Inlägg från: Anonym (Noelle) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Noelle)

    De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...

    Min dotter är sex år. På förskolan har man nämnt att hon ska utredas för eventuell utvecklingsstörning. Jag är så ledsen och kan inte ta det till mig. Jag kan liksom inte tänka mig att hon skulle vara det.
    -Hon är sen med talet. Talar 3-4-ordsmeningar, har R-ljudet, talar ganska rent när hon "härmar". Har ett stort ordförråd. Men hoppar över ord som på, i, bredvid, över o s v. Vänta på mig blir t ex vänta mig. Det tog lång tid innan talet kom igång men nu har det lossnat mycket på sista tiden.
    - Hon kan inte räkna. Hon hoppar över 3, det blir 1 2 4 5 6....
    - Hon kan inte färgerna. Hon vet vad färger heter och kan para ihop lika färger men det blir ofta fel när hon ska säga vilken färg som är vilken. T ex kan röd bli blå.
    - Hon var motoriskt sen men har inga problem alls idag.
    - Hon är väldigt kramig och tycker om att bli buren, sitta i knä, sitta nära o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med ögonkontakt.
    - Hon har varit hyperaktiv, ett heltidsjobb att hålla reda på henne...rymningsbenägen. Nu är hon lugnare och kan sitta still och fokusera på ett helt annat sätt.
    - Hon kan trä pärlor på tråd, göra pärlplattor, rita små krumelurer mm. Äter med kniv och gaffel.
    - Hon förstår när man ber henne hämta saker o s v
    - Hon kan redogöra för vad hon ätit, vem hon lekt med, vad hon gjort på förskolan under dagen när jag frågar.
    - Hon har haft stora koncentrationsproblem och i viss mån ännu men bättre.
    - Hon lär sig enkla böcker utantill och namn på figurer, t ex vem som är vem av babblarna och teletubbies.
    - Hon klottrar bara när hon ritar, älskar att måla.
    - Hon kan många sånger vad gäller melodin men orden är inte korrekta.
    - Hon kan hoppa, cykla, simma, studsa, springa, balansera utan problem.
    - Hon har precis börjat ta kontakt med andra barn och vill gärna vara med och leka men hon är inte på rätt åldersnivå ännu, Har en del att ta igen där.
    - Hon klär sig själv, borstar håret, borstar tänder, tvättar sig mm och tar adekvata plagg efter väder, t ex gummistövlar om det regnar, gymnaskor när det är torrt o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med sömnen
    - Hon har alltid ätit bra, ätit allt och inte haft problem med att tugga eller så. Äter med kniv och gaffel, tar mat själv. Tidigare tog hon fulla tallriken men nu normal portion. Kladdade mycket när hon var liten men det har hon också slutat med.
    - Kan namnen på alla förskolekompisar och fröknar, släktingar mm.
    - Är alltid strålande glad
    - Är alltid snäll och hjälpsam, snäll mot andra barn.
    - Kan uttrycka om hon är rädd, ledsen, har ont, o s v.
    - Hon känner igen sin bokstav som namnet börjar på. Har svårt att visa åldern med fingrarna.

    Det är hon i stora drag. Som sagt så har hon gått enormt framåt sista månaderna. Jag vet att hon är sen men jag tycker att hon har potential att komma igen...eller är det bara som jag inbillar mig och hoppas?Jag tycker att det är talet som är det största hindret för henne.  Det är svårt att göra utredning för hon blir ju lite blyg för främmande och t ex hos logopeden visar hon inte mycket alls vad hon kan. Och hon blir lätt okoncentrerad i nya miljöer dessutom. Finns det någon som varit med om detta själva, där man misstänkt diagnos men som sedan blivit friad? Där barnet trots allt kommit ikapp? Hon ska gå kvar på förskolan istället för att börja sexårsverksamheten så hon har ett år till på sig att hämta ikapp.

  • Svar på tråden De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...
  • Anonym (Noelle)
    Anonym (Lss) skrev 2014-05-08 09:48:10 följande:
    Vilken härlig och glad tjej du verkar ha! En diagnos ändrar inte på det. Hon har redan lärt sig många saker som de med gravare utvecklingsstörning aldrig kommer att kunna lära sig. Så oavsett diagnos eller inte så kommer hon att kunna gå långt. Rätt stöd i rätt tid är superviktigt, så en utredning är inte dumt. Och Skulle hon få en diagnos som senare visar sig vara felaktig så är ju inte den huggen i sten.

