Fler som valt kärleken framför barn?

Mitt livs kärlek är mina barn framför allt! Innan var det mannen...han är också mitt livs kärlek framför allt men...det går inte att jämföra!

Utan mina barn är jag inget.

Är det inte bättre att du träffar någon som vill lika?Att han är med någon som tänker som honom?

Visst finns det de par som väljer bort barn. Min syster och hennes man tillhör dem. De liksom du och din man har varit överens om detta, och då är det naturligtvis inga problem. Så jag vet att inte alla kvinnor längtar efter barn, och jag vet också att det finns män som gör det.

Måste säga att du har helt rätt i den kommentaren. Han måste leva med någon med samma inställning annars tror jag att det blir många tårar.

Hur skulle du känna TS om du väljer bort barn för att vara med honom, och sen när du inte längre kan få barn så gör ni slut, han träffar en ny och skaffar barn med henne? Skulle du inte känna dig bra snopen då om du valde bort barn för någon annans skull, men i slutändan står du där själv, ensam och för gammal för att skaffa barn?

Jag såg ett avsnitt Dr Phil om just detta. Han själv berättade han och hans fru bestämt att inte skaffa fler barn och han gjorde en vasektomi. Sedan började frun längta efter ytterligare ett barn medan han inte alls ville. Till sist var det en stor stötesten i förhållandet. Då tänkte han: "För vem är detta viktigast? För henne eller mig?"
Det tycker jag att man kan tillämpa på mkt i livet. Det man inte kan komma överens om är alltid lite viktigare fören part! I deras fall blev det så att han fick häva sin operation och de skaffade ett barn till.
Kan även berätta om min syster: Hon träffade efter en hel del grodkyssande sin drömman. Han hade två tonårspojkar. Till en början sa han att han ville skaffa en liten med henne men tiden gick och när hon ställde honom mot väggen så ville han inte ha fler barn. Trots att hon älskade honom högt så gick hon ifrån honom. Hon ville inte riskera att sitta som 50-åring och vara bitter över de barn som inte blev.
Som tur var ändrade han sig när hon gick och de är nu gifta och väntar en liten till sommaren.
Du måste ta dig en riktig funderare på detta och sedan ha ett allvarligt snack med din kille. Tiden går och du har rätt att veta!!!!

Ja , jag har sett detta hända flera gånger. Vissa män vill inte ha barn alls , medan andra män ändrar sig senare. Vissa vill bara inte ha barn med just den kvinnan , men vill ha med nästa. ( samma gäller kvinnor ) Man vet aldrig vad som händer i framtiden.

Jag har varit den som inte ville ha barn. Sa till min man att jag inte alls hade klandrat honom om han lämnat mig för att skaffa familj. Jag älskade honom (då) så pass mycket. Men han sa att han bara kunde skaffa barn med mig (precis som du säger om din kille TS) och att han skulle dö utan mig.

Jag lämnade honom till slut, av flera olika anledningar (han var inte så awesome after all) men en av huvudanledningarna var att han blev bitter och elak på grund av att jag inte ville ha barn. Han fräste bland annat att jag skulle bli normal. As.

Hur som, såvitt jag vet lever han fortfarande två år efter att jag dumpat honom. Han har en flickvän men inte gift (det vill han nog vara för att skaffa barn) så inga barn på g tror jag.

Det jag vill säga TS är att du kommer överleva. Och ja, jag tycker du ska lämna honom för att skaffa barn. Även om jag inte själv för mitt liv kan förstå varför man vill ha barn så inser jag ju att så många kan inte ha fel. Jag är övertygad om att du kommer tycka att du gjorde rätt om några år när du har barn!

Ingen av oss vill vara med någon annan, vi älskar varandra och ska gifta oss. Jag kan inte se nån annan som pappa till mina barn. Vi tänker lika, ha samma åsikter när det gäller annat, det är bara gällande barn som vi tänker olika.
Jag vet att hans uppväxt har påverkat honom, han vet inte hur det känns att ha en normal uppväxt med föräldrar som älskar sitt barn villkorslöst.

Han säger att han inte vill skaffa barn till världen med tanke på att det finns en hel del otrevliga, elaka människor och all mobbning som finns i skolorna. Vi var båda mobbade i skolan. Jag har själv träffat på en del av de otrevliga, elaka människorna men det är inget som avskräcker mig från att vilja skaffa barn.

Har han försökt med terapi? Självklart menar jag inte att man behöver terapi för att man inte vill skaffa barn i sig , alla behöver ju inte skaffa barn , men om det beror just på att hans föräldrar behandlade honom illa m.m. är det bra att skaffa hjälp. Oavsett om han vill skaffa barn senare. Mer för att få hjälp med barndomstrauman. Vill man inte ha en partner/skaffa barn är det helt okej givetvis , men beror detta på traumatiska upplevelsen i barndomen är det bra att söka hjälp.