Sininen83 skrev 2014-05-14 12:31:37 följande:
Det är så konstigt hur man tänkt tidigare kan jag känna nu efter detta missfallet. Två graviditeter utan större problem så "inbillar" man sig att ingenting kan gå fel. Men var tredje graviditet slutar ju i missfall, så varför skulle det inte hända en själv med? Någonstans tror jag att om man någon gång fått missfall, eller fler som du nu så kanske man kan njuta av en graviditet lite extra (låter ju väldigt konstigt hör jag själv men hoppas att alla förstår min tanke) men att man faktiskt kanske låter bli att ta det för lättsamt.
Förhoppningsvis slipper ni ett tredje missfall nu! När har du BIM? Jag har BIM 1 juni, så är några veckor kvar nu.. Känner hur besatt jag är av det datumet nästan och bara önskar att jag kan flytta fram tiden för att få svar! Även om vi inte försökt länge sen missfallet så känns det som en evighet..
Denna månaden har varit extra tungt eftersom jag var beräknad till 19e maj med dottern som vi förlorade innan jul. Känns som att det var rätt länge sen allting hände, men när man tänker utifrån det perspektivet så krossar det mitt hjärta lite extra och jag hoppas att vi får en sommar där vi kan njuta av en problemfri graviditet och våga drömma lite igen.
Ja det är konstigt hur ens tankar fungerar..
Efter första mf så tänkte vi mer att "ja det händer väl de flesta nån gång i livet, nu har vi fått vår del och det kommer gå bra nästa gång".. Trodde vi var "säkra" och skulle slippa det igen ju, men tyvärr inte. Men som sagt så hoppas vi nu på att det ska gå bra, tredje gången gillt typ ;)
Kör all in denna månaden iallafall!
Laddat upp med äl-tester, jag äter mag./kal, rosenrot, nattljusolja, tranbärskapslar, folsyra och intimtvål för att sänka pH.
Mannen tar rosenrot, multivitamin och zink. Inget kaffe i närheten av ägglossningen iallafall.
Har haft väldigt oregelbunden mens sen förlossningen 20-40 dagar, lite osäker på när äl och BIM är men enligt appen jag har är BIM 13-16 juni. Hoppas dock att nattljusolja o rosenrot ska göra cykeln mer normal (därav alla äl-tester).
Usch vad jobbigt för er, förstår att det känns extra tufft nu då :( men låt er själva vara ledsna, blir nog inte bättre av att stänga in känslorna. Och jag kan bara upprepa vad man får höra gång på gång, prata med varandra! Det är det bästa som finns och det bästa stödet och trösten för er båda! Stor kram
