utredningshem

Glömde skriva att jag och barnens far levde ihop i 6åra tid och under dom 6 åren så psykisktmisshandlade han mig därav att jag gått in i vöggen och denna depression

Vad är sol?

Glömde skriva att soc helst inte vill det här mes avlastnings familj då dom anser att barnem är så små och kanske kan ta skada ut av det (jag kan inte sånt men mina små pojkar är så sociala och älskar verkligen att umgås med människor och lära känna nya människor , händer inte så ofta men ja ni förstår)

Mem det påpekade hon idag att hon tycker det är så bra att jag är så ledveetet och öppen med vad det är jag brister i och mest är det ju orkaäen att vara delaktig 100%

Dom får allt dom sska barmem med mat kramar hygien sömn ja allt sån dock har jag int ork att säga ifrån när dom gör fel jämt och stora grabben visar tendenser utav adhd som jag också har och det blir väldigt mkt ibland ist för att bara låsa mig å skita i att ta fajterna så behöver jag mågot som stöttar upp och lraft för att orka om du förstår hur jag tänker och menar

Jag har sagt att jag vill ha hjälp en helg i månaden, och kanske även att jag och barnen kan åka till avlastningsfamiljen gemensamt då och då och umgås och fika och så!

Och jag håller med jag tycker verkligen inte att det är bra att barnen blir kastade runt blad flera olika, hade jag inte måttt så dåligt som jag gjorde hade jag aldrig tillåtit att bli inlagd men hag behövde detta för att kunna må bättre och det gör jag, jag mår väldigt mycket bättre nu har fått en medicin som fungerar och n2har jag även fått boendestöd.

Anledning till att jag vill ha stöd fortfaranfe trots att jag mår bra är just för att förebygga att detta händer igen och skulle det hända igen så finns där isf en familj som barnen känner sig trygga med och kan vara hos isf! Nu hoppas och tror jag intr att det blir så igen men man kan aldrig veta!

Mina barn får all den energin jag har jag lägger allt på mina barn och vissa dsgar finns det ingen energi kvar till mig själv och för att jag ska fungera måste jag ju även lägga energi på mig själv. Därflr jag hamnat där jag hamnat för all den energin jag haft har gått åt till barnen (vilket det självklart ska göra, men när energin brister och det inte finns nåt kvar till sig själv då blir det fel)

Jag säger inte att jag är världens bästa mamma för det är jag inte men jag är inte en dålig mamma heller, barnen får kärlek så det väller om det från mig dom får mat som dom ska dom blir badade tänderna borstade mediciner om de behövs plåster om det behöva sjukvård om det behövs dock när det gäller att sätta gränser osv så går det inte alltid och gräner är viktigt för mig men tyvärr tar det ofta stopp det blir ofta mycket bråk å tjafs barnen emellen och mot mig åå en gåbg å då tar det stopp jaag får ibte till det blir hwlt matt och inget blir som det ska... ofta får dom som dom vill (fast att jag inte vill det, men kraften finns inte, och detta handlar inte om att jag är lat eller okunnig det handlar om mitt psykiska mående stressen depressionen osv, och som sagt jag vill ju ha hjälp från soc och jag har varit 100% ärlig mot dom jag har inget att dölja för jag är en bra mamma men ibland tryter orkeen tyvärr å där behöver jag hjälp)

Ja det kanske är så!

Men när dom nämt detta så satte det fart på tankarna i huvudet, har en lät tendens att få mindre katastrof tankar, så för mig va de bara att dom kommrr ta barnem ifrån mig, men alla jag talat med vänner osv säger att hade dom varit så oroliga för barnen att dom vill ta barnen ifrån dig hade dom ju gjort det för länge sen, har ju haft konakt med socialen i över 1 år nu ändå, och det har dom ju rätt i så jag kanske inte behöver oroa mig så mycket! Mailade min social sekreterare och frågade vad det danns för andra alternativ om jag inte ville det här med utredningshemmet.. wå vi får se hon svarad att vi pratar om detta nästa vecka på mötet där

Jag har inte råd med något sådant :-/

Vad är skillnaden om man hamnar på utredningshem för behandling och inte utredning? ?

