Hur är det på anstalten Skogome?

Jag vet att det är kanske inte aktuellt längre men jag har nåt att skriva som förmodligen kan hjälpa någon eller förhoppningsvis att ge lite mer förståelse om hur det verkligen är att vara dömd för våldtäkt.

Bilden som målades om Skogome är överdriven. Men låt mig berätta hur jag upplevde "resan" som intagna brukade kalla det för.

De flesta som misstänks för ett sexuellt brott grips så fort som möjligt utan någon möjlighet att ordna sina affärer på utsidan på något sätt. Och de flesta är inte kriminella utan vanliga människor som lever ett vanligt liv. I praktiken betyder det att man förlorar bokstavligen allt. Jobb, familj, vänner, boende, egendom, bil, cykel, pengar och förtroende (även till sig själv) kan man glömma om i de flesta fall. När man kommer ut är det nästan som att vara nyfödd men med ?fiende? på utsidan. Nu vill jag dela med mig min historia.

Arresten

Polisen kom på jobbet och tog mig bort inför mina kollegor. Det var sista gången jag såg de. Jag placerades i ett häkte i fyra dagar i väntan på häktningsförhandling. Under arresten har man högsta möjliga restriktioner dvs du får ingen möjlighet att kontakta någon utan polis och din advokat. Och du får ingenting att läsa eller möjlighet att skriva men å andra sidan var jag så chockad att jag inte kunde ens äta. Jag tänkte mest på min familj och min framtid. Jag gjorde fel mot en kvinna det visste jag men jag kunde inte tänka mig att offret skulle överdriva allt så mycket (hon kanske upplevde det så).

Häktet

Domaren bestämde att lämna mig häktad. Kronoberg blev mitt hem för 4 månader. Och där är det lite lättare för att man har en TV och möjlighet att skriva brev. Jag var nedsatt för det mesta och oroad om min framtid. Förhör efter förhör och till min förvåning polis som hotar. Ja, de gör allt möjligt att man erkänner allt även om man inte gjorde allt som påstås. I häktet fick jag veta att jag blev populär på nätet och bara lata som inte skrev hur pass dålig person jag var.

Rättegången och domen

Jag upplevde att förtroende för mig var lågt från början. De i tingsrätten utgick ifrån att jag var skyldig och de tvekade inte att offret talade bara sanningen. Jag och min advokat pekade på vissa saker som stred mot varandra men de ignorerades av domaren. Och det är inte så att jag är sur på någon eller nekar mitt brott. Jag hade gjort fel och förtjänade straff men inte i den omfattning som påstods. Jag vet inte hur många som blir oskyldigdömda eller felaktigdömda men jag vet att sånt äger rum. Jag blev dömd till 3,5 år. Jag visste att det var orättvis men orkade inte göra nåt. Jag var krossad och ville inte leva längre.

Anstalten

Mitt straff blev kortare än 4 år och jag slapp riksmottagning i Kumla där de bestämmer hur du ska verkställa påföljden. Kumla skickar dömda oftast till klass 1 ? högst säkerhet. I mitt fall var det regionen som bestämde och placerade mig i klass 2. Sexualförbrytare placeras på speciella anstalter pga att folk hatar oss. Klass 1: Norrtälje, Salberga. Klass 2: Skogome, Kristianstad. Klass 3: Tillberga, Skogome, Kristianstad. Jag började resan på Skogome där jag hade ROS, ÅP och allt möjligt. Jag ville få så mycket som möjligt att komma ut och ha normalt liv igen. Ja, man sitter frihetsberövad och KV bestämmer för det mesta vad, var, när och hur du ska göra och du har inget val. Det som KV överdriver är ju säkerhet. Vill man ha något som är inte så vanligt att ha i rummet blir det oerhört svårt att få det. Till exempel en pingis racket. Ja, en vanlig pingis racket som man vill spela pingis i är ett förbjudet föremål. Går du emot KV på något sätt blir ditt liv jobbigare och jag såg många som kom och gick (till klass 1). Sköter man sig bra får man permissioner efter en del av sitt straff. Intagna för det mesta är lugna. Visar man respekt till andra intagna slipper man flesta problem. Det är viktigt att hitta sina rutiner då går dagarna snabbare. Flesta bråk händer pga telefon, dusch och oreda på toaletter/kök. I vissa fall tillåter KV ringa till vissa nummer genom KV telefonsystem som är svindyr. Fortsätter man sköta sig bra får man möjlighet att flyttas till klass 3. Det hände mig och jag hamnade på Tillberga. Det är svårt att beskriva hur stor skillnad mellan klass 2 och 3 är men man sitter fortfarande i fängelse. Sista 6 månader kan man hoppas på fotboja dvs tillbringa hemma under intensiv övervakning. Och jag lyckades få även det. Känslomässigt är det jobbigt man är nedsatt för det mesta och oroad för sin framtid.

