Adoption trots motstånd?

Varför? För att det inte är någon främling det handlar om, utan en person som barnet redan uppfattar som en förälder, då jag vet inte hur mycket identitetskris det skulle utlösa. Och för att de juridiska banden inte är lika starka och ger den trygghet som TS önskar. Att vilja vara en familj fullt ut även juridiskt har väl inte något att göra med att vilja ha barnet hemma och inte ute och hänga med polarna? De juridiska banden har inte bara betydelse nu när barnet är minderårigt och oro finns för vad som händer honom om det händer mamman något, det gäller även senare i livet med ev skilsmässa och vårdnad vid en sådan, arvsfrågor, i kontakt med sjukvård vid vård av åldrande föräldrar mm. Helt enkelt att vara en familj fullt ut, i lagen och samhällets ögon och inte "bara" känslomässigt. Ev kontakt med biologiska pappan behöver inte brytas, men de juridiska banden klipps.

Vi ser nog ganska olika på vad som är viktigt och vilka band som är de riktiga. För mig är inte föräldraskap endast något biologiskt, det handlar om vem som finns där i vårt och torrt, dag ut och dag in. Då spelar inte det biologiska någon roll för mig, om de betraktar varandra som far och son, då är det på riktigt, då har han att görs med de släktklenoder och annat, för de ser sig som en familj, älskat varandra sim en familj, då är inte blodsbanden det viktigaste och riktigaste.