14, gravid vill behålla men alla är emot det

Angående den som skrev att det inte var trovärdigt att ts var 14 år... man behöver inte skriva efterblivet bara för att man är ung.

Men ja du ts, det säger inte emot det faktum att du faktiskt är väldigt ung. Du har många, många år på dig att bli gravid senare i livet. När jag var 14 ville jag också gärna ha ett barn, jag kände att mitt liv skulle få någon slags mening då, men jag är glad att jag inte blev det. Jag är 20 nu och hur vuxen jag än såg mig själv vara när jag var 14 så var jag fortfarande ett barn själv.

Förutom mognad är just ekonomi och boende två viktiga punkter. Ska du bo hemma med barnet? Hur får du råd med blöjor och allt som hör till med endast ditt barnbidrag? Kläder, leksaker, möbler (säng, stol, osv)... Allt kostar pengar och eftersom dina föräldrar tydligt tar avstånd från att du skulle skaffa barn tror jag inte de vill finnas där ekonomiskt även om de senare skulle göra det. Vill du lägga det på dem?

Även om det är ett tufft beslut så kan det vara ett att överväga. Skulle det inte kännas bättre om du hade en fast bostad, stadig ekonomi och vetskapen om att du kommer bli stöttad och få hjälp om du skaffade barnet? Framförallt, vill du inte kunna ge ditt barn den tryggheten?

En utav mina bästa vänner blev gravid när hon var 16. Men då hade hon redan egen bostad och jobbade extra efter skolan och under helger. När hon fick barnet pluggade hon dessutom hemifrån så hon inte skulle halka efter så mycket under gymnasiet. När barnet fick sin dagisplats gick hon tillbaka till skolan och tog studenten. Direkt efteråt skaffade hon sig ett jobb och har sökt till universitetet, för att hon inte vill att barnet ska hindra henne från att få en bra framtid och för att hon själv vill att barnet ska få det så bra som möjligt. Hon klarade bra, men då hade hon stöttning från vänner och deras familjer (hennes egna fanns inte med i bilden). De gav barnet kläder i födelsedagspresent och satt gärna barnvakt när det behövdes (och lite extra ibland). Även om hon skaffade barn tidigt så hade hon en viss säkerhet att ge det. Kan du säker på att du kommer kunna ge ditt barn det?

Nu får ni väl ge Er sluta med era äckliga dumma kommentarer!! O ni ska föreställa föräldrar! Skämmas är vad ni birde göra!! Denna flicka söker hjälp och råd inte dumma kommentarer

Klart hon kan bli mamma om hon vill!! Man kan visst få en framtid! Känner flerastycken som fått barn vid väldigt ung ålder och ändå tagit studenten o fått det bra! Klart hon kan om hon vill!! Visst hon får leva på bidrag i början men hon kan ändå plugga ta studenten och få ett bra jobb och en bra framtid för både henne och barnet!

Så nu räcker det väl med dumma komentarer! Jag tror hon fattat vad ett barn kräver och istället nu behöver stöd och råd inga dumma komentarer från folk

Barn är gulligt, ja det vet vi ju alla men det är inte bara gulligt utan ett heltidsjobb!
Jag ville ha barn när jag var ung, fick ett missfall när jag var 19år på tvillingar i vecka 8.
Jag var väldigt lessen och den killen jag var med struntade i det hela trots att han redan var två barns far.
Väntade enda till jag träffade den rätta och blev mamma när jag var 24år, första barnet en helt underbar pojke som efter 3 dagar låg på barnintensiven och var svårt hjärtsjuk och läkarna visste inte om han skulle överleva.
När grabben var 9 dagar gammal flögs han i kuvös till Lunds us för hjärtoperation och vi fick bila ner i över 4 timmar då vi inte fick vara med i flygambulansen.
Grabben opererades i hjärtat när han var 10 dagar gammal och hjärtat var stort som en 5krona.
Jag och sambon var livrädda hela vägen och först när vår pojk var 2 1/2 vecka fick vi hem honom och det blev otalet mycket läkarbesök efter det.
När grabben var 3 månader slutade han att utvecklas och allt rasade samman igen.
Våran son har ett stort hjärtfel opererat 2ggr och kommer att bli fler + att han har måttlig utvecklingsstörning och kan inte prata alls trots att han nu är 8år.

Vi fick även en dotter för fyra år sen med epilepsi och utvecklingsstörning.

Vi båda är fullt friska så detta kan hända vem som helst, tänk om ditt barn inte är så där perfekt som du tänk dig, det kräver då mycket träning för att barnen ska lära sig något, och tåååålamod, sömnlösa nätter, akutbesök på sjukhus då barnet är i nöd.

Alla barn födds inte friska och pigga och då måste man vara beredd på allt som behövs, kan säga att våra barn har fortfarande ingen diagnos efter 8år.

