Hatar att vara gravid

Anonym (trött)

Äldre 11 May 12:14
177 svar

Citera Återställ Anmäl

Hatar att vara gravid

Någon annan som fullkomligt hatar sin graviditet. Jag hatar det så mycket så jag inte vet var jag ska ta vägen. Och det går så fruuuuktansvärt sakta. Jag ser enormt mycket fram emot resultatet, men vägen dit är ju hemsk. Hur ska en stå ut!?

Jag har sedan ungefär vecka 5 upplevt ett skittråkigt illamående som gör så att mitt sociala liv är lika med noll, är i vecka 15 nu. Jag har inte kunnat arbeta alls, blev sjukskriven, och den enda som jag umgås med är min sambo. Han är ju kul egentligen, men fan vad jag tröttnar på honom när vi nu nästan sitter ihop. Står heller inte ut med att vara ensam så det blir lite ond cirkel det där.

I vanliga fall är en stor del av mitt liv vänner, vin, mat, utställningar, resor, jobb och dans. Not so much nu. Jag vill inte heller bjuda in någon kompis eftersom jag stup i kvarten måste sova/kräkas/fisa/äta och annat primärt vilket inte får mig att känna mig så social.

Kroppsligt känner jag mig som en formlös klump deg, midjan har försvunnit och i ansiktet har tonårskvisslor blommat ut. Jag kan inte träna alls för då kräks jag. Förra veckan provade jag att gå tillbaka till jobbet på halvtid, och det funkar tack o lov, men det tar upp hela min tid och jag är helt slut när jag kommer hem. Jag strålar inte.

När jag vill beklaga mig så möts jag av "Åh men det är en väääääälsignelse att överhuvudtaget kunna få barn bla bla bla".. Jag kommer ALDRIG mer gå igenom detta och jag ska definitivt adoptera nästa gång det beger sig ty jag hatar detta. HATAHATA
- «
- ‹
- Sida 1 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hatar att vara gravid
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 16:07
#7

Citera Återställ Anmäl

Ann Cistrus skrev 2014-05-11 15:17:39 följande:
Nu ska jag inte säga att det sitter i ditt huvud eller att du inte har rätt att gnälla men det låter lite som om du lite hade förväntat dig att din kropp inte skulle påverkas av att vara gravid? Att du skulle kunna fortsätta som om inget höll på att hända?

Jag tror mycket på att den upplevelse man har av en situation påverkas mycket av ens förväntningar. Om jag hade förväntat mig att må bra genom mina graviditeter hade jag blivit gryyymt besviken, ungefär som du kanske? Jag var också däckad av illamående, trötthet och "väderspänningar" när jag var så långt gången som du. Det är skitjobbigt och du har all rätt att gnälla!

Kan du inte finns någon sorts tröst i att det är många som känner/har känt som du och att det för de allra flesta blir bättre lite längre in i graviditeten (för att sen bli jobbigare igen mot slutet...)?
Nä, jag trodde verkligen inte att detta skulle vara en dans på rosor, långt ifrån. Men jag trodde kanske inte heller att jag skulle kräkas konstant varje dag i månader. Mitt äckliga illamående trappas dessutom upp, jag mår sämre nu än vad jag gjorde tidigare. Efter vecka 12 så har det blivit helt extremt.

Det handlar inte om inställning för mig för även under de stunder som jag tänker varmt om framtida babyn så mår jag likförbannat tråkigt. På jobbet i fredags kräktes jag ner en hel toalett och fick torka upp skiten varvat med ytterligare kräkande. Låt mig veta hur det satt i mitt huvud.
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 16:11
#8

Citera Återställ Anmäl

Anonym (går över) skrev 2014-05-11 14:45:25 följande:
Kände som du fram till v 16, när illamåendet släppte. Helt plötsligt kunde jag börja leva lite igen. Jag trivdes inte toppen med resten heller, men det var uthärdligt.
Nu har det gått ett par år och jag har glömt det mesta av hur jobbigt det var och ser fram emot att snart bli gravid igen (vad jag kommer ångra mig de första veckorna och förbanna min glömska)!
Ja, jag misstänker att det sistnämnda kan hända någon gång i en avlägsen framtid... Hoppas att du mår bättre nästa gång dock, alla graviditeter behöver ju inte vara likanda för en och samma kvinna :)
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 16:13
#9

