De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...

Jag jobbar i särskolan och är även involverad i utredningar. Gör ofta den pedagogiska utredningen när elever ev ska skrivas in i särskolan. Dessa elever går dock på gymnasiet så de frågor jag utgår ifrån är inte överförbara på din dotter. Även om de vore det skulle jag inte vilja uttala mig om en diagnos bara beroende på vad jag läst. Det jag KAN säga är att jag tror att det är jättebra att din dotter utreds. Är det så att hon har en utvecklingsstörning är det bra att veta det så snart som möjligt så hon får rätt typ av stöd. Men vad jag undrar är vad din bild av utvecklingsstörda är? Berätta om den så ska jag förklara hur verkligheten ser ut för mina ungdomar

Mina elever tar körkort, flyttar hemifrån, går på konserter och jobbar på extrajobb. De plöjer tjocka böcker som exempelvis Twilight och åker till Ullared för sommarjobbspengar. Skulle du träffa dem skulle du inte kunna avgöra att vissa av dem ens har en utvecklingsstörning, det är ibland mer subtila saker än vad man först ser. Sen har särskolan en negativ klang bland andra ungdomar, våra elever skulle helst döpa om hela konceptet. Det de kan behöva mer hjälp än andra elever (förutom skolarbete) kan vara som följande. Jag som lärare märker att det snackas om en biofilm, match eller dylikt. Då behöver jag oftast (till eleverna lär sig detta själva) puscha på dem att de faktiskt kan gå och se denna. Tillsammans kollar vi på biljetter, hur bokar man? Vad ska man göra innan och hur kommer man hem? Här är det viktigt att förbereda och hjälpa till med strategier. Är de ett gäng som vill gå kanske någon av oss kan hänga på första gången för att öka tryggheten, sen kan de själva. Nu säger jag inte att din dotter har en utvecklingsstörning, det kan vara så att hon bara är sen. Men en utvecklingsstörningsdiagnos är inte alla slutgiltig, vi har de som vi gjort ny utredning på och som bedömts som ej utvecklingsstörda och därför skrivits ut ur särskolan (skriver från mobilen, därav den kompakta texten)