Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

I mitt fall är jag sambo sen tre år. I början var allt hett sex, experimentera med nya saker men allt fortfarande inom vaniljsex kategorin. Sexlivet var väldigt bra för henne, det bästa hon har haft och bland det bättre för mig. Två år sen blir hon deprimerad då hon blir arbetslös. Vi lunkar framåt i livet, men inga pengar fick läggas på psykolog, hennes ide. Så efter 1 år löser sig, det mesta iaf då hon får sig en tjänst igen, men det som inte löser sig är givetvis sexlivet.

Under depressionen så försökte hon ställa upp på sex men jag avstod i de flesta fallen för att vänta tills hon ville på riktigt. Det var en grå tråkig period med väldigt spänt icke-sexliv. Jag löste min "bitterhet" med träning då, jag ville vara snäll å ge rum å tid för henne att läka. Hon kände prestationsångest eftersom vi hade haft mycket sex innan så kände hon sig misslyckad, dvs en negativ spiral.

Efter depressionen och fram till nu, har sexlivet sakta återhämtat sig, åtminstone hur ofta det sker. Vi försökte prata ut vid flera tillfällen, med halvlyckade resultat. Grejen är nu att vi har ju sex relativt ofta, men usch vad tråkigt det är. Allt sex är sorterat i fack: vardagssex, helgsex, fira-sex. Precis samma saker sker i respektive fack, det är repetitivt, fantasilöst, förutsägbart, samt allt innehåll är väldigt dikterat av henne. Nu är vi istället i sitsen att hon får nästan tillräckligt för henne, så hon behöver inte kämpa, det hon saknar är att jag inte är tillräckligt passionerad. Jag saknar väldigt mycket mer, så jag kan inte bli mer passionerad, samtidigt kan jag inte påpeka något annat för då kräver jag för mycket och sätter press på henne och då blir det ledsamt. Jobbig knut det här.

Nu har jag iaf skrivit av mig lite granna.

Jag tror jag förstår er som lever i sexlösa förhållanden. Hoppas det löser sig för er.

Hej,

Jo jag menade att det är olika varianter av sex. Ex vardagssex skall gå fort, strax innan läggdags och får inte vara för ansträngande eller jobbigt. Helgsex är samma men får ta längre tid och kan ske tidigare än läggdags och fira-sex är bättre men händer så sällan.

Går det på rutin för er med? Samma saker som sker varje gång i princip?

Det var ju gött å höra att det går framåt.

Vi är liksom kvar på samma punkt å stampar å har gjort det ett tag nu.

Jag är bitter för att jag är 29 och varit ihop med en kille sedan jag var 26. Han är 48, stor åldersskillnad men märks inte, han är ungdomlig, på både gott och ont. Vi hade tre veckor med normal mängd sex, dock kände inte jag att vi klickade sexuellt men så är det ofta med nya partners, man måste lära känna varandra. Efter tre veckor titulerades jag som hans flickvän och där slutade sexet från hans sida. Istället upptäckte jag att han konsumerade porr rätt stort. Han såg till att tillfredsställa sig själv innan han/jag kom hem och där stod jag - sugen och frustrerad.

Efter att ha försökt göra honom medveten om problemet samt lösa porrproblemet (det ÄR ett problem när det blir substitut för ens flickvän. Som dessutom är häften så gammal. Och dessutom snygg, smal och välklädd.) men utan resultat slutade jag ta initiativ till sex och då gick sexet ner från att ha skett 1-2 ggr i månaden (OBS! Sedan månad 2 ihop!) till 1 gång varannan månad. Jag var otrogen och ångrar det inte.

Än idag är det porr som gäller men han döljer det bättre idag. Blir förbannad, jag är snygg, högutbildad och villig till att vara hans våtaste dröm, men han föredrar äckliga porrgrejer. Så tacky. Ska tillägga att jag inte haft något problem med porrens existens tidigare men nu hatar jag det och kan inte fatta hur alla fula billiga porrskådisar kan vara med intressant. Jag hatar samhället som är så uppbyggt på sex. Hatar reklamannonser, hatar sexscener på tv.