?Livet? efter

Jag har avtjänat hela straffet och gjorde allt jag blev sagt. Jag har utbetalt hela skadeståndet. Men samhället tycker inte att jag kan återkomma till vanliga livet. Det blev omöjligt att återställa relation med min familj och vi hade gott åt skilda vägar. Inga av mina vänner ville och vill ha nåt att göra med mig. Vissa av de utnyttjar varje möjlighet att göra mitt liv jobbigare. Berättar jag någon att jag har suttit inne blir det sista gången jag pratar med personen. Jobbet förlorade jag under tiden jag avtjänade straffet och i rekommendationen skrev fd chefen rakt av att jag blev sparkat på grund av mitt brott. Mitt namn, personnummer, adress, domen, bilder mm ligger på nätet och folk fortsätter att hälla smuts på mig. Jag lyckades få jobb men jag är livrädd att någon får veta. Jag kan inte tänka mig att skaffa familj igen eller börja relation. Sånt blev mitt liv och sånt ska det vara. Jag förstår inte varför jag fortsätter avtjäna mitt straff trots att jag gjorde allt jag kunde att rätta mitt fel. Nej, man får inte andra chans. Inte i Sverige i alla fall.

Efterord ? brottsoffer

Jag var nyfiken hur offret mår och tog reda på att hon har det otroligt bra i alla aspekter av liv. Jag är såklart glad att negativa konsekvenserna som jag orsakade läktes av tiden. Jag försökte be om ursäkt med ett brev där jag tar allt ansvar men hon vägrade ha nån kontakt med mig. Jag vet inte om hon kan förlåta mig men jag har förlåtit mig själv och försöker leva. Varför skrev jag allt detta? Nej, jag letar inte efter ömkan. I era ögon förtjänar jag inte det i alla fall. Jag fick vad jag förtjänad. Men jag ville bara påminna igen att livet är ju orättvist och allt vi kan är acceptera det och gå vidare.

Ingen överfall, en kvinna över 30 år mer ska jag inte berätta. Omständigheterna är ju viktiga men folk i allmänt vill ta avstånd från personer som blev dömda oavsett vad det handlar om.

Det är bra att du kan ge garantier. Det kan jag inte längre. En man som känner en man som känner en man som bor med offret skröt om hur de trivdes med pengar och att allt var hyfsad bra. Ja, han kanske bara säger det. Jag vet inte. Och ingen vet utom henne.

4 år och högre betraktas som grov. Allt annan kan betyda olika saker och även grov. En man fick 4,5 år bara för att han var i samma lägenhet där saker hände och inte gjorde nåt för han var för berusad och fattade inte vad som pågick. Av någon anledning de flesta känner glädje när de får veta att det gick så snett för till exempel mig. Det förvånar mig inte längre.

Jag hade bra jobb och hade pengar på sparkonto. Jag hade tillräckligt för att betala skadestånd. Resten lämnade jag till familjen samt allt annat jag hade. Första tiden tog min familj mig emot men som sagt funkade det inte. De flesta förlorar allt. Vissa personer ber att förlänga tiden i fängelse. De har helt enkelt ingenstans att gå och ingenting att göra.

Det är bra att du kan ge garantier. Det kan jag inte längre. En man som känner en man som känner en man som bor med offret skröt om hur de trivdes med pengar och att allt var hyfsad bra. Ja, han kanske bara säger det. Jag vet inte. Och ingen vet utom henne.

4 år och högre betraktas som grov. Allt annan kan betyda olika saker och även grov. En man fick 4,5 år bara för att han var i samma lägenhet där saker hände och inte gjorde nåt för han var för berusad och fattade inte vad som pågick. Av någon anledning de flesta känner glädje när de får veta att det gick så snett för till exempel mig. Det förvånar mig inte längre.

Jag hade bra jobb och hade pengar på sparkonto. Jag hade tillräckligt för att betala skadestånd. Resten lämnade jag till familjen samt allt annat jag hade. Första tiden tog min familj mig emot men som sagt funkade det inte. De flesta förlorar allt. Vissa personer ber att förlänga tiden i fängelse. De har helt enkelt ingenstans att gå och ingenting att göra.

Det är bra att du kan ge garantier. Det kan jag inte längre. En man som känner en man som känner en man som bor med offret skröt om hur de trivdes med pengar och att allt var hyfsad bra. Ja, han kanske bara säger det. Jag vet inte. Och ingen vet utom henne.

4 år och högre betraktas som grov. Allt annan kan betyda olika saker och även grov. En man fick 4,5 år bara för att han var i samma lägenhet där saker hände och inte gjorde nåt för han var för berusad och fattade inte vad som pågick. Av någon anledning de flesta känner glädje när de får veta att det gick så snett för till exempel mig. Det förvånar mig inte längre.