Citera Återställ Anmäl

Anonym (samma lika) skrev 2014-05-11 14:57:36 följande:
Haha! Jag med TS! Är också i v 15.
Sen day one har jag haft konstant diarre, fiser på mig och måste ha en nattbinda på mig jämt som blöja, mår illa, kan inte äta, tuttarna går inte ena att peta på, ryggen gör ont, kan knappt borsta tänderna för att jag klöks, orkar inte hänga med killen ut och träffa folk, känner mig som ett mög, vill bara sova, ont magen, kan inte ens gå till ica för att man måste gå förbi köttdisken på väg in i butiken (mår piss av att se rått kött)... Ja, ska jag fortsätta?
JAG HATAR ATT VARA PÅ SMÄLLEN!
Känns skönt att uttrycka det, eller hur, känns skönt att bara skrika av sig att det fan inte känns som en välsignelse för tillfället och att det finns mkt annat som jag hellre skulle göra. Typ såga av mig ett finger. På tal om ICA, jag kan inte ens gå in där, tack och lov för snäll sambo med justa arbetstider som möjliggör det för mig att slippa den biten.
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 16:20
#10

Citera Återställ Anmäl

Cndystrpd skrev 2014-05-11 15:13:48 följande:
Alla är så jääääkla exalterade, själv har jag aldrig mått så här dåligt..Ever.
Snacka om falsk marknadsföring.
Eller hur, kul för alla andra liksom.. Jag har aldrig mått såhär dåligt heller och det tär så hårt på psyket att göra det. När jag pratar med vänner och familj så får jag bara höra massa idéer om hur positivt jag ska tänka.

Min mor sa: "Det här är ett positiiiiiivt illamååååående" och jag blev så irriterad så jag inte visste var jag skulle ta vägen.

Jag vill INTE tänka positivt, jag vill få beklaga mig och jag vill tillåtas HATA läget. Just nu är jag inte glad, jag mår för dåligt för det. Varför är det så svårt att förstå för omgivningen...
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 21:14
#21

Citera Återställ Anmäl

Ann Cistrus skrev 2014-05-11 19:32:41 följande:
Jag skrev iofs att jag inte menar att det sitter i huvudet på dig...
Ja, det skrev du faktiskt, läste för snabbt där!

Men såhär va, det är väl klart att jag kunde förstå att det kan vara jobbigt att vara gravid. Jag har mängder av kompisar som har barn, nära vänner samt en nästan jämgammal syster som har delat med sig av alla detaljer, men det spelar inte någon roll. Jag hade inte den blekaste ändå. Om någon har blivit skjuten så kan inte jag förstå smärtan förrän jag själv har blivit det, förmodligen måste väl kulan sättas på samma ställe då också för att förstå helt. Fast jag kan ju förstå att det måste göra fruktansvärt ont!

Det är klart att det känns bra att inte vara ensam i det här illmående och trött-träsket, det är bra att det är normalt och att många känner igen sig. Jag startade den här tråden för att jag hoppades på att någon annan också pallade säga rakt ut att hon hatar det här eftersom hon känner igen sig. Dock hjälper det inte mig ikväll ändå. Inte i det verkliga livet.

Jag förstår inte varför man inte forskar mer i gravidillamående, det tycks inte ens finnas en bestämd anledning till varför det uppstår, vilket är helt sjukt när kvinnor ska uppmuntras till barnafödande. Kan man kanske forska fram en jäkla medicin? Eller kanske komma överens med Försäkringskassan att graviditet i vissa fall är ett sjukdomstillstånd..?

De mediciner som finns är inte roliga heller, jag har provat Primperan, Postafen, Lergigan samt den Lergigan comp. Inget hjälper. Inget. BLÄ!
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 21:20
#22

Citera Återställ Anmäl

Cndystrpd skrev 2014-05-11 16:53:17 följande:
Samma här, jag vill ligga i soffan och bli omhändertagen. Responsen jag får är "men NN mådde aldrig så där dåligt"
(sambons fd om han har tre barn med). En separation är nära förestående i min hjärna i drygt 30 minuter efter varje sån kommentar. Sen kommer jag på att någon måste åka och köpa novalucol åt mig så separationen avblåses... for now!
Nä, fy! Som om det hjälper! Jag tror visserligen att han säkert inte menar npågot alls med det. Han tycker säkert jättesynd om dig och har inte en aning om vad han ska säga. Lösningen blir att relatera till något som han vet sedan tidigare. Lite osmidigt dock!

