Adoption trots motstånd?

Vadå ingen mening bara för att man hinner bli 14? Jag blev adopterad när jag var 19. För oss var det viktigt från personliga själv att vara pappa och dotter under lagen. Sen kommer det hjälpa mycket i framtiden.

Vad jag har förstått så behöver man bara mamman (som har ensamvårdnad) pappan som vill adoptera och barnet i fråga. Min biologiska pappa kom aldrig på fråga i vårat sammanhang eftersom han gått under jorden.

Kanske det, kan bara säga från min erfarenhet. Men det finns fortfarande inte bra anledning att säga att det är meningslöst att påbörja en adoptions process nu bara för att han kanske hinner bli 14år. 

Absolut, men jag tar det som att Ts barn själv vill. Och när man är 12 år så har man en egen talan om detta eftersom man ses som "myndig" i denna fråga.
Men bara för att man blir adopterad så behöver det även inte betyda att man inte får träffa sin biologiska pappa, det kommer han vi alltid vara, ända stora skillnaden är ju det juridiska.