Kan man verkligen bli såhär deprimerad av att inte få ett barn till!
Jag var i din situation för ca 2,5 år sedan. Jag var drygt 30 och min man närmade sig 40. Två barn på 6 och 8. Jag hade längtat efter ett barn till i ett år. Innan dess hade jag varit ganska nöjd, två barn är ju ändå "lagom". Jag grät mig till sömns flera nätter, eftersom min man inte ville, var rädd att något skulle hända eller att vi inte skulle klara av det. Jag mådde jättedåligt, verkligen jättedåligt. Försökte förlika mig med tanken att vi inte skulle ha fler barn. Nu "ordnade" det sig för oss, eftersom min man ångrade sig, han förstod hur mycket det betydde för mig, och kände själv att han nog ville också. Vill bara säga att jag förstår precis hur du känner dig. Hoppas att det ordnar sig för er, på ena eller andra sättet.