• hope27

    Vill bli gravid efter avbruten graviditet

    För bara några dagar sen avbröt vi graviditeten (pga allvarligt hjärtfel) i v 16 (fick föda ut pojken och därefter fick de göra en skrapning för att få bort moderkakan, den ville inte komma ut själv). Det är det värsta jag någonsin har varit med om, och tomheten och saknaden efter min fina lilla pojke som jag känner nu går inte att beskriva med ord. Jag vet att jag aldrig kan ersätta min pojke med en annan bebis men jag kan inte sluta tänka på att bli gravid igen så fort som möjligt. Det är den enda tanken som håller mig från att inte bryta ihop helt nu. 


    Det jag nu funderar på är hur länge man bör vänta? Hur länge väntade ni som varit med om samma? Gör det någon betydelse i hur länge man bör vänta om man har fått göra en skrapning också? Alla läkare och barnmorskor säger helt olika så jag tänkte att det är bäst att höra med er som faktiskt varit med om detta och blivit gravida igen. Det som skrämmer mig lite är den läkaren som sa att det är större missfallsrisk om inte väntar 3 menscyklar.... 



    Jag vill försöka igen direkt efter första mensen. Bortsett från att jag blödde mycket på sjukhuset, har jag knappt haft någon blödning hemma. Inte heller någon smärta och det lilla som jag blöder nu börjar se ut som det sista... ja, ni vet nog hur jag menar. Så jag tror att min kropp återhämtar sig bra i alla fall. Detta var vårt första barn. Har aldrig haft missfall tidigare, blev gravid på andra försöket och enligt läkaren var detta bara en slump.... så jag hoppas innerligt på att jag har någon fördel i alla fall för att bli snabbt gravid igen och få ett friskt barn. 

    Kram till er alla som varit med om samma <3


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-11 16:33
    ingen som kan svara??? pls ni med erfarenhet...
  • Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet
  • hope27
    Mia8302 skrev 2014-07-17 00:05:32 följande:

    Åh, grattis hope27! Vilka roliga nyheter. Hoppas verkligen det går vägen denna gång, det är så värd! Appropå det där med strålning på flyget tror jag inte du behöver vara orolig. Hade det funnits några belägg för det, hade man säkert hört om det ellet barnmorskan sagt det. När jag var på inskrivning rekomenderade hon t.o.m oss att resa bort för att ha det gott tillsammans. Hon sa även att en frisk graviditet är väldigt stark och det är inte mycket som kan avbryta den. Men jag förstår att du är orolig, det är inte alls konstigt. Jag hoppas ändå du kan koppla av och ni får en skön resa!

    Själv har vi nu, 5 mån(!) efter avbrytandet, blivit kallade till ett återbesök på kvinnokliniken. Jag ringde förra vecka och beklagade mig på hur värdelöst det kändes att inte ha fått komma på återbesök, eller fått obduktionssvar eller besked om att han finns i minneslunden. Att jag börja må riktigt dåligt över det, vilket jag gör. Så det verka ju som att nåt hände då, sen vad de kommer säga vet jag inte. Har de inte fått svaren då går jag nog i taket...

    I helgen var jag så illamående 2 dgr innan BIM. Var nästan säker på att jag var gravid. Men så kom mensen och sen migrän på det och allt var jobbigt. Vi låg verkligen i denna månaden, men icke. Efter avbrytandet ville jag bara bli gravid igen, men sorgen har verkligen kommit ikapp mig eftersom vi skulle haft BF nu på lördag 19/7.. Sen har allt tagit sån tid, det är så frustrerande. Det har varit tufft.


    tackar =) och tack för infon, det lugnar lite, har nojjat över detta lite nu när jag kom tillbaka också, men börjar förstå att det nog inte är någon fara. nu nojjar man istället för allt man äter.... snart kan man ju inte äta något alls.... usch jobbigt i min hjärna just nu =(
  • hope27
    la vie en rose skrev 2014-07-16 22:00:32 följande:

    Grattis till plusset, hope27! Äntligen! Känner du något i kroppen ännu?


