Gravida efter IVF November 2013

Såhär inför nyår - och kanske det första alkoholfria nyåret sedan jag blev vuxen (nä, jag är inte 43) - så tänkte jag dela med mig av mina alkoholfria favoriter från Systembolaget. 

Okej, det smakar förstås inte som det gör med alkohol i, men man kan fortfarande servera i fina tunna glas om man har, så håller man uppe känslan en aning!

Drink:

Shatler's San Fransisco: Som partydryck - kanon med ett par isbitar. Påminner mig om drinken Seabreeze och jag gillar twisten i fruktmixen. En klar favorit. Det finns även en Virgin Colada som smakar ananas och kokos, lite exotiskt och sött. Den var också god, men San Fransisco-varianten tilltalar mig mer!

Ega - vindruvor, granatäpple och rooibosté: Luktar ganska starkt av rooibos, så om man inte gillar denna form av té så gillar man nog inte denna dryck. Min man gillar den inte, men jag tycker att den är kanon, utspädd med lite bubbelvatten! 

Vin:

Egentligen tycker jag bara att det är Natureo vit som funkar, om den serveras kall. Rött alkoholfritt vin är lite läskigt.

Bubbel:

Billabong Sparkling funkar ganska okej - nämns ofta som den bästa av de mousserande, men jag har lite svårt att jämföra dem. Arc en Ciel (rosé) är också ganska bra. Ska prova Toselli spumante på nyåret - det ska tydligen vara lite sötare i smaken.

Vad har ni för tips, om några? Och vad dricker ni på nyårsafton. Ska ni på fest eller tänker ni stanna hemma och ha en lugn kväll?

Jag har också VUL 7/1 - det är då min klinik öppnar efter helgerna! Det känns som en evighet, men man får väl försöka tänka att det "inte ens" är två veckor :)

Jag gillar också den alkoholfria ölen. Även om den är lite "tunn" funkar den som en utmärkt måltidsdryck tycker jag. Det fina är att det även säljs i välsorterade matvarubutiker, men Systembolaget har förstås det bästa utbudet.

Här blir det också lugnt. Jag är rätt seg, men är snart klar med första koftan och har nu börjat sticka på en liten filt. I värsta fall får jag ge bort dem...

Jag har stickat sedan jag var liten. Olika former av handarbete går så att säga i släkten. Det är skön avkoppling och också roligt att se resultat och nytta av den tid man lägger ner. Det finns också något omsorgsfullt i det.

Det var en väldans massa år då jag inte stickade. Det var helt ute att sticka - sedan kom det tillbaka riktigt stort. Jag började sticka igen när jag bodde i London. Då kunde man haka på grupper som satt och stickade tillsammans på puben med varsin pint - det ni! :) Har man en gång lärt sig så sitter det alltid någonstans.

Numer finns ett stort utbud av beskrivningar och inspiration på nätet. Idag finns dessutom massor med videos och "how to" videor. Så var det inte förr. Här är ett par tips på gratissidor där du kan hitta beskrivningar:

drops.se (gratis beskrivningar på svenska, mest plagg för kvinnor, men baby-sektion finns så kika gärna)
ravelry.com (internationell sida, en del gratis beskrivningar finns - dock på engelska, men det fixar du säkert när du kommit igång)

Det du behöver lära dig i första steget är "basen": räta och aviga maskor (sedan är det bra att lära sig att fånga upp tappade maskor, vilket man lätt kan göra med virknål - då kan man också korrigera fel). Redan då kan du göra en liten babyfilt. Lär dig sedan ökningar och minskningar samt att lägga upp maskor och maska av utan hjälp. Redan då kan du göra väldigt mycket, som en liten babywrap. Resten är finlir som du kan klura ut själv. Det är inte lika märkvärdigt som det ser ut att sticka mönster/spets (det är bara varianter på basen och lite till som i olika kombinationer ger ett mönster). 

Jag vill däremot lyfta att det kan vara tålamodsprövande att lära sig sticka. Det kan ta ett tag innan man stickar jämnt och har fart i sitt arbete. Det är förstås helt klart värt det. Det ligger en styrka i att kunna göra egna plagg! Du kan välja modell, garntyp/material, kvalitet och färg!

Lycka till och berätta gärna hur det gått!

På gravidfronten:

Nu i vecka 8 slår det till ordentligt!

Trots en fin och stadig middag på kvällen så var jag hungrig när jag gick och lade mig... och jag försökte strunta i det och somna, men så vaknade jag kissnödig och vrålhungrig klockan 1:30! Det värsta är att det numer är något panikartat som kommer med hungerkänslorna också. Det blev ett par nävar salta nötter där i natten. .. och nu på morgonen är det fullt med nötsmulor i sofftan   (sedan ska jag inte gå in i detalj, men magen är så hård att jag får spola två gånger - unflushable turds, dammit!)

