Hjälp! Jag är konstant skitförbannad!

Åh, visst är det väl heeelt underbart att vara gravid

Garanterat hormoner som spökar. Jag blev hemsk! Han luktade illa, gjorde allt fel, skickade sms vid fel tillfälle osvosvosv. Han kunde på allvar inte skicka ett enda sms till mig under en veckas tid därför att jag fick ett raseriutbrott på honom direkt. Jag blev nästan känslokall och kunde inte ens säga att jag älskade honom, jag KÄNDE inte ens att jag älskade honom. Jobbig tid som höll i sig säkert en 10 veckor eller så.

Trots att vi minns detta så väl så planerar vi nummer två Mycket tacksam för sambons jobbarkompisar som hela tiden sa åt honom "Ignorera utbrotten, det är hormoner och går över. Jag lovar!" Utan dom peppande orden hade han nog lämnat mig eftersom jag blev ett sånt monster.

Säger som Ica, kan du inte visa honom tråden? Känner han någon som har fått barn som han kan få stöttning av? Min sambo fick som sagt mycket stöttning av gubbarna på jobbet som redan hade 2-3 barn. Dom såg direkt när jag fått utbrott på sambon, han behövde aldrig säga ett ord till dom utan dom peppade honom hela tiden och sa att det var normalt.

När jag var gravid så var det som jag var ner till helvetet och beslutade för att axla rollen som djävulen. Min sambo fick inte ens skicka ett sms till mig för att då blev jag helt galen. Jag var dock bara arg på honom, aldrig på någon annan. Jag sa aldrig till honom att jag älskade honom för att jag var så jäkla hormonstinn att jag själv inte kände att jag älskade honom. Fullständigt känslokall blev jag och sket fullständigt i allt. När han berättade att han hade låst sig ute från sin lägenhet och inte kom in så asgarvade jag och la på luren.

Det går över. Jag lovar! Det är skitjobbigt och förjävligt men är nog nyttigt på något vis för bägge två. Ni kommer att komma ut starkare på andra sidan, redo för att ta hand om ert barn.

Nästa gång jag blir gravid så säger jag till sambon att vi ses på andra sidan haha. Nu vet vi vad vi har framför oss och då är det nog lite lättare.

Det går faktiskt över även om det inte känns så. Dom få minimala stunder där du känner dig "normal" så kan du ju säga det till honom och be om ursäkt för hur du beter dig. Låt honom veta att du är medveten men inte kan hindra det hur mycket du än egentligen vill-

Det är skitjobbigt att ha det sådär men det blir faktiskt bättre. Idag kan vi faktiskt skratta åt hur jag var då. Hoppas bara att jag inte blir lika hemsk nästa gång!

Gör inte slut. Jag längtade inte heller efter min pojkvän när jag var gravid med första barnet. Kunde inte ens säga att jag älskade honom för jag kände verkligen ingenting för honom under flera veckor. Beslutade mig för att avvakta eftersom jag som ogravid ju älskade honom och tur var det för känslorna kom tillbaka. Det är mycket hormoner i omlopp, det går över!

Bra att du fått hjälp! Hoppas det blir bättre nu! Stor kram <3

Fy vad jobbigt. Hoppas det blir bättre snart då och att medicinen börjar verka.
Vilken himla tur att det finns hjälp att få och att ni vet att det inte bara handlar om små graviditetshormoner som vissa vill vifta bort. Det är fan inte lätt att må sådär. Jag hade inte ens hälften så illa förra graviditeten men det var tillräckligt jobbigt och hade helt klart kunnat kosta oss vårt förhållande.