    Tackar =) Jag började faktiskt känna ganska fort, men det är helt andra symptom än från förra grav, så jag förstod inte riktigt förrän efteråt... :P Yrsel och en "flummig" molande värk (annorlunda än vid mens)... och nu är jag sååååå trött. herregud hade nästan glömt hur mycket grav tar på en!!

    har du/ni samma gravsymptom som vid tidigare graviditeter, eller upplever ni det som olika också?
  • la vie en rose
    hope27 skrev 2014-08-10 18:41:42 följande:
    Tackar =) Jag började faktiskt känna ganska fort, men det är helt andra symptom än från förra grav, så jag förstod inte riktigt förrän efteråt... :P Yrsel och en "flummig" molande värk (annorlunda än vid mens)... och nu är jag sååååå trött. herregud hade nästan glömt hur mycket grav tar på en!!

    har du/ni samma gravsymptom som vid tidigare graviditeter, eller upplever ni det som olika också?
    Jag har på ett ungefär samma symtom som vid tidigare graviditeter, dvs mår i det stora hela bättre än annars :D

    Känner igen det där med anknytningen, men tror inte att det är konstigt efter allt vi gått igenom. En naturlig försvarsmekanism helt enkelt. Första veckorna koncentrerade jag mig jättemycket på mitt jobb och undvek att tänka på graviditeten. Den där pirriga lyckokänslan uteblev. Nu på semestern har jag (tillsammans med min man) tillåtit mig/klarat av att känna glädje små korta stunder i taget. Jag hoppas att lyckostunderna blir längre och tätare ju längre graviditeten fortskrider och ju mer magen (förhoppningsvis) växer. Att vi fick göra ett VUL och se att det levde och rörde sig och var i fas där inne hjälpte också till. Då kom en liten tår :)
  • Norpa
    Mia8302 skrev 2014-08-03 17:40:24 följande:

    Samma här. Stressen har tagit ut sin rätt. Var helt knäckt av sorg och ångest i fredags, en av de värsta dagarna i mitt liv. Fick reda på att vårt barn blivit satt i minneslunden i maj och "begravningsbyrån förstår inte vart brevet tagit vägen" som skulle meddela oss detta. Plus det hemska bemötandet vi fick på återbesöket som jag tvingade fram förra veckan. Sen har man gått igenom allt annat som hänt i hela graviditeten, tex att vi fick rul 19+4 och när det konstaterats att nåt var allvarligt fel var läkarn sjuk o det drog ut på tiden att få all info klart. Satt vid telefonen dag 21+6 och fick då info att vi fått godkänt av soc-styrelsen att avbryta och 1 h senare tig jag pillret. En dag senare hade vi inte fått avbryta. Ett rent helvete har detta varit.

    Jag hoppas att jag en dag kan hitta styrkan att försöka igen, men just ny har jag inget förtroende för sjukvården o kan inte tänka på att bli gravid. Även fast jag i mitt hjärta längtar efter detta.

    Förlåt, jag vill inte oroa er andra och komma med negativ energi men jag tycket det är viktigt att sanningen kommer fram i hur det kan vara, för att andra ska slippa detta vi varit med om. Kommer även framföra detta när vi får ett nytt "återbesök" på fredag.


    Mia8302: Ville bara säga att jag känner så med dig! Känns som du fått dragit ett alldeles för stort lass! Det är helt oacceptabelt! Förstår att du inte har något förtroende för sjukvården just nu. Hoppas innerligt att allt går smidigare nästa gång du kommer i kontakt med sjukvården.

    Kram till dig!
  • Mia8302

    Hej! Tack alla fina medmänniskor för era kommentarer. Tänkte bara uppdatera er med lite goda nyheter. Vi var på ett nytt läkarmöte på kvinnokliniken i fredags, som jag krävt efter det dåliga bemötandet sist.