En annan jobbig grej är myrkrypningar i benen. Det hindrar mig från att somna om - uuurk.

Boktips: Ebbas Gravidbok av Ebba Kleberg von Sydow utgiven av Bonnier Fakta. Jag köpte den i bokaffären, men ser nu att den finns till riktigt bra pris hos plusbok.se (aldrig handlat där kan tilläggas) för 89 kr. Nu betalade jag desto mer, men den här boken är väl värd sin investering. Det här är en riktigt bra bok.

Boken innehåller kloka råd och vägledning - det är nästan som att läsa råd från en god vän. Inget jams och strunt, utan rätt på och lättlästa goda råd kring saker som vi alla reflekterar över. 

Jag har nästan sträckläst den sedan jag kom över den!

Bra julklapp från din sambo. Själv ska jag skaffa någon pappabok till min man. Har sett att det finns ett par stycken.

Jag har också noterat det du nämner. Jag vet inte om jag har någon särskild tanke kring det, men det är möjligt att man i vart fall kunde nämna det inledningsvis. IVF är egentligen inte så ovanligt, alla känner ju också någon som haft svårt att få barn och som har behövt lite hjälp på vägen, så det är ju ett relevant perspektiv. Någons erfarenheter borde man kunna ta in. Har man genomgått IVF brottas man möjligen med "något extra" i bagaget som man åtminstone inledningsvis har med sig i graviditeten? Å andra sidan rör det sig om graviditetsböcker och inte "bli med barn" böcker? 

Limalie: Tack för tipset. Har köpt in magnesiumtabletter. Trodde att min multivitamintablett innehöll "allt av allt" (av dagligt rekommenderat intag) men det visade sig faktiskt ha ganska låga nivåer magnesium. Myrkrypningarna kom i samband med graviditeten, så det är något nytt. Kanske går det åt mer magnesium nu. 

Choppen: Trist med inflammation efter handarbete. Det blev nog för mycket på en gång? Det lät som ett stort projekt! Vågar du dig inte på något projekt alls efter det, inte ens ett mindre? 

Zaida87: Jo tack, det var en del illamående igår också ....men inget att tala om vid jämförelse med ett par andra här!

Har jag hoppat i galen tunna? Den senaste tiden har jag funderat på att kolla om det finns babykläder kvar från tiden då jag och min bror var små. Enligt mamma ska de ligga på vinden - där jag aldrig har varit. Jag har ingen aning om hur det ser ut där...Pappa bor fortfarande kvar i huset efter skilsmässan och han lär inte ha rört någon sådan låda. Undrar i vilket skick några eventuella babygrejer skulle vara? Mamma sa att det nog är en del bomullskläder, så då borde det ju gå att tvätta upp?

God fortsättning alla!

Det där låter inte som en urinvägsinfektion (har inte hört om urinvägsinfektioner där man inte har symptom? Själv har jag aldrig haft otydliga symptom när jag haft urinvägsinfektion). Det är mer att det svider kraftigt från urinröret och så vill man gå på toaletten hela tiden, trots att man nästan inte har några droppar att pressa ut. Ibland kan det komma lite blod också. Fast om du är osäker kan du ju förstås testa. 

Lycka till Sesanka!!

Usch!!! Jag är så ARG på min oengagerade man!

Imorgon är det traditionell släktfika och vi ska hem till moster för att äta lunch innan fika. Jag ringde moster (som känner till att vi gjort IVF) för att berätta att jag nu inte kan äta allt eftersom vi väntar barn, men att vi inte ville gå ut med nyheten under julfikat - det finns en del där som försökt med andra barnet och har fått ge upp och så är det ännu lite tidigt att säga något. Då säger moster att mamma minsann redan berättat för henne, att jag "ruvar" (mamma känner nog inte till begreppen, men klart var att hon berättat att jag nu är gravid). När jag nämner för min man fattar han inte vad det innebär att "ruva". Då blev jag skitsur: här har ruvningsperioden varit en jättegrej och en stor plåga för mig, varje dag av ruvningsperioden. Då kunde jag knappt tänka på något annat. Och så får han det att låta som om han inte ens vet vad "ruvning" innebär. Sårande..!

När gravidhormonerna sedan slår till - inte fattar han då heller vad som är på gång, att det är just gravidhormoner. Varför kan han inte läsa på? Fan, jag som tänkt att han skulle vara "en engagerad familjeman och far".