Hur känner ni bonusmammor inför biomamman?

nu kan jag inte direkt säga att jag är bonusmamma...

men jag skulle ändå resonera som så att visst det fanns ngt hos den andra som gjorde att den jag är tillsammans med föll för henne från början... men det finns också sånt som hänt som gjort att de gått isär... sen behöver jag inte bry mig mer om biologiska mamman egentligen... för om jag skulle vara bonusmamma så skulle jag alltid göra mitt bästa för att låta det/de barnet/barnen veta att jag finns där för det/dem i alla lägen... sen är det klart att man kanske kan komma bra överens med barnets biologiska mamma, det underlättar säkert... men å andra sidan har barnets pappa valt att leva med mig och då får jag försöka att finna en trygghet i det ändå...

bara ett teoretiskt resonemang från min sida...