    Den här gången träffade vi en väldigt bra läkare som lyssnade, beklagade att de tappat bort vårt obduktionssvar. Det var klart i april(!), men hade kommit på villovägar. Han berättade väldigt tydligt och sakligt om obduktionssvaret, vad vi kommer bli erbjudna i en kommande graviditet och att vi t.o.m kunde få träffa honom när vi får reda på att vi är gravida och hur vi ska lägga upp de möten och kontroller vi vill ha t.ex organscreening i v 14, få gå till kurator/psykolog... Jag kunde inte hjälpa att gråta inför honom när vi kom dit för det har varit en sån pärs detta... Men det var ffa skönt att han lyssnade på vår frustration och bekräftade denna. Han sa även att han trodde det fanns en "försvinnande risk" för att det skulle kunna hända nåt sånt här allvarligt igen, eftersom inga kromosomförändringar funnits.

    Överlag så var vi väldigt lättade efter mötet. Även han från begravningsbyrån bad om ursäkt att de glömt berätta för mig. Det som är positivt är att de hade tagit hand om vår ängel i god tid. Var så rädd att han var på villovägar... Han hade gravsatts i maj. <3

  • hope27
    la vie en rose skrev 2014-08-10 20:26:17 följande:
    Jag har på ett ungefär samma symtom som vid tidigare graviditeter, dvs mår i det stora hela bättre än annars :D

    Känner igen det där med anknytningen, men tror inte att det är konstigt efter allt vi gått igenom. En naturlig försvarsmekanism helt enkelt. Första veckorna koncentrerade jag mig jättemycket på mitt jobb och undvek att tänka på graviditeten. Den där pirriga lyckokänslan uteblev. Nu på semestern har jag (tillsammans med min man) tillåtit mig/klarat av att känna glädje små korta stunder i taget. Jag hoppas att lyckostunderna blir längre och tätare ju längre graviditeten fortskrider och ju mer magen (förhoppningsvis) växer. Att vi fick göra ett VUL och se att det levde och rörde sig och var i fas där inne hjälpte också till. Då kom en liten tår :)
    ja det är lite så jag känner som du beskriver. men du har nog helt rätt, det är väl helt normalt med tanke på omständigheterna.

    har vul nästa vecka, så kanske blir det något lättare när man får se. om allt nu går bra så långt =)
  • hope27
    Mia8302 skrev 2014-08-11 12:55:06 följande:

    Hej! Tack alla fina medmänniskor för era kommentarer. Tänkte bara uppdatera er med lite goda nyheter. Vi var på ett nytt läkarmöte på kvinnokliniken i fredags, som jag krävt efter det dåliga bemötandet sist.

    Den här gången träffade vi en väldigt bra läkare som lyssnade, beklagade att de tappat bort vårt obduktionssvar. Det var klart i april(!), men hade kommit på villovägar. Han berättade väldigt tydligt och sakligt om obduktionssvaret, vad vi kommer bli erbjudna i en kommande graviditet och att vi t.o.m kunde få träffa honom när vi får reda på att vi är gravida och hur vi ska lägga upp de möten och kontroller vi vill ha t.ex organscreening i v 14, få gå till kurator/psykolog... Jag kunde inte hjälpa att gråta inför honom när vi kom dit för det har varit en sån pärs detta... Men det var ffa skönt att han lyssnade på vår frustration och bekräftade denna. Han sa även att han trodde det fanns en "försvinnande risk" för att det skulle kunna hända nåt sånt här allvarligt igen, eftersom inga kromosomförändringar funnits.

