Följas åt på vägen till plus 2014 efter mf/ ma

Har ni funderat på ivf? Eller vill ni avvakta och försöka själva ett tag till först?

Jo, man kan väl som sagt prova att äta " antidepp" mellan äl- mens men man dels glömmer väl bort hur dåligt man mår 7-10 dagar i månaden när man vips så fort mensen kommer mår bra igen. Detta med att svängningarna i hormonerna spelar in märkte jag av då jag blev gravid och hormonerna var konstant förhöjda( el progesteronet antar jag) jag mådde bra!:) så till vida att jag inte hade humörsvängningar alls. Och det var så jag bl.a. Visste att mf var närstående, två dagar innan började humöret åka berg och dalbana precis som innan mens. Där sjönk förmodligen progesteronet kraftigt innan den riktiga blödningen tog fart. Förstår att ni vill prova mer på egen hand först . Du har ju åldern för dig oxå. Ivf känns oxå som en ganska påfrestande procedur att gå igenom. Får du ingen mens då om du inte ägglossar? El blir det mens utan äl?

Hej!

Följer gärna den här tråden.

Fick MA i december och ska nu bara invänta mens igen för att sätta igång verkstaden igen.

Har pcos men ägglossar och har regelbunden mens. Hade iaf det innan jag blev gravid. Så nu får vi se.

Kommer att bli min första men min sambos andra barn.

Längtan är så himla stor!!

Vill lyckas på första försöket

Hej. Jag hoppar gärna in här.

Fick ma i v11, fostret var bara 8+5, detta var i slutet på oktober. Skulle fått cytotec hemma men efter första förberedande tabletten blödde jag så kraftigt att jag blev inlagd, fick cytotec under natten men hade rester kvar dagen efter så blev skrapad, var ett skönt avslut, skönt att åka hem o veta att allt var ute. Fick mens efter ca 20 dagar o äl 18 dagar därefter. Har precis haft äl o vi gjort vårt andra försök efter ma. Inväntar bim nästa helg.

Hoppar också in i denna grupp om det är ok. Fick mf i v 7 i november och har haft en mens emellan (vi gjorde inget aktivt för att inte försöka direkt efter men var kanske inte helt på med sexandet men hur som så tog det sig inte). Är i dag på dag 19 och hitills ingen ÄL så jag misströstar lite då kroppen fortfarande verkar vara ur balans (vilket är märkligt då jag ju inte var gravid så länge men jag har ett prolaktinom som bråkar med mig).

Hoppas på många plus här itråden -2014 måste bli vårt år!!

Fröken H: håller med om att ett mf väcker många känslor och tankar. Jag är personligen mycket mer ledsen än vad jag skulle tro om mig själv innan och kan inte ta upp detta med folk muntligen fortfarande för jag börjar bara gråta och jag hatar att gråta inför folk.

Vet inte varitfrån alla de känslorna kommer  och försöker muntra upp mig med att det ju kunde varit värre och att det var så "tidigt" i graviditeten,men det är som en sorgeklump som blir mer och mer verklig ju blev mens som passerar (dvs det går inte att snabbt ersätta den förlorare graviditeten med en ny att fokusera på utan förlusten blir mer verkligt för varje månad som passerar och när man inser att det tidigast blir ett höstbarn/vinterbarn och inte det julibarn som jag ställde in mig och hoppades på.)

Självklart är alla välkomna att vara med här. Vi sitter i samma båt på ett lr annat sätt. Känner med er alla , och kan säga att jag mitt i det tråkiga är glad att mf om det ändå var oundvikligt skedde så tidigt och att kroppen tog hand om det så pass bra själv. Progesterall, kräm vid progesteronbrist( antar det ökar risk för mf) ska man kolla på ngt vis först om man har brist?