Fler med upprepade MA/MF som snart ska försöka igen?

Hej!

Jag är 35 år. Har två barn, 3 och 6 år. Tre missfall/MA under senaste ett och ett halvt åren. Skrapades 16/1 och har inte riktigt slutat blöda än. Har inte fått några svar på de prover som tagits (16/12 då MA uppdagades) . Hoppas få en utredning och några svar snart.

Har verkligen kämpat för att bli gravid och för att få behålla det nu med trean. Men just nu, efter allt som varit, vet jag inte om jag vill längre. Vet inte om jag orkar. Börjar nästan nöja mig med två. De två jag har är ju världens finaste... Börjar tänka på annat. Försöker gå ner alla gravid/depressions kilon. Tänker på att byta jobb. Sånt där som man inte gör när man planerar barn.

Har inte bestämt mig för om jag planerar längre, eller om jag helt enkelt får nöja mig.

Hej igen :)

Hur går det för dig?

Jag skrapades igen 21/2. Hade fortfarande högt HCG-värde i blodet och de tvingades gå in med kamera för att se att det fanns rester. Att moderkakan vuxit fast i livmodern istället för bara i slemhinnan. Det gick inte att skrapa bort allt. Nu hoppas vi att kroppen ska ta hand om resten. Ska in igen nästa vecka och kolla. Hoppas det är borta då och att kroppen kan börja läka och fungera normalt så jag kan få tillbaka mensen igen.

Börjar nämligen bli väldigt bebissugen igen. Vill verkligen försöka en gång till nu. Hoppas! :)

Då hoppas vi att vi båda får lite uträtade frågetecken på onsdag då. Jag ska skriva ner massa frågor så att jag inte glömmer att fråga om något.

Vad kollar de på en "utredning"? Jag har ju kollat att allt ser bra ut rent fysiskt (alltså innan det senaste MA). De har tagit massa prover och allt ser bra ut med hormoner och kromosomer. Har inte kollat ägg och spermiekvalitet. Men vad mer gör man. Tror sjukvården anser att jag är utredd, men det känns inte riktigt så.

Har förresten googlat på den diagnos jag fick nu, Placenta Accreta, fastväxt moderkaka. Det verkar som att jag på nåt sätt ska vara tacksam att det blev missfall. De som inte upptäcker det förrän vid förlossning kan det gå illa för. De förlorar mycket blod, måste akutopereras och tvingas oftast till hysterektomi. Det finns en liten risk att jag också tvingas ta bort livmodern, men hoppas verkligen inte det.

Hoppas vi får goda nyheter på onsdag. Lycka till!

Hej!

Usch, känner med dig. MA är ett helsike! Man åker in på UL för att komma hem med en bild, men kommer hem med en stor sorg istället.

Förstår om du inte orkar just nu. Om jag förstår rätt så har du varit gravid nästan non stop i fyra år. Det är tufft. Kanske behöver du vila lite ifrån tankar och krav på graviditet. Så är det för mig just nu. Jag hade försökt bli eller varit gravid i ett och ett halvt år innan mitt MA i december. Sedan dess har jag inte kunnat. Det har faktiskt varit väldigt vilsamt för psyket. Naturligtvis sorgligt, men jag försöker se positivt på framtiden. Det kommer att bli min tur... Men om du läser tidigare inlägg av mig så ser du att jag också var djupt nere ett tag. Man vet inte om man vågar och orkar försöka igen.

Nu hoppas jag bara att läkarna säger att allt ser bra ut idag och att mensen ska komma tillbaka snart. Jag har iaf slutat blöda nu, men istället har jag haft ont i magen och det kommer gula flytningar. Hoppas det inte är en infektion. Det blir vår tur...

Jag gick igenom besiktningen idag. Mitt HCG var nere på nästan normalt och allt såg bra ut på VUL. Flytningarna var normala och ingen infektion. Enda frågetecknet var sköldkörteln som de tog ett extra prov för. Annars sa han att mensen borde komma inom en månad och sen är det fritt fram att försöka igen. Om jag blir gravid igen erbjuds jag pregnylsprutor och ett tidigt VUL.

Just nu känns det jättebra och förhoppningsfullt. Om jag väl blir gravid igen så blir jag säkert nojig och livrädd, men det tar vi då. Nu njuter jag av goda nyheter. :)

Hur gick ditt besök Granada?

Pregnylsprutor reglerar visst gulkroppshormonet eller nåt. Läkaren sa att de allra flesta missfall beror inte på det så han rekomenderade faktiskt att inte ta dem, men vi får se.

Planen nu är att se så att mensen kommer igång som den ska under ett par månader. Under tiden ska jag gå ner tio kilo och träna upp bålen, ländrygg och mage, för att lättare orka med en graviditet. Sen ska vi köra på och hoppas, hoppas på bebis till nästa vår/sommar.

Pga infektionsrisk har jag ju inte fått varken bada eller ha sex sedan december. Så glädjen var stor i familjen igår. Nästa vecka kan jag följa med på simskolan. Och maken fick sig en dos redan igår kväll ;)

Oj, hoppas man får gratulera snart då :)

Nu är det sex månader sedan jag blev gravid, tre månader sedan MA och idag tror jag att jag fick tillbaka mensen. Har fått en liten blödning än så länge iaf, förhoppningsvis kommer det igång bättre imorgon. Så nu kanske vi också kan börja försöka igen. Hoppas...!

Min man är också nöjd med två barn. Och han vill inte ha för långt emellan. Yngsta fyller tre nu, helst ville vi inte ha mer än tre år emellan. Nu blir det iaf fyra, om det nu blir nåt...

Fast tyvärr var det nog ingen mens. Fick bara en liten blödning igår, sen inget mer.

Fick dock ett märkligt telefonsamtal idag. Läkaren som konstaterade mitt MA i december ringde. I samband med konstaterandet togs en del prover, både på mig och min man. Mina var det inget fel på. Mannens hade kommit bort nånstans på vägen. Men eftersom vi har två friska barn tillsammans så sa läkarna att det omöjligt kunde vara nåt fel på honom utan att vi helt enkelt haft otur. Nu hade de hittat makens prover. Det visar sig att han har en liten kromosomavvikelse vilken skulle kunna vara orsaken till våra missfall. Läkaren ville boka in ett möte med mig och min man så snart som möjligt för att göra upp en plan för framtiden. Vad det betyder vet jag inte. Vi ska dit på torsdag. Idag är jag ledsen...