vår första period av någon slags trotsålder - 6 åriga killar

När min äldsta var 6 år, så fick vi många goda tips och framförallt tröst från fröken i klassen (6-årsverksamheten alltså). Hon berättade att det varje år var samma sak; på hösten kom en hög med odrägliga barn, som retades, slogs, ramlade, tappade saker och inte ville lyssna på fröken. På våren gick det ut en hög med trevliga och gulliga barn, som hunnit växa i kapp både i kroppen och huvudet.

Fysisk aktivitet tipsade hon om. Ju mer desto bättre. Men enkla aktiviteter, för de är så klumpiga i kroppen att de lätt gör illa sig. Lägg upp ett lager hemma med plåster och trasor (utspillda mjölkglas och sådant). Ignorera det som egentligen inte är så viktigt, och håll bara på det som är riktigt viktigt. Svordomar t ex kommer de ofta förbi snabbt, om du själv inte svär hemma och du inte låtsas höra det ungarna svär. De vill ha en reaktion från dig, och om den inte kommer, så börjar de känna sig lite dumma till slut om de envisas.