Hjälp! Jag är konstant skitförbannad!

Känner igen mig helt och hållet! Precis så var jag när jag väntade första barnet plus att jag fruktansvärt svartsjuk och misstänksam. Men det gick över som tur var! Jag förklarade att jag inte kunde hjälpa att jag kände som jag kände och hur jag reagerade på vissa saker. Men för mig hjälpte det med att få av reagera mig en stund och sen va allt bra! Håll i bara för det går över! =)

Under de första veckorna av graviditeten tyckte jag att min sambo rent ut sagt var skitäcklig. Han luktade fruktansvärt och jag fick kväljningar av att sitta bredvid honom. Han pratade för mycket, bet på naglarna för högljutt och tuggade så att absolut hela kvarteret hörde det. Men det gick över efter ett tag, förutom det där med nagelbitandet för det stör mig fortfarande jättemycket.  

Det går nog över - låter som typiska irritationsmoment att störa sig på när man är gravid. Haha jag är också gravid och blev det snabbt efter att jag träffade sambon. Jag älskar honom otroligt mycket men visst hittar jag fel (det gjorde jag nog i början också innan jag var gravid men då var jag inte tvungen att häva ur mig allt som jag tyckte och tänkte i tid och otid som jag gör nu...) Min kille tycker att jag tjurar och gnäller lite då och nu - men jag är i vecka 38 så lidandet är nog snart över för våran del . Om du älskar din sambo kan nog bara du svara på egentligen - jag älskar min OTROLIGT mycket trots att det mesta som han säger - och gör, är fel   

Jag tror min sambo är påväg att lämna mig. Jag har varit så jävla jävlig så han t.om tycker att jag ska överväga abort. :(

När jag var gravid så var det som jag var ner till helvetet och beslutade för att axla rollen som djävulen. Min sambo fick inte ens skicka ett sms till mig för att då blev jag helt galen. Jag var dock bara arg på honom, aldrig på någon annan. Jag sa aldrig till honom att jag älskade honom för att jag var så jäkla hormonstinn att jag själv inte kände att jag älskade honom. Fullständigt känslokall blev jag och sket fullständigt i allt. När han berättade att han hade låst sig ute från sin lägenhet och inte kom in så asgarvade jag och la på luren.

Det går över. Jag lovar! Det är skitjobbigt och förjävligt men är nog nyttigt på något vis för bägge två. Ni kommer att komma ut starkare på andra sidan, redo för att ta hand om ert barn.

Nästa gång jag blir gravid så säger jag till sambon att vi ses på andra sidan haha. Nu vet vi vad vi har framför oss och då är det nog lite lättare.