Ensam längtan om syskon.

Hej på er.. Sitter i samma sitts! Sambon vägrar skaffa en tredje. Yngsta barnet är Nu över sex år å älsta barnet är 8 År. Han har alltid vetat att jag vill ha tre å trodde att han bar med på det. Började ta upp böbisfrågan när dottern bar 2 år men han ville vänta för han var rädd för att inte få sova på nätterna. Sista året säger han blankt nej! Men ändå kör han avbrutet sex med mej? Vi har grälat å bråkat så mycket om detta i 1 år nu. Han har varit inne på att sterilisera sej men ångrade sej? Han bet hur ledsen jag är Mm. Försökt att förklara för honom att jag inte var beredd på att föda mitt sista barn nör jag bara var 21 år gammal. Han Är några år äldre än mej! Jag håller på att gå i bitar. Har försökt att skäppa min längtan men den kommer bara tillbaka:( går inte. Nu orkar han inte med en till pga ålder å att han vill hinna göra andra saker.. Typ fixa garaget! Var till å Med på väg att lämna honom å han sa då att ok, gör det då, jag kommer att bli ledsen men blir du lyckligare med det så är det ok.. Men jag är kvar än .. Och han har lovat att tänka igenom allt igen. Men att han inte trodde att beslutet skulle ändras... Jag håller på att gå sönder. Fantiserar å längtar varje minut efter ett barn till.. Känner mej misslyckad eftersom han inte vill ha ett fint kärleksbarn med mej igen.. Nör jag säger så till han så blir han arg å säger, bara för att man älskar varandra behöver man inte skaffa flera barn, bla bla bla.... Så ja, får acceptera att min chans att få ett barn till är över .. Efter ca 4,5 års väntan är det bara att ge upp hoppet å drömmen! Inse att jag gjorde bort mina underbara barn nör jag bara var 21 år hur ska man bara kunna släppa allt???????? Kram på er å tack för att ni finns

Känner ju inte heller att jag vill lämna min. Men jag nämde det en gång när vi bråkade för jag orkade verkligen inte höra mera. Å vi har bråkat så ofta om detta nu sista året.. Men jag sa till honom att det inte var för att jag ville skaffa barn med en annan.. För det vill jag inte.. Utanför att vi vill så olika.. Men jag har lovat att försöka komma över detta och han har lovat att tänka lite till än fast han inte tror att han kommer att ångra sej! Jobbigt!!!!

Häxan. Jag förstår din frustration. Jag får sådan ångest när jag tänker på att jag aldrig kommer att få bli mamma igen till ett underbart barn.. Hålet i hjärtat växer för varje ggr han säger nej! Hur ska man klara detta? 28 år å aldrig mera få barn? Gahh

Lika, han är 40 år nu så han kommer absolut inte vilja senare:( Känner, jag har tagit å sagt så jag med.. Men han klarar inte av det! Han vet inte vad han ska säga säger han

Här står det helt still. Han vägrar. Han är beredd på att jag ska kämna honom pga detta.. Han säger att det är ok bara jag mår bra?? Men han verkar ju inte fatta att det är med han jag vill ha ett barn till med. Ingen annan .. Så här är det kört! Eftersom han tycker det är ok om jag skulle göra slut. Känns så jobbigt. Gått å väntat i 5 år på att han skulle säga nu, tilö att få höra att han absolut inte orkar med en till mm .. Tack! Känns sjukt tomt att inte ens kunna längta längre, att acceptera att jag födde mitt sista barn 22 år gammal hade jag vetat detta hade jag väntat med tvåan tills nu, för det skulle han ha gått med på enligt honom?!

I mitt läge är det nig bara att acceptera.. Han vet hur jag känner å vad jag vill. Han ser mej ledsen varje dag.. Men han kommer inte att ångra sej eftersom han känner panik över om jag skulle bli gravid å panik över att han inte skulle klara av det.. Tycker han nig jobbigt med dom två vi redan har och åldern som han själv har 40 år.. Jag kommer att få leva med denna sorg och försöka att acceptera att han inte kan.. Men det är svårt. Väntade ju fem år på att vi skulle köra i gång, men nu nör ha. Har sagt att det aldrig mera blir så är mitt hjärta i tusen bitar :(

Hoppas verkligen att allt kommer att ordna sej för er andra!! Jag för står eran smärta å frustration!!

Eftersom min man inte vill ha flera barn så ställde jag en fråga på sms i dag och frågade honom om han kunde ge bort alla barnsakerna dom ligger kvar i källaren pga att det kändes så jobbigt för mej.. Till svar fick jag vet inte, önskar allt kunde vara annorlunda.. Frågade honom nu igen om ett svar å då blev han arg och å sa- kan de inte vänta? Förklarade för honom igen att det är jobbigt nog för mej med detta å att jag inte klarar av att se dem.. Då blir hav arg?? Höjer rösten å säger- ja der så synd om dej.. Bla bla... Då sa jag bara ok, jag fixar det själv å tack för hjälpen.. Å gick till soffan.. Han har inte ens kommit ner för att be om ursäkt? Jag blir så ledsen.. Respektlöst tycker jag!!

Han skickade ett sms i dag från jobbet å förklarade att han tyckte det var jobbigt för att han vet bad jag vill. Men att han ska försöka ge bort sakerna om jag lovade att inte bli arg. Arg?? Ledsen kommer jag ju självklart bli! Men det är jag ju redan.. Bryter i hop flera ggr om dagen.. Här känns det för er när Era män inte vill ha en till? Skyller ni på Er själva eller tror ni att han inte älskar er lika mycket längre? Jag känner mej sviken å oälskad av honom . Och att han inte vill sattsa 100% längre! tungt är det iaf. Men jag har ju lovat att Jag ska glömma allt bara för att vi ska kunna vara tillsammans .. Men hur f**n skrankat det igentligen?? Varför kan han inte bara Gå med på det för förhållandes skull? Varför känner han dom negativa sakerna mera än dom positiva?? Jag blir galen snart!!!

Jag har försökt att förklara hur och vad jag menar. Men han förstår inte . Efter detta med att ge bort barnsakerna så har min man och jag bråkat igen. Han säger nu bara att han inte kan säga varför han inte vill ha en till, för att det är en helt omöjlig fråga ingen kan svara på? Han är även på mej och frågar varför jag vill ha ett barn till. Och jag berättar igen men han tycker inte det är ett svar på varför jag känner så, utan på att det är det jag vill? Han kontrar med , varför gillar vissa en färg å andra en annan färg? Helt omöjligt att svara på menar han. Men hur ska jag kunna acceptera och förstå hans beslut om jag inte ens får det förklarat för mej? För det han har sagt tidigare stämde vist inte ?! Förstår ni hur han menar? Själv känner jag bara att han Är iskall och nästa le mot mej. Jag förstår inte någon ting längre?!