Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

Jag förstår er båda. Har varit den avvisade.
Antagligen skulle killen inte vara så på och kletig om han nån gång blev förförd av en helt frivillig tjej. För just att den andre verkligen vill och tar ansvar för att nåt händer, är mer värt än hur många gånger i veckan det blir.

Om man har bra ömsesidigt sex ibland så kan man onanera däremellan om man vill ha mera. Om man alltid blir avvisad så känns det ensamt och trist att onanera, sex är mer än så.

Tjejen skulle inte vara så trött på honom om hon nån gång hann först att bli sugen. Det är trist att bli tjatad på och det är härligt att känna lusten vakna av sej själv. Problemet är väl att om den ena behöver 36 timmar för att bli sugen igen och den andre behöver två veckor så är det svårt att vänta ut så länge som behövs.
Och om den som brukar ta initiativ slutar med det så kan det leda till att sexlivet dör helt och blir svårt att få igång efter ett år eller mer.

Jag tror att både du TS och ditt ex kan ha relationer med precis lagom mycket sex för er, utan tjat, och kanske skulle det visa sej vara lika ofta för er båda, om ni båda kan inse att ni hade  del båda två i att hamna i det där läget med nej/tjat.

Men vad tror du ska hända? Ska han plötsligt sluta längta efter att du ska vilja ha honom och efter sex, närhet, initiativ från din sida? Om det plötsligt händer så kan du räkna med att han har hittat en annan.

Och jag förstår honom .

Haha. Skrattade hon ihåligt...... det är precis den här synen som gör det ännu värre för en kvinna att få för lite sex hemma, och antar jag, för en man att inte ha så mycket lust.
Om en kvinna ligger med vem  som helst eller bortser från alla risker så kanske det är sant. Men nu snackade vi väl sex med sin partner?

]Anonym (i) skrev 2013-12-06 23:44:Jag antar att jag är en människa som tror på att sex inte är allt, men jag inser att många på fl dör utan sex, så varför är jag förvånad...;[/quote]

Sex är absolut inte allt när det fungerar, bara en del av allt annat viktigt i ett förhållande. Men när det inte funkar och man saknar det riktigt mycket så blir det plötsligt väldigt viktigt.

Egentligen samma sak som att du inte kunde leva med nån som inte lyssnade. Att lyssna bra är bara en sak i ett förhållande, men det ska finnas där, om det inte finns blir det stort och viktigt.