Kan man verkligen bli såhär deprimerad av att inte få ett barn till!

Hej,

Jag har ett barn i lågstadieåldern och har längtat efter syskon i drygt tre år nu.
Jag ska erkänna att min man har börjat vända lite nu, och sakta men säkert har vi kunnat närma oss den typ av diskussion som jag verkligen har saknat. Hur praktiska saker skulle lösas, om vi orkar, hur det skulle bli osv. Sånt som man ju vill bolla och prata om med den partner som i så fall ska bli far till ens barn.
Det är sånt jag inte kan prata om någon annan med! Utan det är ju han och jag i så fall som ska fatta det beslutet. Men vi är långt ifrån framme och jag känner hur tiden rinner ifrån mig.. ifrån oss.

Det har varit mycket tårar, en lång vända i familjerådgivning och massa månader av ångest kring ägglossning och mens. Jag har verkligen önskat att jag kunnat stänga av kroppens funktioner helt då jag blir så otroligt påverkad.
Att se familjer med två eller fler barn, särskilt sommartid, är också jobbigt.

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men att vi gick i familjerådgivningen fick nog min make att förstå hur otroligt ont det här gör. Och att det inte är så att jag saknar något, egentligen. Jag har ju ett barn som jag älskar så ofantligt mycket men när han säger att jag ska vara "nöjd" så tänker jag att nu har du inte förstått ett j-vla dugg. Och att min längtan efter fler barn inte har något med mitt förstfödda barn att göra.

Inte heller kan jag stänga av den. Och jag har också försökt få honom att inse att det här med hur många barn man vill ha är en livsfråga. Jag ser det som ett av mina stora mål i livet att bli mamma till fler barn. Jag vill ha fler barn i mitt liv. Och om inte det är ett av dina mål... då kanske inte vi ska leva ihop?
När jag har börjat säga på det viset så tror jag han förstått faktiskt. Jag har gjort jämförelser typ att om det var ett av dina livsmål att bo ett år i Australien, men att jag känner att det inte är något som lockar eller som jag vill gå med på, då måste ju jag indirekt förstå att du kanske lämnar mig för att det här är något som är så otroligt viktigt för dig?

Så familjerådgivning med en bra terapeut kanske kan vara något? Vi gick tillsammans en gång, sen separat varsin gång, och sen några gånger till på slutet tillsammans. Det var väldigt givande!!