Fast jag förstår det där med novalucol, det är ytterst smidigt att ha ett bud som ständigt är på alerten. Om mitt illamående går mot bättre kanske jag inte ska säga något på en dag eller två.. Unna mig någon extra dag då han kan få fixa allt och jag kan ha semester i soffan. Det är jag förtjänt.
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 21:20
#23

Citera Återställ Anmäl

Anonym (går över) skrev 2014-05-11 18:56:05 följande:
Nej man måste inte tänka på alla som har det sämre när man själv inte mår bra. Man får faktiskt lov att beklaga sig över att man mår riktigt skit under många månaders tid, men konstanta kräkningar, depressioner mm. Det spelar i det sammanhanget ingen roll att andra kanske har en djupare depression, har cancer, inte kan få barn alls, eller inte har mat för dagen. Man måste få utgå från sig själv. Själviskt? I så fall är alla som mår dåligt, oavsett anledning, själviska, och jag hävdar att man har rätt att vara det.
Sluta tracka ner på folk som mår dåligt.
Bra skrivet!
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 11 May 21:22
#24

Citera Återställ Anmäl

ytterligare en skrev 2014-05-11 19:44:41 följande:
Jag har varit med om samma sak. Jag har nu två veckor kvar till beräknat förlossning. Vecka 7-14 var jag så illamående, att och yr att jag inte kunde stå upp. Då var jag fullt sjukskriven. Från v 15 till förra veckan har jag jobbat halvtid. Det har blivit lite bättre månad för månad, speciellt efter v 25, men illamåendet och orkeslösheten har aldrig riktigt släppt. All energi har gått till jobbet och jag har tillbringat senaste halvåret liggandes på soffan. Att träffa vänner eller utföra någon aktivitet, är det bara senaste månaderna jag orkat med. Jag fick även foglossning vecka 15 och rört mig så lite som möjligt. Min sambo har varit ett stort stöd.

Hela mitt liv har ändrats, jag hade inte förväntat mig att må så här dåligt av att vara gravid. Jag har tagit många prover, men läkarna har inte hittat något fel. Jag har många vänner omkring mig som också är gravida. En del mår toppen andra har mått lite dåligt i tidig graviditet.

Jag tycker absolut du har rätt att klaga på ditt tillstånd. Jag tycker det har varit en jättejobbig tid. Jag gick hela tiden och väntade på att jag skulle må bättre. Jag är glad att jag nu på slutet äntligen nästan mår bra. Samt att det snart är över!

Tänk på att du orkar mer än du tror!
Tack så mycket för ditt inlägg :)
Anonym (trött) Trådstartaren

Äldre 12 May 14:01
#39

Citera Återställ Anmäl

Volt skrev 2014-05-12 13:34:30 följande:
Gud vad DU överdriver.
Du har ingen aning om hur TS mår, eller någon annan för den delen. Du bestämmer inte vad som får skrivas på ett ÖPPET forum.
Bara för att ska jag klaga lite jag med. Jag kommer heller aldrig göra detta igen, mina trasiga diskar dödar mig fast jag bara är i v 14+4, jag mår illa jämt och ständigt, klarar knappt att äta, foglossningen har redan börjat, jag har diarre varje dag, får rusa på toan direkt efter måltid för att det inte ska komma i trosan, huvudvärken från helvetet kommer som ett brev på posten varenda kväll, jag kan inte andas genom näsan då den är täppt 27/7.
Jag hatar också att vara gravid. Men det är klart, jag får absolut inte klaga för då kan ju kanske kanske nån barnlös ta illa upp.. Jag ska bara hålla käften och le när jag bajsar i trosorna för åhhhh det är ju sååå underbart att vara på smällen!
Åh vad bra att du säger det där om nästäppan! Vafan är det med det liksom!? Det är som om allt luktar lite snorigt slemigt, dvs - om det inte luktar käpprätt illa som typ kaffelukt eller den där egna äckliga fisen.

Se upp med huvudvärken - det kan vara vätskebrist. Köp hem lite vätskeersättning om du har svårt att dricka och så. Huvudvärk har jag också i perioder just nu, men det räcker oftast med något glas vatten eller en alvedon så går det över.

Fyfan vad hemskt det här är idag igen.

«
‹
Sida 1 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hatar att vara gravid

Hatar att vara gravid

INNEHÅLL