Vilka är ni som inte ens har råd med frukt till barnen? (ang debatt "fruktkampen") Kan ni "fattiga" förklara för mig, tack!

Ska försöka svara på dina frågor eftersom jag är uppväxt i ett "fattigt" hem. Förstår att det kan vara svårt om man är "rik" att sätta sig in i den situationen. 

När jag var liten så hade vi inte fruktstund, men matsäck var det ju några gånger om året. Och ja, jag hade ju oftast med mig något. Men det var kanske någon macka och en egen flaska med saft. Medan de flesta i min klass hade pannkakor, yoghurt, festis osv. Alltså mycket godare och lite lyxigare. Nu när jag är 21 så inser jag ju att det spelade ju ingen roll. Men då kände jag mig så annorlunda än resten. Jag ville ju också ha festis, inte egen saft! 

Som barn så är allt det som gör en annorlunda från alla andra otroligt jobbigt. 

Vet du, nu tror jag att du bör stiga ner ett tag från din höga häst. När man är fattig så prioriterar man inte utflykter. De där pengarna kanske man behöver för att fylla ett annat hål. Man kanske prioriterar frukt åt båda sina barn istället för utflykt åt ena. Har själv aldrig varit fattig men kan ändå bli sne på hur folk som dig uttalar sig och har åsikter om hur folk lever. Du och jag kan omöjligt veta hur vi skulle agerat i deras skor. Du är inte långtidssjukskriven, ensamstående med flera barn. Du vet inte hur psykiskt påfrestande det är att ständigt leva på så små marginaler Jag har haft vänner som levt ensamma och trots det inte kunnat betala alla sina räkningar och ha mat på bordet månaden ut. Har du käkat knäckemackor till frukost och middag i en vecka? Har du valt mellan vilka räkningar du ska betala denna månad och vilka du måste lägga åt sidan? Det där balsamet kanske är det enda som föräldern lägger på sig själv, det tragiska är inte att h*n gör det det tragiska är att h*n måste välja mellan det och en frukt. Det är bra att du försöker förstå men samtidigt sitter du "skryter" om hur du minsann skulle vara bättre på att vara fattig liksom...

Jag kan ju bara se till hur det är i den skolan som mina barn går i som även är den skolan jag gått i och där är det frukt varje dag och 2 utflykter i månaden. Det är ut i skogen, stranden, museum mm. Ofta är det aktiviteter i naturen. Dom brukar ofta ta en sådan dag varannan fredag. Nu tycker jag deras upplägg så är bra iom att barnen får röra sig och komma ut extra men för en familj med lite pengar är det inte billigt att ha det så. Det är ju då bättre att skolan har med sig och kör korv/ hamburgegrillning på utflykterna istället för att låta föräldrarna betala lunchen som barnet skulle ha fått "gratis" om dom var i skolan istället. Frukten varje dag, hur kul tror du att den fattiga i klassen alltid har en billig morot medan dom andra barnen har goda bananer, äpplen, kiwi mm? Det skapar ett utanförskap. Även om alla barnen är snälla så känner ju den här fattiga att den inte passar in, hamnar lite utanför. Ett utanförskap kan göra så att barnet mår dåligt vilket ofta ger lite sämre förutsättningar. Barnet har det förmodligen redan tufft hemma pga av ekonomin och det är ju sorgligt att den då även ska få känna av det i skolan. Spelar ingen egentlig roll hur föräldrarna planerar sin ekonomi det är det oskyldiga barnet som drabbas pga av både föräldrarna och skolan. Skolan ska vara gratis för alla och ge alla samma förutsättningar oavsett om barnet kommer från låg, medel eller höginkomst familj. Sedan blir små utgifter höga utgifter i längden.

På våra barns skola så är det utflykt med matsäck 1-2 ggr/termin. Sen är det lite andra utflykter men då har skolan med mat.

Säg att det sammanlagt är 4 ggr/barn och år. På året finns 52 veckor var av cirka 15 v försinner vid lov. Kvar har vi cirka 37 v. 33 av dessa veckor är utan matsäck och av de återsåtende 4 är 4 av 5 dagar utan medhav matsäck. Ni som inte har råd att lämna med matsäck med säg 4 pannkakor eller pastasallad vid 4 tillfällen per år, hur gör ni under loven? Får era barn ingen mat alls då? Och varför är det alltid "fattiga" som måste ha disney-termos och specialmatlåda när PET-flaska och IKEA-låda duger utmärkt som förvaring åt mina barn?