Jag är 29 och så besviken. Mellan 20-25 träffade man dåliga killar som man hade korta dåliga förhållanden med. Letade efter den rätta så mitt liv kunde sätta igång med allt som jag tyckte hörde till. Tänkte att vi 25-26 kommer det. Hade inte haft mer än 10-12 sexpartners och de flesta var dåliga. Tänkte att det kommer.

Nästa år fyller jag 30 och min kropp kommer inte alltid vara så här. Vil njuta av den nu!! När den ännu är tiptop! Slösar bort mina viktigaste år här. Kan lämna honom nu men skadan är redan skedd, lär inte ha ny partner före 30 så alltså - mina bästa år är förlorade.

Dessutom är jag nu deprimerad (sedan samma år vi blev ihop, ungefär 6 månader in i förhållandet) och har nyligen kommit fram till följande slutsats: antideppmedicin för serotonin hjälpte inte. Jag har brist på dopamin och denna typ av medicin hjälper mig. Hur får man fart på dopaninet, jo - sex är det som frigör det. Konstigt att jag är deprimerad pga slut på dopamin i min kropp? Tänker därför att min depression är direkt påverkad av mitt obefintliga sexliv. Jag är såå bitter! Behöver ett gott råd om någon har det. Gärna en man.

Vårt stora problem är att vi lever i ett minne av bra sex. Hennes problem är prestationsångest och mitt är att jag blivit uttråkad och lägger för lite ansträngning. Hon anser att jag ställer för mycket krav(vilket jag gjort men nu ändrat på mig) och jag anser att hon kan inte föreställa sig att jag mår dåligt(hon går i försvarsläge när hon får höra att jag mår dåligt). Vår ansträngning nu ligger i erkännandet och i förändring till det bättre. Vi är överens men just ligger all förbättringsjobb på mig...

Inte så mycket i samlivet som faktiskt stör sexlivet.

Du är ju man, du åldras ju som vin! Själv åldras jag som sur mjölk har jag hört... Vill uppleva alla sexäventyr medan jag är rynkfri och har fast och fin kropp. Det känns viktigt för mig att få kunna njuta av mitt ungdomliga jag. Innan jag börjat få komplex över min förfallande kropp. Det är ju liksom det som är meningen.

Men nej det finns inga barn i bilden. Och inga lär bli gjorda! Min sambo har ett liv sin liknar vilken, ja säg, 37-årings som helst, trots att han är äldre. God fysik och mkt energi. Min teori är att han är porrimpotent dvs avtrubbad av porr så man inte tänder på verkliga tjejer. Allt är porrens fel..

Du får gärna svara utförligt i morgon om du har tid, har ska skönhetssovas lite också nu.

Well... Tänkte nog om det fanns några spontana reaktioner från män på det jag skrev. Om någon kunde känna igen sig i hans beteende eller sätta sig in i det och bara delge mig något av värde, vad som helst. Behövde skriva av mig, det här är inget jag kan prata om med vänner då jag känner att jag outar honom så mycket då så jag känner mig väldigt ensam i det och har fått väldigt lite input på det.

Det har ju blivit en ond spiral för oss, eftersom hans sätt att hantera sexlivet gjort att jag tappat lusten till honom. Känner mig mer sviken än kåt, känner mig mer äcklad än kåt, känner mig mer osäker än kåt. Så jag nekar de få gånger han vill ha sex. Jag tycker han gör fel och inte gör något för att få mig på det humöret, dvs uppvaktar eller gör de små saker som planterar in tanken på sex i min hjärna, något som andra killar inte haft problem med. Igår sa han "jag är sugen på sex" (första gången på 4 månader) och vad kan jag svara... Ett försiktigt men uppriktigt "det är inte jag" (lite vädjande typ, snälla kåta upp mig lite) varpå han svarade "då får väl jag göra dig kåt då". Allt väl så långt. Men så degar han i soffan och gör ingenting. På hela kvällen. Jag dricker lite vin och känner att jag kommer sova så skönt på det. Så 23:40 lägger vi oss. Han springer upp, jag hör hur han duschar och jag förstår att han förbereder sig för sex. Men hallå, klockan är 24 och jag ligger och slumrar! Han vet att jag tycker det är märkligt att de fem gånger han tagit initiativ till sex på tre år är alltid nattetid när man ska sova. Vafan, jag är sminkad och piffig och skitsnygg hela dagen, varför ska han vänta till mitt i natten när jag borstat tänderna och gått och lagt mig?

