Han kräver analsex för att förlåta ett snedsteg..

Ja. Snyft. Det är egentligen TS det är synd om, inte mannen.

Kan i och för sig hålla med om att det är ett besynnerligt ultimatum han ställer, men kan absolut förstå hur han tänker.

det är väl ingen som sagt att otroheten var ok! Var läser du det? 

Otrohet är EN sak. Att hennes man nu vill ha analsex med henne som nån slags "plåster på såren" är en ANNAN sak! Om hennes man är seriös med att han vill lappa ihop relationen så kan de hellre gå i terapi tex. 

Så, såfort man mår dåligt då ska man hitta en kuk å ha lite kul me den? å det är moget eller vad?

om man har sex med någon och gör saker mot sin vilja för att man inte mår bra?ja då kan jag tycka det är lite synd om TS faktiskt. Då behöver TS troligen nån typ av kuratorshjälp att reda ut vad som egentligen är orsaken till att man mår dåligt. 

Det har inget med att göra att det skulle vara ok att vara otrogen.

Den förklaring finns inte öht som skulle få mannen att acceptera. Iaf skulle jag reagera så. Förklara är lönlöst. 
TS har gjort ett drag som gör henne "schack", hon har nu bara ett möjligt drag för att inte sluta schackmatt - och det är att ha analsex med sin man.

På ett äkta dilemma finns per definition ingen lösning. Du har nog ett sådant nu.

Men jag undrar en sak. Du hade analsex med den man du var otrogen med fast du egentligen inte tycker om det. TVÅ gånger. Varför två gånger? En gång i nåt sorts kåtrus kan man förstå. Men en gång till? Du gillar det ju inte! Klart att din man känner sig väldigt bortvald som tydligen vill ha analsex med dig, men som nekats det i alla år. Han har nog väldigt svårt att först acceptera din otrohet och sen dessutom att du haft analsex. Han tror nog inte riktigt på dig när du säger att du inte vill. Han tror nog att det är en fråga om tillräcklig kåthet, vilket förmodligen stämmer eftersom du gick med på det med den andre. Din man kanske sätter likhetstecken mellan kåthet och kärlek?

Sen undrar jag om det var nödvändigt att berätta detaljerna. Hade det inte räckt med att bekänna själva otroheten och sexet? Du sårade ju din man onödigt mycket nu och satte samtidigt dig själv i ett dilemma.

Observera att detta inlägg inte ska läsas som försvar av att TS man kräver nåt TS inte vill ställa upp på. Sånt är aldrig ok. Det är bara en reflektion och ett försök till amatöranalys.

VAR nånstans läser du (och andra) att det är OK med otrohet????  Jag har överhuvud taget ingenstans försvarat själva otroheten

Du sitter ju & försvarar henne handlingar, och skriver att stackars henne som hade analsex med denne fast egentligen inte ville...asså e du seriöst? idiot säger jag!

Det är hennes man det är synd om punktslut...hon är f*n inte värd honom!

Vad är det för trams? Om TS var en man hade du säkert moralpredikat och bett honom ta ansvar.

TS skriver att hon flera gånger har haft analsex med älskaren. Hon skriver ingenstans att hon blev tvungen till det. Det handler tydligen inte om att de har försökt ha analsex och slutat för att hon mådde dåligt eller inte ville. Nej, det skedde upprepade gånger och frivilligt. Frivilliga val med tillhörande ansvar.

Om man kan ha analsex med en älskare upprepade gånger, varför kan man då inte ha analsex med sin man? Det är ju den frågan mannen ställer. Vad är svaret? Att kvinnan är ett offer? 

Jo,jag kan tycka synd om TS och den situation hon är i. Men det är en situation som hon har satt sig själv i och ansvaret är hennes. Man löser inga problem genom att lägga ansvaret på mannen.

TS är inte offer i denna situationen. Det är hennes man och hennes barn. 

Sluta med alla bortförklaringar och låt TS ta ansvar. Om hon inte vill ha analsex med hennes man, ska hon naturligtvis inte göra det. Men hon ska ta ansvar för hennes handlingar och val och förklara mannen varför hon inte vill ha analsex med honom, när hon upprepade gånger både ville og utförde analsex med älskaren.