Jag orkar inte mer!

Tack för era svar!

Ja en fruktansvärt stark vilja har hon. Det är inte så att hon gnäller lite grann för att hoppas på att bli upplockad, utan hon KRÄVER det och det är NU!

Bärsele har jag en, babybjörn men får ont i ryggen efter en kort stund. Kanske läge att köpa en annan?

Har försökt att förklara för min sambo att jag är ju "ledig" från jobbet för att vara med mitt barn, inte för att städa och diska, och att på dagarna är ju dottern mitt ansvar, men på kvällarna när han kommer hem från jobbet är det bådas. Jag tar alla nätter iochmed att han ska jobba, men även på helger. Och då är det ju inte bara mitt ansvar?

Har försökt att strunta i att plocka upp efter honom, men jag är ganska pedant så tillslut får jag spel av allt som ligger överallt.

Hade jag bara kunnat fokusera på dottern på dagarna och att vi hjälpts åt med hushållet på kvällarna hade det nog känts lättare. Förstår ju att han jobbar och är trött när han kommer hem, kräver inte att han ska göra allt men att plocka undan sin tallrik och slänga sin tvätt i tvättkorgen är för mig en självklarhet.

Han och hans far har nog synen på att kvinnan ska passa upp mannen och stå i köket, och jag får jämt gliringar av hans far " du ligger bara på soffan, varför har du inte varit ute och målat på huset, varför har du inte skottat gårdsplanen" etc. Känns som om man inte är värd ett skit och inte gör något. Det är mer än ett heltidsjobb att ta hand om min dotter för tillfället och ändå sköter jag allt annat men det räknas ju inte...

Är väldigt sugen på att flytta härifrån ett par veckor iallafall. Så kanske sambon inser vad han missar...

Känns skönt att höra att det (förhoppningsvis) blir bättre. Det är ju bättre än innan när hon hade magproblem men fortfarande är det "jobbigt". Vill inte kalla mitt barn jobbigt och frågar någon säger jag att jag älskar att vara mamma men att det är fullt upp från morgon till kväll. Hade inte förväntat mig att bara få ett barn som sitter och är tyst, men hade varit skönt om hon kunde roat sig själv litegrann. När vi är iväg på babyträffar på BVC sitter andras barn och tittar på varandra, pillar på någon leksak i en hel timme. Min dotter klänger bara på mig, gnäller, vill inte vara still en sekund...

Min sambo har eget företag och "kan" inte vara ledig. Jobbar ofta från 7-18,19,20 och även på helgerna. När han väl är hemma går han gärna in till grannen och tar en öl, klipper gräset etc. Visst, klippa gräset måste man väll göra, men när det varit en skrikig dag, kan inte gräset vara till nästa kväll? Känns som om han smiter och jag har sagt det till honom, men så är det inte alls säger han. Har sagt att det kanske är bättre att jag provar att flytta ut. Innerst inne vill jag inte det, är själv skilsmässobarn och vill att min dotter ska ha båda sina föräldrar, men jag tror inte han förstår att jag menar allvar förrän något drastiskt händer...

Tänkte uppdatera lite!

Dottern är nu 9,5 månader. Det kan gå HELA dagar utan gnäll!!! Hon har blivit mer självständig och kryper gärna runt själv och terroriserar hushållet och utforskar. Hon är fortfarande klängig och lite gnällig om vi är borta någonstans där vi inte varit så många gånger och vill helst vara ett litet plåster på mig. Känner sig väldigt trygg med min mamma och bror som hon träffar ofta, men är avvaktande mot andra.

Bästa stunden är på kvällen. Då sitter vi i soffan, dottern leker, busar, skrattar, spexar och det är så mysigt. Nätterna är bra, oftast sover hon från 21-7.30, ibland får jag ge nappen ett par gånger!

Gör en till uppdatering, nu är dottern snart 10 månader och det är en enorm skillnad. Kryper runt här hemna, kan tillochmed själv krypa till annat rum utan att jag är med och roa sig själv. Går mycket lättare att distrahera henne om hon är gnällig - busa lite, sjunga, titta i en bok. Fortfarande lite osäker i ny miljö och med "okända", men sitter jag bara med på golvet då går det bra. Det blir faktiskt bättre, ger hopp åt andra med en krävande liten! Kämpa på!

Han har väll blivit lite mer hjälpsam, tar fram dammsugaren ibland, jag får sovmorgon och han tar dottern och det är inga problem för honom att ta dottern om jag ska iväg en kväll. Tror att hennes konstanta gnällande gjorde att han tyckte det kändes jobbigt att ha henne, nu när hon är större och lite lättare att distrahera går det mycket bättre. Och nu när hon är lättare och kan roa sig själv är det inga problem för mig att hinna med tvätt och hushåll, det går ju att göra undertiden om dagarna. Jag är ingen sån som vill spara på allt sådant tills mannen kommer hem på kvällen för att allt ska delas lika och göras lika mycket. Livet känns lixom mycket lättare nu med en liten tjej som är mer tillfreds!

Ja, men jag har ju "huvudansvaret" för hushållet, medans han har "huvudansvaret" för gräsklippning, greja med bilen, bygga och renovera. Så då ser jag det som att han är hjälpsam när han tar fram dammsugaren utan att jag behöver be om det. Det var jobbigt att ha allt det ansvaret och hinna med, med en ledsen bebis, men nu flyter allt på.