Förälskad i min kollega

Men för helvete TS... Ska du förspilla hela livet i ett tvekans "tänk om det ändå inte-tänkande"?

Nej, ta tjuren vid hornen. Du måste ta reda på hur hon känner, för att få ett svar och antingen ett slut på det här, eller få chansen att börja utforska en eventuell kärleksrelation med henne.

Nu ska du göra såhär: Bjud hem henne för en filmkväll, bara du och hon. JUST DO IT. Ni har redan haft filmkvällar, inget konstigt med det.

När hon sedan är hos dig, och ni sitter i soffan, så frågar du bara rakt ut: "Vad skulle du säga om jag säger att... Jag tror att jag är förälskad i dig?"

Sådär, klippt, skuret och klart. Bära eller brista, men du får i alla fall ett svar. JUST DO IT. Se hur hon reagerar, och styr skutan efter det. Kan det bli fail? Klart det kan. Kan det bli skitbra? Klart det kan.

Den viktigaste och mest avgörande frågan är väl... Kan du leva resten av livet utan att ta reda på det? 

Haha, hårda bud mest får att försöka knuffa dig att få "tummen ur". ;)

Om båda försöker "känna in" den andra, och någon kanske blir alltför blyg och misstolkar/tänker fel, så backar den ena och den andra... Jag menar... Det har ju gått över ett helt år nu?

Klart du ska säga något, helt oavsett om det verkar vara dött lopp. Verkar är inte detsamma som att det faktiskt ÄR dött lopp. Ta chansen, livet är för kort för att inte göra det!

Lätt har jag inte sagt att det är, men det är mer eller mindre ett måste att rycka det där plåstret. Sedan vet du efteråt. Och tänk efter nu... hade det inte varit fruktansvärt skönt att med säkerhet VETA hur det är? Oavsett om gensvaret blir positivt eller negativt.

Go for it!

Där... Just exakt DÄR har du felet. Du ska inte gå vidare, utan att få reda på om det finns skäl att stanna kvar.

Det skulle du inte ha gjort då heller (för ett år sedan, eller innan det här långa avbrottet i er kontakt). För tänk om det är redan då fanns känslor från henne, för dig? Då har ni ju, i princip, missat ett helt år nu redan.

Inte vara så svenskt konflikträdd nu och stoppa ner känslorna i fickan och tänka att det är jobbigt att ta upp... Nej, ta tjuren vid hornen. You go girl! :)