Men man kan inte alltid utgå ifrån "realistiska" 

Kanske det realistiska i fallet är att hon gör aborten för att hon känner sig så tvungen. Att hon blir "pushad in i det". Och hamnar i en djup depression i flera år. 

Jag hade aldrig någonsin gjort en abort (jag är inte religiös). 

Man kan få stöd. 
Man kan få stöd av olika myndigheter (samhället) och enligt TS så kan hon få stöd av sin bror. Det är 100% möjligt om man är mogen och villig att växa upp tidigt. Finns fördelar med att inte vara 35 när man får barn. Man är piggare och friskare.

TILL TS: Vill du ha barnet - kan du älska barnet- är du villig att växa upp och mogna för din bebis skull .... då borde du behålla det. SKIT I ANDRA! Om din pojkvän säger så till dig "gör abort inom två veckor". Då är han förmodligen ingen bra pojkvän och ingen bra pappa heller. 

Många moralkärringar på FL!  Och när jag skriver så är jag bara ärlig. 

Det är inte alltid bara så enkelt som de får det att låta att göra abort. Jag hade inte gjort det. Jag hade valt att kämpa istället! Då har man iallafall sitt barn kvar.

Hej, jag tänkte att du kanske ville läsa den här bloggen som handlar om en tjej som precis som du blev gravid när hon var 14 år gammal. Bloggen heter isåfall 
micahs.se/
Det finns dessutom en liten film om henne på youtube om du söker "gravid vid 14" så bör den komma upp. 
Jag tänkte att det kanske skulle vara ett stöd för dig at veta att någon annan gått igenom samma sak som dig.

Det är otäckt hur kortsiktigt dom "stötande" i denna tråd tänker. Bittra moralkärringar i alla ära, men dom har lite vettigt att säga. Allt går om man vill, bara den meningan tyder på förlite livserfarenhet för att skaffa ett barn. Hur vet man vad man vill göra resten av livet när man bara är 14 år? Och desutom inte "har lust" att ens börja gymnasiet? TS frågar hur hon ska göra, och många väljer att svara på just den fågan utifrån egna erfarenheter. Men även att svara på den underförstådda frågan kring varför "alla är emot" att hon ska behålla barnet.

För att förklara den ekonomiska biten:
Barnbidrag för mamman: 1050:- Detta bidrag får man tills  det år man fyller 16 år. Sedan kallas det studiebidrag och det får man bara ut tills man fyller 21 om man pluggar. Om TS nu inte har tänkt gå gymnasiet i alla fall så försvinner detta bidrag till nästnästa nyår (om hon menar att hon blev 14 iår).
Barnbidrag för barnet: 1050:- Börjar betalas ut månaden barnets föds.
Underhållsstöd: Om pappan ej har vårdnaden om barnet är han skyldig att betala minst 1273:- i månaden tills barnet fyller 18 år, eller 21 om denna fortfarande studerar vid den ålden. Om pappan ej har möjlighet att betala detta så betalar försäkrngskassan ut detta istället, då kallas det underhållsbidrag.
Föräldrapenning: Om pappan inte väljer att ha vårdnaden om barnet så kan mamman själv ta ut FP i 480 dagar. Då får hon 486:- om dagen i 300 dagar av dom 480 dagarna. Sedan får hon 180:- om dagen det resterande 180 dagarna. Om hon då tar ut fullersättning får hon 10 206:- efter skatt i 10 månader, och sedan 5400:- efter skatt i 6 månader.

Detta blir då alltså 13 579:- de första 10 månaderna när barnet är fött, och sedan 8 973:- kommande 6 månaderna. Sen kan man självklart välja att ta ut dagarna lite olika så man får mindre men dom då "räker längre". Mamman får alltså enbart 1050:- i månaden innan barnet kommer. Tänk på allt som ska köpas innan. Oavsett begagnat eller nytt så handlar det om pengar, och då måste det finnas pengar!

MEN SEN DÅ?! Ungen ska försörjs tills denna är 21 om denna väljer att studera! VAD ska dom leva på när föräldrapennignen är slut max 2 år efter födseln? Då finns det ett barnbidrag för barnet kvar, sen underhållsstödet. Det blir 2323:- i månaden. Då blir det att leva på existensminimum med bidrag finansierade av skattebetalare. Det är väl inte många som missat hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden även för dom som har utbildning? Alla är lika värda låter så fint, men på arbetsmarknaden är någon som inte ens har gått klart gymnasiet inte vatten värd. Varför sätta två små barn i denna sitvation?

Så med denna kunskap så säger jag att JAG tycker att du bör göra abort, även fast detta kan vara väldigt psykiskt krävande. Du kommer få stöd från vården med att klara av det.