JP01 skrev 2014-02-07 07:22:49 följande:
Varför? För att det inte är någon främling det handlar om, utan en person som barnet redan uppfattar som en förälder, då jag vet inte hur mycket identitetskris det skulle utlösa. Och för att de juridiska banden inte är lika starka och ger den trygghet som TS önskar. Att vilja vara en familj fullt ut även juridiskt har väl inte något att göra med att vilja ha barnet hemma och inte ute och hänga med polarna? De juridiska banden har inte bara betydelse nu när barnet är minderårigt och oro finns för vad som händer honom om det händer mamman något, det gäller även senare i livet med ev skilsmässa och vårdnad vid en sådan, arvsfrågor, i kontakt med sjukvård vid vård av åldrande föräldrar mm. Helt enkelt att vara en familj fullt ut, i lagen och samhällets ögon och inte "bara" känslomässigt. Ev kontakt med biologiska pappan behöver inte brytas, men de juridiska banden klipps.
Fast jag tror då att detta är något som endast ska göras i extrema fall. Jag skulle inte göra det, om jag var i motsvarande situation. Jag tror nämligen att det blir ännu svårare för pojken och den biologiska pappan att hitta tillbaka till varandra efter detta. För förr eller senare kommer de att vilja det, och den relationen - den biologiska - är viktigare ändå på många plan, än den med en styvförälder.
Beträffande arv, så är det inte bara pengar man ärver, utan även arvegods av olika slag. Pojken i den här historien har ingen glädje av släktklenoder ifrån styvpappans släkt, för han har inget med den släkten att göra. Ett adoptivförhållande ändrar inte på det. Hans barn i sin tur kommer garanterat att ha NOLL intresse av föremål som funnits på en ev. släktgård, eller fotoalbum från denna släkt... Mycket viktigare att pojken kan ärva sådant av sina riktiga släktingar.
Dessutom kan relationen mellan mamman och styvfadern tar slut, och då kanske ingen egentligen är intresserad av att de ska fortsätta låtsas vara far och son.