    Överlag så var vi väldigt lättade efter mötet. Även han från begravningsbyrån bad om ursäkt att de glömt berätta för mig. Det som är positivt är att de hade tagit hand om vår ängel i god tid. Var så rädd att han var på villovägar... Han hade gravsatts i maj. <3


    åhh va kul att höra! hoppas ni får lite ro i hjärtat nu trots omständigheterna <3
  • Xiph

    Jag har haft mycket mer symtom den här graviditeten än förra. Hade symtom innan jag testade förra gången också men den här gången har jag nog haft det mesta som man kan ha. Blev mer och mer illamående allteftersom tiden gått och det har legat där i bakgrunden nästan dygnet runt fram tills förra veckan. Mår inte illa lika ofta nu längre och jag hoppas att det beror på att kroppen börjar vänja sig vid hormonerna nu.

    Jag började nog knyta an ganska snart efter testet och det har blivit starkare. Men jag märker också att jag på ett sätt stoppar mig själv från att känna för mycket då det är relativt tidigt än och oron ändå finns där. Det har hjälpt mycket att kunna skriva av sig här! Har kunnat släppa den lite lättare och jag somnar lättare sen jag började skriva här.

    Kram till er!

  • Xiph
    Mia8302 skrev 2014-08-11 12:55:06 följande:

    Hej! Tack alla fina medmänniskor för era kommentarer. Tänkte bara uppdatera er med lite goda nyheter. Vi var på ett nytt läkarmöte på kvinnokliniken i fredags, som jag krävt efter det dåliga bemötandet sist.

    Den här gången träffade vi en väldigt bra läkare som lyssnade, beklagade att de tappat bort vårt obduktionssvar. Det var klart i april(!), men hade kommit på villovägar. Han berättade väldigt tydligt och sakligt om obduktionssvaret, vad vi kommer bli erbjudna i en kommande graviditet och att vi t.o.m kunde få träffa honom när vi får reda på att vi är gravida och hur vi ska lägga upp de möten och kontroller vi vill ha t.ex organscreening i v 14, få gå till kurator/psykolog... Jag kunde inte hjälpa att gråta inför honom när vi kom dit för det har varit en sån pärs detta... Men det var ffa skönt att han lyssnade på vår frustration och bekräftade denna. Han sa även att han trodde det fanns en "försvinnande risk" för att det skulle kunna hända nåt sånt här allvarligt igen, eftersom inga kromosomförändringar funnits.

    Överlag så var vi väldigt lättade efter mötet. Även han från begravningsbyrån bad om ursäkt att de glömt berätta för mig. Det som är positivt är att de hade tagit hand om vår ängel i god tid. Var så rädd att han var på villovägar... Han hade gravsatts i maj. <3


    Vad skönt att den nya läkaren verkligen lyssnade på er och att ni känner er lättade efter besöket!
  • Mia8302

    Tack hope, jo det känns bättre nu.

    Ang jobbiga tankar och känslor. Jag kan varmt rekommendera "Lyckofällan" av Russ Harris (finns i pocket) som handlar om hur man kan hantera dessa med hjälp av acceptans och mindfulness. Den har hjälpt mig att avväpna jobbiga tankar och få lite lugn när allt stormar...

    Text från adlibris:

    "I Lyckofällan får du lära dig att leva ett rikt och meningsfullt liv med hjälp av ACT (Acceptance and Commitment Therapy), en tredje vågens KBT som fokuserar på mindfulness och ett nytt sätt att se på tankar och känslor.

    Olika övningar och exempel hjälper oss att tänka nytt, att få ett nytt förhållningssätt till oss själva och allt vad livet innehåller. En övning är att inte ta sina tankar på för stort allvar att inte bli ett med dem, utan att se dem som just tankar.

    Lyckofällan kan läsas av dem som vill hantera vanliga mänskliga problem som ledsenhet, depression, dåligt självförtroende, oro, stress, ångest och känslor av meningslöshet och ensamhet. Som terapeut kan man få tips på många bra övningar och exempel att använda med sina klienter och för att behandla sig själv."

Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet