Inlägg från: Phalaenopsis |Visa alla inlägg
  • Phalaenopsis

    14, gravid vill behålla men alla är emot det

    Det är ingen lätt sits, men det är inte omöjligt att behålla barnet. Om din pojkvän säger att du måste välja mellan honom och barnet så är han inte mycket att ha i alla fall! Det är du som ska leva med beslutet, låt dig inte pressas!

    Som någon ovan räknade ut så kommer du ha ca 7500 kr att röra dig med. Det går att klara sig på det, speciellt om man bor hemma. Mycket grejer från Blocket och Second hand blir det.

    När du varit mammaledig kan du återvända till skolan/gymnasiet och läsa klart. Barnet kan gå på dagis, precis som barnen till de yrkesarbetande mammorna. Du själv bor antagligen hemma tills du gått ut gymnasiet. Dina föräldrar har försörjningsansvar för dig tills du fyller 21 om du går i gymnasiet.

    Vill du sedan plugga vidare går det att få extralån som förälder. Det blir inte fett, men det går. Barnet är då lite större så det är lite enklare.

    Att slappa och åka på långa jorden runt-resor lär du få avstå. Liksom fyllor och överdrivet festande. Dina kompisar kommer snart att verka hopplöst omogna. Det är ett annat liv, kort sagt.

    Vill du behålla kan du få stöd och information om den hjälp du kan få av samhället här:
    www.jatilllivet.se/viewNavMenu.do

    PS. Ta inte till dig av skitsnacket om att du kostar samhället pengar. ALLA föräldrapenningar kostar samhället pengar. Vissa har jobbat först och får pengarna sedan. Andra får pengarna först och kommer att jobba i många år efteråt.

  • Phalaenopsis
    Anonym (Barnet) skrev 2014-06-29 08:41:18 följande:

    Jag vill berätta ur barnets perspektiv. Min mamma var 14 när hon blev gravid med mig. Alla gånger har det inte vart så roligt. Jag vet att hon ångrar att hon skaffat mig för det har hon sagt. Jag har fått höra att det var mitt fel att hon hade så stora bristningar på hennes kropp (då hennes kropp inte ens var mogen att skaffa barn egentligen). Mitt fel att hon inte hade några vänner. Hon berättade att alla lämnade henne när hon skulle ha barn- hon fick knappt något stöd. Vi levde på något hem för knarkare & alkoholister som skulle rehabiliteras under min första tid då vi inte hade någon annan stans att ta vägen. Jag har fått bo hos kontaktfamiljer under helgerna för att min mamma skulle få avlastning eftersom min pappa lämnade mig när jag var tre år & hon fick allt ansvar själv. Hon hade hoppat av skolan & har fortfarande inte en riktig utbildning (hon är 38 år nu). Hon har haft lite ströjobb men inte mer än så. Levde mest på sin nya sambo & bidrag. På grund av den otillräckliga inkomsten har jag inte kunnat få åka på aktiviteter som andra barn. Inte heller kunnat gå på aktiviteter efter dagis/skola heller som simskola, dans, ridning eller annat. Jag vet att jag många gånger önskat jag kunnat få börja på dans...

    Med detta menar jag inte att jag är otacksam- absolut inte! Jag har ju klarat mig. MEN min barndom hade nog vart lite bättre under andra förutsättningar...


    Om din mamma vid 38 års ålder fortfarande inte har någon utbildning skulle jag tro att det inte är så mycket att hon fick barn för tidigt, som att hon har dåliga personliga förutsättningar. De flesta ensamstående mammor behöver inte kontaktfamiljer på helgerna, med eller utan familj i närheten.

    Om TS sköter sig så borde hon kunna börja gymnasiet 1-2 år försenat. Tre år på högskola på det. När hon tar examen och kan börja jobba är barnet 7-8 år. Gott om tid kvar för fritidsaktiviteter. Men det kräver att man är lite driven, och det hoppas jag TS är mer än din mamma.
  • Phalaenopsis

    Möjligen är adoption det bästa både för barnet och karriären, men det är känslomässigt svårare än abort. Men man får inte så dåligt samvete.

Svar på tråden 14, gravid vill behålla men alla är emot det