Skilsmässa i uppstart - följas åt?

Onkel Anneli

Äldre 12 Feb 17:43
219 svar

Citera Återställ Anmäl

Skilsmässa i uppstart - följas åt?

Anonym (Stort steg) skrev 2014-02-12 14:58:06 följande:
Hej

Jag vill gärna vara med och stötta/stöttas. Har efter några år av ständigt velande och nya försök bestämt mig för att separation är enda vägen till förändring. Har två barn, 3 och 5 år gamla och en sambo som INTE vill detta. Känner mig så elak och är rädd att jag förstör mina barns liv (även om jag vet egentligen att det skadar dem mer att växa upp med två föräldrar som inte älskar varandra). Har berättat för honom en han har svårt att acceptera och nu måste jag ladda inför att ringa mäklare och ordna med allt annat praktiskt. Vill inte berätta för barnen innan vi vet mer hur allt kommer att landa praktiskt men samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna smyga med det som behöver ordnas...

Jobbigt. Det är så jäkla tufft att låtsas ha ett vanligt familjeliv inför barnen. Mina vet men jag blandar inte in dem( hoppas jag). Men min son ( 5år) sa till mig i bilen igår: mamma, du behöver ha lite roligt. Så visst hänger de med även om man smyger och ler.

Nu ska jag bara försöka hitta en röd lägenhet, det ville han ha
Onkel Anneli

Äldre 12 Feb 17:44
#13

Citera Återställ Anmäl

Hehe. Jaha, det är då jag som är anonym student

Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 13 Feb 16:42
#14

Citera Återställ Anmäl

Inte mycket ös i tråden. Jag läser gärna gnäll, tråk och skit. Skriv av er så en annan inte känner sig ensam om att tycka Ally e skit

Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 13 Feb 16:43
#15

Citera Återställ Anmäl

Jag vet inte vad min telefon har emot Ally, jag menade såklart ALLT

Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 18 Feb 07:59
#27

Citera Återställ Anmäl

Nu uppskattar jag verkligen att vi inte bråkar och tog beslutet gemensamt. Inte för det är guld och gröna skogar här heller men det är hållbart

Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 18 Feb 08:19
#28

Citera Återställ Anmäl

Jag önskar er allt gott. Kämpa på

Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 18 Feb 17:02
#32

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Stort steg) skrev 2014-02-18 16:00:42 följande:
Usch och blä vad jobbigt allt är. Ena sekunden känner jag lättnad och ser fram emot att göra allt på MITT sätt, att slippa oroa mig för uttalad eller outtalad kritik. Att slippa kämpa för att hitta tillbaka till känslor som varit borta i flera år.

Nästa sekund känner jag sådan enorm oro att allt är ett stort misstag. Att allt kunde bli bra igen bara jag gav det EN chans till (och så glömmer jag hur många gånger jag gjort just så, tänkt att en sista chans ger jag det, det blir säkert bättre snart). Har lovat mig själv att genomföra det här nu. Det enda jag vet är att jag inte är lycklig nu, vad som väntar efter en förändring är osäkert men då finns i alla fall möjligheten till lycka. Är så rädd bara att jag ska skada mina barn

Jag känner exakt likadant! Men hur många chanser ska man ge? Man kan inte ensam hålla ett förhållande/hem/arbete flytande. Inte jag iaf. Jag gör detta för min egen vinning. Därför mår jag dåligt. För barnen och för att jag tänker på mig själv.

Ibland undrar man om gräset verkligen är grönare på andra sidan....
Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 20 Feb 14:58
#36

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Stort steg) skrev 2014-02-20 11:13:15 följande:
Angående det där med grönare gräs. Jag tror att det beror lite på vad man förväntar sig. Tänker man att man ska lämna så att man kan hitta någon annan. Någon som inte kommer att ha brister och som kommer att göra att man blir så mycket lyckligare. Då tror jag att man är fel ute.

Men jag tänker verkligen inte att jag gör detta för att hitta någon ny! Jag vill bara få vara ifred och njuta av mina barn, mina vänner och av MIG själv.
Jag vill inte ha någon ny. Just nu känns det faktiskt som om jag skulle kunna vara ensam resten av mitt liv- men det går väl över.

Det är skrämmande att börja ett nytt liv. Kommer det bli bra? Kommer jag duka under av ensamheten när barnen är hos sin pappa? Kommer jag klara mina studier? Ekonomi? Kommer barnen på men för livet?

Ja, lite smått och gott som ligger och skaver.
Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 24 Feb 11:38
#45

Citera Återställ Anmäl

Min 3åring förstår inte alls ( kommer nog bli tufft när vi väl flyttar) 5 åring förstår och tycker det ska bli roligt och jobbigt. Det summerar väl hur jag också känner. 5 åringen går och tittar på saker och undrar vem som ska ha vad, han vill att det ska vara rättvist.

Jag börjar ana lite ånger hos min sambo och det gör mig nervös. Jag känner mig bara mer och mer säker efter varje dag och jag vill inte det ska bli mer ansträngt här hemma om det kryper fram att han inte vill att vi ska dela på oss.

Jag vill bara att jag ska få en lägenhet. Känns som det aldrig kommer att hända. Just nu står livet på paus och det känns konstigt och tillgjort. Man lever samma liv i väntan på ett annat.

Det är tur jag får läsa hur det går för er andra, det känns bättre. Ibland får jag för mig att inga människor kan vara så usla som jag och min sambo är och få för sig att dela på sig. MED BARN! Giljotinen direkt.

Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.
Onkel Anneli

Äldre 25 Feb 17:17
#50

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Stort steg) skrev 2014-02-25 11:29:17 följande:
Igår när jag hämtade på dagis berättade fröknarna att vår femåring berättat om vad som händer hemma. Hen hade sagt att vi ska flytta för att "mamma älskar inte pappa längre så nu ska de flytta till två olika ställen. Pappa är jätteledsen". Hen hade berättat i neutral ton och fröken verkade ha bemött det bra genom att prata om hur spännande och bra det skulle bli med två olika hem och två olika rum. Men det känns hemskt! Och hur smart hen är som förstår att det är jag som vill detta. Hen har också varit extra snäll och kramig mot pappan vilket känns bra men hemskt eftersom jag inte vill lägga ett sånt "ansvar" på en femåring...

Hur tänker ni andra göra med boendet? Jag kan känna att varken vi vuxna eller barnen är riktigt redo för att vara borta från varandra hela veckor utan funderar på 2-3 dagars perioder. Å andra sidan kanske det blir väldigt hattigt för alla...

Vi kommer prova med varannan vecka till en början och se om det fungerar annars får vi prova tätare byten.

Just i uppstaret
Är du besviken på min sidfot? Jag är besviken på min sidfot.

«
‹
Sida 1 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Skilsmässa i uppstart - följas åt?

Skilsmässa i uppstart - följas åt?

INNEHÅLL