Så, jag nekar ju de få oinbjudande gångerna han vill ha sex vilket resulterar i att han kommer porrsurfa och då mår jag dåligt och vill ännu mindre. Så på det sättet har det utvecklats till att vi är två som inte vill, men om han bara slutade porrsurfa då tror jag hans intresse för mig skulle öka och min sexlust skulle definitivt inte hämmas.

Hade du kunnat avhålla dig helt från porr i det läget du var i om din partner sa att alla problem med sex skulle lösa sig om du slutade (för en period iaf, tills man fått sexlivet att rulla på igen)?

Jo jag har förklarat hur jag upplever det hundra gånger på alla sätt man kan; pratat sansat och förståndigt, bestämt, uppgivet, nedstämt, arg och rasande (de gånger han ligger med datorn i knät och det ut som ett rådjur som fastat i strålkastarljuset), inget har långvarig effekt. Det där med rådgivning har jag tagit upp men han säger varken bu eller bä och jag orkar faktiskt inte driva på det själv hela tiden. Allt i vårt förhållande måste jag hålla trådarna i och jag orkar inte det. Har visserligen funderar över vad rådgivning alls skulle kunna ge. Vi pratar (okej, jag pratar) och sätter ord på hur jag känner och vad jag tror behövs göras och han håller med men är kanske inte lika utvecklad i sina uttalanden som jag, men samtalat om det har vi gjort. Äsch jag vet inte... Som sagt, har inte orken att driva på allt längre. Därför gnäller jag här :-/

När jag sa att jag inte var kåt så sa jag med mitt tonfall som du formulerar det - att jag gärna blir det. Tänker att han inte behöver tankeläsa, då vi pratat om det tusen gånger och jag har berättat att när vi bara lunkar på och han inte visar ngn sexuell närvaro eller i vardagen signalerar ett sexuellt intresse (vet inte hur jag ska formulera mig, jag hoppas du förstår) så finns det sedan ingen snabbknapp man kan trycka på så jag ska vara vara kåt glad och tacksam. Då hjälper det inte alls att ställa sig rakt upp och ner framför mig i köket en gång i halvåret och deklarera "jag är kåt" och tro att det ska leda någonstans. Han är för bekväm, antar att det är därför han gillar porr. Så han vet att jag säger att "jag har ingen snabbknapp då jag är inte kåt nu men jag blir gärna det", han vet det. Vet faktiskt helt ärligt inte om det finns något bra svar att ge på "jag är kåt" i ett fall som vårat, känner spontant "jaha?". Kan han inte engagera sig lite mer än att bara tala om för mig att HAN är kåt? Hur ska jag tankeläsa hans deklarerande - tänka okej, han vill att jag ska gå ner på knä framför honom nu eller? Nej jag förstår verkligen inte att det där är allt som kan komma ur honom.

Nej precis, som jag skrev inledningsvis så har jag aldrig haft något emot porr tidigare, inte gjort mig något alls att pojkvänner kollat och har kollat ihop med några av dem. Men precis, han ersatte mig med porr efter tre veckor, så fort jag hamnade i facket "flickvän". Ett privat sexliv är normalt så länge som man har ett gemensamt. Han har stängt ute mig ur sitt sexliv och aldrig velat göra några av de saker han gillar i film med mig, helt normala saker, inget över gränser eller tabubelagt.

Frågan är väl om man som mer eller mindre porrmissbrukare kan komma till insikt (även med hjälp) om att man behöver totalförändra den biten. Kanske med professionell hjälp då ja.