    Tack för ditt inlägg, det tröstade.....det är ju sant att en diagnos inte är huggen i sten....
    Ja hon är väldigt glad. Och mycket nyfiken och intresserad, vill gärna prova saker och ting. Och det händer väldigt mycket nu runt henne, hon har gjort stora framsteg i språket på kort tid och även blivit mycket lugnare och mer koncentrerad så det är ju lättare att lära sig saker då.
    Så jag har ett hopp att hon kanske ändå kommer ikapp trots allt, att hon helt enkelt är försenad bara, att det inte är något bestående.
    Det gör så ont att ens barn har svårigheter. Hon tycks inte lida av det nu men hon kanske kommer att göra det senare. Och det gör mig så ledsen. Klart man vill att ens barn ska glida fram genom livet på en räkmacka...
    Anonym (?) skrev 2014-05-08 03:48:04 följande:
    Är hon vaccinerad?
    Ja hon är vaccinerad. Liksom hennes fyra syskon som inte har några svårigheter alls.
    Lena skrev 2014-05-08 07:40:47 följande:
    Jag tycker hon låter ett par år efter och kan då behöva hjälp att komma i kapp. Det är det de utreder och inget annat.
    Ja de har bedömt henne som att hon ligger ett par år efter. Utom motoriskt, där är hon i fas med sin ålder.

    Det finns ingen ärftlig komponent vad jag vet, har ingen varken i min eller pappans släkt som varit så sen med allting och har hennes svårigheter. Syskonen har inte heller haft några som helst problem av någon sort. Graviditeten var helt normal, hon är varken prematur eller överburen, hon var normalstor. Förlossningen var lätt och utan bedövningsmedel, gick väldigt fort dock. Jag röker eller dricker inte, varken som gravid eller annars heller. Äter heller inga mediciner....
  • Anonym (Noelle)
    emmakatta skrev 2014-05-08 13:06:09 följande:
    Jag jobbar i särskolan och är även involverad i utredningar. Gör ofta den pedagogiska utredningen när elever ev ska skrivas in i särskolan. Dessa elever går dock på gymnasiet så de frågor jag utgår ifrån är inte överförbara på din dotter. Även om de vore det skulle jag inte vilja uttala mig om en diagnos bara beroende på vad jag läst. Det jag KAN säga är att jag tror att det är jättebra att din dotter utreds. Är det så att hon har en utvecklingsstörning är det bra att veta det så snart som möjligt så hon får rätt typ av stöd. Men vad jag undrar är vad din bild av utvecklingsstörda är? Berätta om den så ska jag förklara hur verkligheten ser ut för mina ungdomar

    Svår fråga...min bild av utvecklingsstörning är att man har ett större handikapp än jag tycker att hon har, jag vet så klart att det finns olika grader. Jag tänker mig henne som att hon är sen med en del saker men kommer att komma ifatt. Förr eller senare. Snart. Det jag tycker är jobbigt är att det låter så slutgiltigt. Diagnosen utvecklingsförsening låter bättre, då är hon sen men kan komma ikapp. ADHD eller autism/Asperger låter också lindrigare på något sätt. Utvecklingsstörning låter så "kört", då är det som det är och blir inte bättre. Ungefär. Det finns inget hopp om att hon någonsin kommer att komma ikapp sina jämnåriga. Jag vet att man kan ha ett gott liv även om utvecklingsstörd. Och självklart är hon samma underbara tjej oavsett vad de sätter för stämpel på henne.

    Särskolan har ju tyvärr så negativ "klang" hos eleverna i vanliga klasserna. Jag vill inte att andra barn ska undvika henne för att hon går i särskolan, tycka att det är något fel på henne o s v. Barn är ju inte alltid så snälla...

    Hon vill så gärna vara med och leka och är väldigt social och tycker om andra barn. Det skulle kännas hemskt om ingen skulle vilja vara med henne.

    Du får gärna berätta hur det ser ut för de utvecklingsstörda du jobbar med!
  • Anonym (Noelle)
    Anonym (Mia) skrev 2014-05-08 13:34:04 följande:
    Du verkar ha en härlig liten tjej, och det är hon även om hon får en diagnos. En lätt utvecklingsstörning är inte hela världen. Min dotter går ettan och utreddes förra våren, har lätt utvecklingsstörning men än så länge bedömer vi att hon mår bäst i vanlig skola. Särskolan i vår kommun är jättebra, men de är så få barn i lågstadieklassen för grundsärskolan (bara fem elever 1-3) så hon får vara kvar på skolan hon och syskonen går på. Vi byter skola när det känns att hon inte har kompisar och trivs på skolan.

    Har det gjorts någon medicinsk undersökning till varför hon är sen? Finns många orsaker till sen utveckling, autism är en av många. Men sedan så verkar det hittas fler och fler som förut man inte riktigt visste orsaken som nu visas bero på mindre kromosomavvikelser. Det kan man ärva av en helt frisk förälder eller så blir det delningsfel när ägget delas i början.

