hålla i. Som stöttar en oavsett. Att tjejen känner sig osäker på vad killen vill, gör det bara till en ångestladdad nedåtgående spiral och ju mer osäker tjejen blir ju värre kommer hon bete sig. (Eller så funkar jag i alla fall).

Det bästa din kille kan göra är att förbereda sig på att det här kommer att bli en tuff period, men rätt väg att gå är inte att hota att "lämna". Men han kan också ta till sig att det blir bättre. Mycket bättre. Även om det kan vara lite svajigt hela grav igenom så stabiliseras känslor och humör.

Min sambo har inte varit förtjust i att läsa på forum under min graviditet, även om jag tror att det hade hjälpt honom att förstå ambivalenta mig i mångt och mycket. Han har nog nästan också varit på vippen att lämna mig, i alla fall har tanken slagit honom även om han inte gjort slag i saken någon gång. Nu kommer i alla fall bebisen när som helst och vi är supernöjda och glada med varandra och tillvaron vi lever i, även om vägen har varit väldigt tuff vissa bitar, med hårda ord, sårade känslor och missförstånd. 

Pappaforumet här på familjeliv är jättebra och de lyfter många bra frågor även för tjejer att ta till sig. Den här tråden är lite rolig att läsa både för killar och gravida tjejer: 

www.familjeliv.se/Forum-6-79/m53354465.html

Det löser sig och stor kram till dig!!! Och din kille kanske också behöver en styrkekram!?  

Välkommen in i fas 2! När man bara gråter och gråter, över allt och inget. Men faktum är att oftast när tårarna kommer så är det för att man ju känner sig missförstådd eller orättvist behandlad, man får inte närheten eller stödet som man behöver just då och så kommer tårarna.

Jag har varit i det tillståndet också alldeles nyss  Det bästa är att det går också över, men för mig så inte förens nu mot slutet av graviditeten... tyvärr. Skitjobbigt att grina hela tiden, men tror att det också har att göra att man blir så osäker i sig själv på något sätt. Man har ju en bild innan av att man ska vara så jäkla lycklig hela tiden och att man ska dansa fram över små moln, för mig och sambon är det mil ifrån hur det har varit kan jag säga! Riktigt tuffa 9 månader men förhoppningsvis så har vi lärt oss något om varandra och oss själva på vägen. 

Vi väntar fortfarande på bebisen, men är i vecka 40+0 idag så nu kan det hända när som  Och TS, vilken tur att din kille fortfarande finns vid din sida. Glöm inte bort att faktiskt låta honom trösta dig när du blir ledsen, ibland så stöter man bort och det blir inget bättre av varken för dig eller honom. Kram!

Det är hormoner som gör det! Det kommer att gå över!

Självklart ska ni ha kvar era bebisar, de är betalningen för det helvete som både mamman och pappan går igenom under en graviditet. Det är inte lätt för någon! Som sagt, Vi har haft det tufft under min graviditet, både jag och min sambo.