Hur känner ni bonusmammor inför biomamman?

Undrade hur han kunnat fastna för mig om han fastnat för henne. Vi är HELT olika, både utseendemässigt, stilmässigt och hur vi är som personer. Denna undran har hållt i sig..

Men jag har senare träffat flera av tjejerna han haft och vi är väldigt olika allihop.

Förhållandet de hade byggde på att festa tillsammans, och det var vad de gjorde. Barnet var aldrig planerat och det tog inte många månader efter att bonus föddes som olikheterna som ledde till separationen uppenbarade sig... Det hade tagit slut förr eller senare ändå, barnet skyndade nog på det en del...

Klart jag hade önskat att hon var trevlig (utseendemässigt har vi ingen likhet alls utan går knappast att jämföra överhuvudtaget ). Men nu råkar hon inte vara trevlig och charmig utan väldigt egocentrisk, självisk och falsk ..

Hade gärna sett att det var annorlunda men vad jag vill förändrar ju knappast hur hon är, eller hur ;)

Ärligt talat så är min erfarenhet att det är ganska vanligt att kvinnan ifråga beter sig illa.. Jag har flera separerade föräldrar i min närhet, både pappor o mammor, och det är främst mammorna som plötsligt går från att ha varit vettiga normala människor till att bli som förbytta. Detta är alltså kvinnor jag KÄNNER. Som jag räknat till nära vänner. Kvinnor som innan separationen suttit och förundrats o förfasat sig över hur vissa beter sig under och efter en separation. Jag känner EN pappa som beter sig illa och använder barnen som "vapen" mot exet. Exet ifråga var en av mina närmare vänner och beter sig tyvärr ännu värre.

Förutom detta paret är papporna genomgående pappor som sätter barnen först, inte lägger sig i vad mamman gör på sin tid så länge barnen mår bra. Försöker samarbeta om det mesta. Pratar aldrig skit om mamman inför barnen osv. De mammor jag känner hör till båda "lägren" men det finns betydligt fler "ex från helvetet" bland kvinnorna...

Vad gäller min egen situation så funkade samarbetet alldeles utmärkt i flera år - så länge mamman fick bestämma och vi rättade oss.. När vi började kräva lite tillbaka (att få vara med och bestämma semesterveckor och att hon skulle sluta boka in saker på pappans helg) så började hon snacka skit om både mig och pappan inför dottern. Vilket lett till att dottern hamnat i en inte helt oförståelig konflikt med sig själv. Bland annat. När mamman slutligen drog in mina barn i det hela och även började prata illa om dem (bonus och syskonen har haft en fantastisk syskonrelation) så var det droppen för mig.

Jag vill pga detta inte ha ngn som helst kontakt med mamman, inte mer än jag måste. Jag är trevlig om vi måste träffas men undviker henne så långt jag kan. Min bonus är som tur är tillräckligt gammal för att vi ska kunna ha en relation som inte är helt beroende på hennes mamma. Annars vet jag inte hur det hade funkat.