    Tänk att vårt DNA består av 23 par strumpor. Downs syndrome är då 21 strumpparet inte är ett par, utan tre stycken. Massor av andra mindre kromosomavvikelser kan det ha lossnat en maska i mitten på högra strumpa nr 2. Eller så sitter lite av vänster strumpa tre fast på vänster strumpa fem. Kan bli hur tokigt som helst, och en del småfel med en maska borta  påverkar inte oss människor alls, andra påverkar mycket.
    Vad har din dotter för stöd i vanlig klass? Skiljer hon sig mycket från de andra jämnåriga barnen i utvecklingen? När märkte ni att hon hade svårigheter och har det blivit bättre? Vad har hon för svårigheter idag?

    Nej ingen medicinsk undersökning. Bara kartläggning av specialpedagog på förskolan för ett år sedan och de vanliga BVC-besöken. Har gått hos logoped men mycket sporadiskt. Ska utredas av psykolog.

    Autism tycker jag inte riktigt det känns som, jag är absolut ingen expert men av det jag läst mig till tycker jag att det inte är så mycket som passar. Hon har aldrig haft problem med blickkontakt, är social och tycker om andra människor, väldigt kramig och vill sitta nära. Hon har inga särintressen, aldrig suttit och "radat upp bilar" t ex. Inga speciella krav vad gäller maten, hon äter allt och mycket. Hon skrattar och verkar förstå när man skojar med henne, är nyfiken och orädd.

    Det syns ingenting avvikande alls i hennes utseende.

    ADHD har vi alltid haft funderingar kring då hon varit hyperaktiv och haft mycket svårt med koncentrationen. Har även läst att barn med ADHD ofta är sena med talet. Vi har tänkt att hon har så svårt att sitta still och koncentrera sig och fokusera att det har varit omöjligt att lära sig pussla, måla et c. Men då borde hon väl inte vara så sen med andra saker som att stapla klossar, rita gubbar, bygga legofigurer, få ihop ett pussel?

    Hon har haft dålig hörsel också, vi har inte noterat några öroninflammationer men hon har ofta vätska bakom trumhinnorna och får rör inopererade med jämna mellanrum. I dagsläget tycker jag att hon hör bra. Trodde först att det var det som låg bakom talförseningen. Och det hade säkert en viss påverkan...

    Hon kan även peka ut de flesta kroppsdelarna, som huvud, ansiktets delar, axlar, ben, fötter o s v. Knän har hon dock svårt att få in...
    Hon kan rita en gubbe eller ett hus om man är med men är inte så intresserad, hon vill mest bara klottra och måla med färg.
    Duka bordet gör hon rätt. Men hon tar inte fram rätt antal bestick o s v om man säger att hon ska ta fram fem tallrikar t ex.

    Har ofta gjort saker på egen hand, hon tittar mycket noga när någon gör något och provar sedan själv. Hon skalar morötter och äpplen med skalare, hon vet precis hur mobiltelefonen/ipaden funkar och den kan hon koncentrera sig på riktigt långa stunder. Hon tycker om att titta på film, då sitter hon still länge. Staplar stolar för att nå upp. Kan liksom tänka "framåt", vad behöver jag för att nå dit, hur ska jag få vattnet att inte rinna ut i badkaret (tar då något och täpper till hålet med) o s v.

    Toabesök sköter hon själv, funkar klockrent och är torr på nätterna.
  • Anonym (Noelle)
    emmakatta skrev 2014-05-08 14:24:44 följande:
    Mina elever tar körkort, flyttar hemifrån, går på konserter och jobbar på extrajobb. De plöjer tjocka böcker som exempelvis Twilight och åker till Ullared för sommarjobbspengar. Skulle du träffa dem skulle du inte kunna avgöra att vissa av dem ens har en utvecklingsstörning, det är ibland mer subtila saker än vad man först ser. Sen har särskolan en negativ klang bland andra ungdomar, våra elever skulle helst döpa om hela konceptet. Det de kan behöva mer hjälp än andra elever (förutom skolarbete) kan vara som följande. Jag som lärare märker att det snackas om en biofilm, match eller dylikt. Då behöver jag oftast (till eleverna lär sig detta själva) puscha på dem att de faktiskt kan gå och se denna. Tillsammans kollar vi på biljetter, hur bokar man? Vad ska man göra innan och hur kommer man hem? Här är det viktigt att förbereda och hjälpa till med strategier. Är de ett gäng som vill gå kanske någon av oss kan hänga på första gången för att öka tryggheten, sen kan de själva. Nu säger jag inte att din dotter har en utvecklingsstörning, det kan vara så att hon bara är sen. Men en utvecklingsstörningsdiagnos är inte alla slutgiltig, vi har de som vi gjort ny utredning på och som bedömts som ej utvecklingsstörda och därför skrivits ut ur särskolan (skriver från mobilen, därav den kompakta texten)

    Tack för en jättefin beskrivning! Jag håller med om att särskolan skulle behöva byta namn. Nu används det som skällsord bland de andra barnen "är du sär?" kan de säga. Likaväl som "du är CP".
Svar på tråden De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...