Det finns folk som inte ens har råd med mat till sina barn. Sorgligt men sant. Hur jag vet det? För att så sent som ett par veckor sedan så åkte jag hem till en mamma som inte hade pengar till mat. Det finns hjälpsidor på FB om ni är intresserade. Som om det inte var jobbigt nog för de som är fattiga så startar oempatiska människor som du såna här trådar för att få dem att skämmas. 

Mina föräldrar tillhör arbetarinvandringen som kom i slutet av 60-/början på 70-talet till Sverige. Både jobbade på bandet på fabrik, blev snabbt utslitna och långtidssjukskrivna. Från det att jag var 12 kunde pappa jobba bara 50% och mamma blev också sjukpensionär på deltid när jag var 14 efter flera års sjukskrivningar. När de kom hade de inget. De fick jobba ihop till allt. Vi var fyra ungar. Jag är yngst. Som ni förstår levde vi aldrig på något större överflöd. Men ändå lyckades de spara ihop pengar för att köpa och flytta in i hus när jag var 7. Och aldrig behövde vi barn sakna något. Ok, vi hade inte inneprylarna eller de mest moderiktiga kläderna. Oftast ärvde vi av varandra. Men aldrig någonsin behövde vi ungar komma till skolan utan matsäck! Jag minns i ettan, innan vi flyttade till huset och jag bytte skola, varje dag hade fruktstund i skolan. Frukten hade jag med mig hemifrån. Frukt fanns alltid hemma. Så jag vill säga är att jag har levt det fattigt. Frågan är, vad var så annorlunda då mot nu? Och hur hamnar man utanför alla de bidrag som ändå finns? Ok att man plötsligt och oväntat hamnar där under någon månad, tex vid dödsfall, men hur hamnar man där längre perioder? Jag vill inte beskylla någon för något, jag vill bara FÖRSTÅ och genom att förstå så kan jag söka efter vägar hur jag kan påverka till att det blir bättre. Men som det är nu i tråden så finns det i alla fall än så länge ingen som lyckats förklara utan det är mestadels pajkastning där de, som i likhet med mig, inte riktigt förstår, dels de som sitter i den ekonomiska knipa som TS skriver om, men som inte försöker ens ge någon förklaring utan bara skriker om överklassfasoner och att "du vet inget du som är uppfödd med silversked" och liknande. Och så vissa som varit i den sitsen en kort tid av olika orsaker, tex dödsfall i familjen. Men i de fall där det är så, har ni berättat för skolan hur det var? Och hur gjorde ni de dagar då barnet, eller ni själva var sjukt och inte kunde jobba utan fick vabba alternativt vara sjukskrivna. Hur lyckades ni få råd med mat till dessa dagar då barnet inte åt lunch i skolan/dagis/fritids? Snälla, hjälp mig att förstå! Och hjälpa till att påverka så att det framöver ska bli bättre!

Får jag av nyfikenhet fråga varför du blir det? Jag menar, de hade det tufft. VI hade det tufft. Ekonomiskt, men vi klarade oss! Jag har aldrig hört mina föräldrar klaga över att det är synd om dom för att de har så lite. Att de har så knapert. De har bara försökt göra det bästa av situationen. Och vi ungar har alltid fått mat, frukt och kläder. Visst, det var inte alltid så kul att ha ärvda kläder när klasskompisarna hade nya märkeskläder (skolan vi gick på, och som var närmast där vi bodde låg på "fina" sidan av stan så det var mycket rikemansbarn), att inte kunna välja de saker som kostade något på friluftsdagarna, så som skidåkning, utan välja något av det som fanns i stan, så som tipspromenad, badminton osv men det gick ingen nöd på oss! Så himla synd om oss var det inte! Och jag är ärligt talat glad för att det fanns valmöjligheter och att vi blev erbjudna olika saker även om jag inte kunde delta i allt. Varför kan det inte få vara så även idag? Eller ska vi införa helt klasslös skola där inget får visa om man har pengar eller ej, där barnen har uniform bara för att ingen ska behöva känna sig utpekad för att vara fattig eller rik?

Och hur glad blir din unge när du svälter ihjäl då? Att dricka vatten enbart överlever du inte länge på, jag tror de flesta barn hellre har sina föräldrar i livet än äter ett äpple på fruktstunden. Om du på allvar menar att man ska prioritera bort mat och personlig hygien är du fan lite knäpp.

Med tanke på att du tycker att man prioriterar fel om man tvättar håret så tror jag nog de flesta tar åt sig.

Du behöver inte sympatisera utan bara acceptera att det finns de som inte har råd med frukt.