Vilka är ni som inte ens har råd med frukt till barnen? (ang debatt "fruktkampen") Kan ni "fattiga" förklara för mig, tack!

Fast vårt skattesystem i Sverige är ett av det högsta fortfarande i Världen. Det är kanske så att man prioriterar galet och det försvinner pengar som gör att det aldrig verkar finnas några pengar i vår "skattkassa"?

Är det rimligt att lägga pengar på EU medborgare undrar jag? Man har rätt som EU medborgare att vistas i landet, men då ska man också vara självförsörjande. Det är galet att lägga flera hundra miljoner på människor som har ett hemland som ska hjälpa dem.

Men visst skär ner på våra barn. 

Vad anser ni själva? Färre klasser, bättre mat i skolan? Eller datorer och bostäder via socialbidrag till EU medborgare?

Jag kan tvärtom inte förstå hur frukt kan vara så bortprioriterat på någras agenda. Jag växte själv upp i stor fattigdom i ett annat land än Sverige, där min mor gjorde allt för att jag skulle få näringsriktig mat. Det var linser, torkad frukt och de billigaste grönsakerna som gick att få tag i som gällde. I den mån hon kunde köpte hon även frukt så ofta hon kunde. Det var det som fick mig att växa upp stor och stark och utan någon som helst vitaminbrist. Hon hade stenkoll på min kost och när jag kom till Sverige i småbarnsålderna och läkarna tog alla prover var de förvånade hur bra alla mina värden var, t.o.m vitaminet B12, trots att jag har varit vegetarian i hela mitt liv.

Det jag försöker säga är att någon frukt hyfsat regelbundet är bra mycket bättre än billig falukorv eller vad man nu annars köper istället. Jag vet precis hur det är att ha det knapert och det gäller att få i sig det vitaminmässigt viktiga oavsett om barnet gillar eller ogillar frukt. Man vänjer barnet vid att äta nyttigt och äta bl a frukt.
Man behöver inte superbilligt kött och en del annat för att växa upp mätt och frisk. Många är beviset på det.
Så att säga att man prioriterar annan mat framför frukt och grönt är inte det bästa man kan göra och inte ett klokt val för kroppen.

Jag har råd att skicka med både 1 och 2 frukter/dag plus matsäckar.
Jag tycker trots detta att fruktstunderna mm är så ini helvete fel eftersom skolan SKA vara avgiftsfri. Nu är det inget tvång att ta med frukt, de barn som inte ha någon frukt behöver således inte. Men vad skapar det? Jo, ett utanförskap. Nu sitter resten av klassen och äter frukt under den, under skoltid lagda, "fruktstunden" och lille Kalle, som inte har någon frukt med sig, sitter under fruktstunden och ser sina klasskompisar äta frukter. Kanske Kalle bara hade glömt frukten eller så har inte Kalles föräldrar kommit ihåg att köpa hem frukt eller så har dom inte råd. Orsakerna kan vara många. Men ett utanförskap blir det till trots, oavsett orsaken till att Kalle saknar frukt. 

Skolan ska INTE bidra till utanförskap, ALLA elever ska kunna delta i skolans aktiviteter. "Fruktstund" under skoltid är en aktivitet i skolan och då är det så fel av skolan att be elever ta med sig egen frukt. Skolan ska stå för frukten om "fruktstunden" ska ske under skoltid. 

Varför? OM skolan lagt en aktivitet under schemalagd skoltid ("fruktstund") - VARFÖR ska föräldrarna stå för frukten?

Ska föräldrarna stå för pennor och böcker under historielektionerna också?

Jo det är klart föräldrarnas fel, men skolan ska väl verka för att ingen ska behöva känna sig utanför under skoltid p g a fruktbrist t ex.

Fruktstund en gång/dag under schemalagd skoltid är alltså en upplevelse skolan ger våra barn. Men för de barn som inte har med en frukt hemifrån (kan ju hända dom bara glömt frukten) blir det ju ingen givande upplevelse, eller hur? Tvärtom blir det en negativ upplevelse, en känsla av att vara utanför.

Varför ska skolan bidra till en negativ upplevelse i klassrummet under en planerad skolaktivitet ("fruktstund")? 

Att hamna i ett socialt utanförskap pga bristen på pengar är verklig fattigdom.

Man får som förälder se till att uppfostra barnet ödmjukt och förklara hur situationen ser ut.
Jag var "utanför" samhällets norm av genomsnittsbarn under uppväxten, både innan jag kom till Sverige och en bit efter, trots min då låga ålder. Men inte fan gnällde jag! Min mor förklarade och fick mig att vara ödmjuk inför det jag har och det andra har. Jag gnällde aldrig om att snälla snälla få den där leksaken eller apelsinen. Jag visste vad det betydde när min mor kärleksfullt och bestämt förklarade att vi nu inte kan ha den där saken/maten.
Jag tjatade aldrig.
Väldigt mycket hänger på hur ens föräldrar hanterar det.
Ja, det är olika i olika länder, givetvis!
Men fortfarande är man i utanförskap både i Sverige, Uzbekistan eller Ryssland om man saknar mycket av det andra har. Problemet ligger i hur vuxna runt omkring en tar tag i det och förklarar för barnet. Alla kan inte ha allt.
Man ska sluta lära barnen att känna någon slags "alla, även du, måste har precis allt det där din klasskompis har"-idé. Det är inte så och många ambitiösa och ekonomiskt lyckade vuxna kommer just från en sådan barndom. Där man måste acceptera hur det är och växa upp till en stark vuxen för att skapa sig en bättre finansiell framtid och tillvaro.

Och det är vårt ansvar som vuxna att förmedla en bra grundsyn till våra barn. Är någon utan frukt/morot/macka eller vad som så delar man med sig och funderar inte över varför eller vilka omständigheter som ligger bakom.Det är ju inte barnen själva i förskoleålder/lågstadiet som själva kommer på att förfasa sig över att Olles familj måste vara fattiga eftersom Olle sällan/aldrig har med frukt till fruktstunden. Det är vi vuxna som förmedlar det...

 

Snälla, snälla, snälla!!! Poängen är inte att "utrota", som du säger, fruktstunder och utflykter i förskola och skola. Det som bl a fruktkampen kämpar för är en KOSTNADSFRI SKOLA! Så som det i Sverige är lagstiftat!  Med det menas att skolan skall stå för ALL kostnad för barnet under skoltid. Varken fruktstunder eller utflykter behöver bli lidande. Det är upp till skolan att budgetera så det får till det!