Jo jag vet att dom tycker barnen är för små egentligen därför dom försökt få barnens pappa att ta dom mer.. men jag blir så ledsen på honom :( jag blir så öedsen för barnens skull..

Jag funderade på om man kanske skulle be om en syöd familj fast alltså bara som ett stöd kanske en famiöj jag och barnen kan vara med och umgås helgerna då barnen är hos mig som lixsom stöttar mig och hjälper till lite med barnen osv fast det kanske inte fungerar i praktiken?

Tack för er som är positiva

Och ni som är negativa, varsågod jag förstpr er ni känner ju inte mig...

Och naiv, ja det kanske är det jag är, jag är en människa som intr vill tro ont om någon, sån är jag, självklart vet jag att det finns många idioter men jag brukar flrsöka ha en positiv inställning och tanke om de flesta!!

Såhär är det socialen har alltid sagt att dom inte är orologa för min förmåga att vara mamma och dom är positova till min inställnkng OCH att jag vet att jag behöver hjälp ist för att sopa saker ich tibg undrmatta, innan soc fick in oros anmälan från dagis så ringde jag min kontakt på familjebehandlingen och berättade hur läget låg till och sa att jag skulle vilja ha någon sorts hjälp och stöd!! Min oro bygger på allt negativt jag läst om andras erfarenheter kring just utredningshem och sen ansra saker man läst om socialen, men jag personligen kännner att jag och min socialare har en väldigt öppen och ärlig kontalt, jag har inte döljt något för dom överhuvudtaget, och som min vän sa, hade dlm varit så oroliga över mina barns hem förhållande så borde ju detta häbt för länge sen?

Och jag känner attt hade dom var det borde dom ju tagit in mig på det här hemma i samband med att jag blev utrskriven från psyk? Eller tänker jag fel??

Och vad mensfe du med att ibgen skulle vilja umgås med mig??

Det är inte så att jag är utan vänner, dock har jag ingen mamma eller pappa som kan stötta mig i mitt föräldrarskap, jag kanske glömde berätta att jag är 25 år, hade jag haft mamma i livet som kunnat stötta i dettta kanske det hade vart annorlunda?! Jag vet inte faktikst... sak samma jag ska ta med mig min boendestörjare på mötet på torsdah så får vi se däregter vad som händer

Varit på mötet idag, tanken är att vi ska till utredningshemmet. ..

Och nu har jag fått mer förklarat och dom är inte oroliga för mina barn på så sätt att dom skulle vilja ta dem ifrån mig.. dom vill snarare hjälpa mig och stärka mig mer i mitt föräldrarskap och så jag får stöttning osv för barnens skulll

Och för att se vad det är jag behöver för hjälp exakt dom tror att jag orkar mer än vad jag självninser och det har dom säkert rätt i. Det är min rädsls att misslyckas som gör att fet blir som det blir typ ja vi får se heöt enkelt vi ska på studiebesök på utredningshemmet i slutet av månaden

Hej alla glada, jag har spenderat mer än hälften av tiden på utredningshemmet nu och det är det bästa jag gjortpå länge äntligen börjar saker ordna upp sig för mig och barnen! På det senaste mötet med soc så sa min utredare att det finns inga omhändertagande tankar kring mina barn någonstans för jag fixar allt sådant galant och så sa han egentligen behöver hon inte vara här överhuvudtaget men ändå behöver jag det! Äntligen har dom tagit mig på allvar, en adhd utredning är igång på mig nu och hittills tyder allt på adhd och ja vad ska jag säga aallt bärjar gå åt rätt håll jag och barnen börjar må skit bra rent ut sagt

Så ni som sa att barnen kommer bli omhändertagna hade väldigt fel!

Tack iallafall ni som va positiva mot mig! Nu ska jag fortsätta kämpa uppåt för mig och mina barns skull! Have fun!!