Jag hade bra jobb och hade pengar på sparkonto. Jag hade tillräckligt för att betala skadestånd. Resten lämnade jag till familjen samt allt annat jag hade. Första tiden tog min familj mig emot men som sagt funkade det inte. De flesta förlorar allt. Vissa personer ber att förlänga tiden i fängelse. De har helt enkelt ingenstans att gå och ingenting att göra.

Jag beklagar verkligen att det hände din dotter. Och jag hoppas att din fd blev rätt straffad.

Det är bra om din ilska eller avsky hjälper dig. Ärligt talat tycker jag det blir bättre om samhället hatar sådana som jag så mycket att jag blir tvungen att ta livet av mig.

Allt jag gör är ju mitt val såsom allt du gör är ditt val. Det är inte nåt som du eller jag skriver i motsats. Samma sak gäller mitt val att skylla eller inte och vem. Men det är inte det som är poängen. Jag vill rätta mitt fel bland annat inför samhället. Jag gjorde allt jag blev sagt och även mer. Men det räcker inte. Jag vet inte vad man kan göra mer. Lagen står på sätt och viss på min sida dvs min bakgrund borde inte påverka exempelvis mitt arbetsliv men i praktiken funkar så inte. Med tanke på att flesta tycker att våldtäkt är sämre än mord är det inte bättre att avrätta alla våldtäktsmän och spara på pengar?

Statistiken visar att bara en av tio sexuella brott hamnar i domstol. Och inte alla blir dömda. Samma statistik visar att det finns ett mörkt tal kvinnor som inte anmäler dessa brott. Och samma statistik visar att varje femte kvinna i Sverige var utsatt för ett sexuellt brott av mer eller mindre grad. Med andra ord är det väl mer än 10 gånger mer som borde avtjäna straffet och snarare 20% av alla män i Sverige. Du säkert jobbar med en sådan man. Hur vet jag att min kollega är inte en av de? Ska vi inte utgå ifrån att om man har en penis har man 20% risk att våldta någon? Och i så fall inga män borde ens vara i närheten av barn, äldre och kvinnor överhuvudtaget. Men det finns massor av andra brott som aldrig utreds eller leder till rättegång. Hur vet jag att du inte fuskar med skatt eller inte gjorde det förut? Det heter fördomar. Och det du och samhället gör ni utgår ifrån att jag är skyldigt på förhand. Jag dömer inte dig eller någon annan. Jag skrev ju att livet är orättvis. Jag vill bara leva mitt liv och låta andra göra det och här vill samhället och till och med du inte att jag gör det. Det finns ingenting som jag kan göra utan bara att acceptera det och jag har redan skrivit om det. Mitt liv är sånt och ska vara sånt tills döden tar mig.
Och lite statistik till. De som har genomgått ROS har mindre chans att begå brott igen i jämförelse med en vanlig person.
Det är ju trist att din fd lärde sig inte ett dugg. Jag beklagar verkligen att det är så och du och din dotter måste lida.
En livstidare kostar ca 1 miljard kronor till samhället under sitt liv bakom galler. Det är orimligt att behålla folk och utsätta för lidande. Det är mer humanistiskt att straffa med döden. Tro på mig, jag har varit där och vet hur det känns och hur livstidare känner sig och hur det känns nu.

Tänkte bara att lägga till vad jag menar "hur det känns nu".
Regelbundna panikattacker. Har jag tur sover jag 5 timmar i rad. Vården hjälper inte. Pillar gör mig en zombi (slutade efter första gången). Dagliga rutiner: jobb - hem - mataffär - jobb - hem...och inget mer. Inga vänner, bekanta eller någon som jag kan prata med. Undviker kvinnor - jag är rädd för dem. I princip bara en känsla som dominerar är rädslan.
Mitt fall är kanske lite för extremt men inte ovanligt.
Det handlar inte om att samhället inte vill lita på mig utan att det handlar om att samhället avskyr mig och tycker att jag är fortfarande skyldigt och ska vara skyldigt och förtjänar att behandlas som odömd kriminell.

Jag tycker inte synd om mig. Jag beskriver saker och ting hur de verkligen är. Jag är en positiv och trevlig person som accepterar sitt öde men måste ta avstånd från alla. Jag är inte ett offer och beklagar att någon tolkade mina ord på detta sätt. Jag skrev ju att jag gjorde ett fel mot en kvinna och förtjänade straffet. Jag har gjort allt möjligt att rätta mitt fel men samhället godtar inte det. Det är inte mitt val längre. Det är ett val som ni gör även här. Ni letar efter nån avsmak där den inte finns och det är pga av att ni har fördomar.