Min sambo är så snål!

Tyvärr kan man inte förändra andra människor. Viljan att förändras måste komma från en själv (inte ens vi som är utbildade till att jobba med människor kan "modellera om" personer).

Om han gör detta mot dig så betyder det att han prioriterar bort till förmån om sig själv och sitt pengabegär. Eftersom att han sätter sig själv först, är egoistisk och skiter i vad du vill i pengafrågan så finns en risk att du förgör dig själv om du är självuppoffrande och finner dig i hans regler. Om du ställer ultimatum och han ej följer dem - så är det faktiskt han som har övergett dig och inte vice versa.

Jag förstår att moralpredikningar inte är den magiska lösningen på ditt problem, men kanske kan kommentarer på familjeliv få dig att hålla med i något resonemang, få dig att tänka i andras banor. Ta hand om dig själv, det verkar inte som att varken du eller han gör det.

Varför slösar han sin tid på att spara dasspapper och andra småören när han skulle tjäna så mycket mer pengar på att jobba extra istället? Vilket hemskt slöseri med pengar. Han verkar lite korkad?

Jösses! Hans beteende är sjukligt. Jag gissar på tvångssyndrom/OCD blandat med något annat.

Utan sjukdomsinsikt och omfattande behandling kommer han inte att bli bättre. Högst troligt bara värre i sitt beteende. Du måste inse att sjukdomen tagit kol på "ditt livs kärlek" och att du inte kommer få tillbaka honom om han inte själv gör en rejäl insats tillsammans med professionella behandlare.

Gör dig själv en tjänst och lämna honom ich lev resten av ditt liv i frihet. Önskar dig all lycka!

Tack för peppet!
JAg behöver det verkligen.

Ärligt talat TS du behöver inte mer pepp utan en spark där bak för att ta dig ur ett läge som förstör dig och din person. Många här oroar sig för dig och din hälsa.

Känner hur jag börjar bli rejält arg här!
Ikväll är han inte hemma, jag har faktiskt trotsat honom och kokat mig ett lass makaroner nu!
Jag är mätt och energifylld!

Egentligen är det väl ett mirakel att jag fick ha kvar mina djur... som måste ha mat.
Fasst den maten betalar jag själv och då är det ok.
Men inte att köpa mat till mig själv... varför låter jag mig bli behandlad så här?

Tänk om ni ändå vore här och tvingade mig att packa... jag känner mer och mer nu att han inte kommer ändra sig.

Får inte heller ha lampor tända om det inte verkligen är något vi måste se... vi lever i ett hungrigt mörker med halvlortiga kläder.

Ja, varför? Är du rädd för att vara ensam?

Hur motiverar han att du inte får köpa mat till dig själv? Har ni gemensam ekonomi nu? Jag tycker att du skall kräva att ni kör separat ekonomi även om det i det här fallet snarare låter som att han skulle behöva en psykiatriker än ett bankbesök.

Ja TS ibland behöver man berätta för någon annan hur situationen ser ut för att man själv riktigt ska förstå den och se att det inte är sunt.
Såna där tendenser brukar liksom smyga fram, antar att det är det som hänt honom också. Började med disktrasorna och sedan eskalerade det.
Som övriga här sagt, du är värd bättre.

Du vill gärna ha verktyg för att kunna hjälpa honom, kanske är det bäst för honom att du lämnar honom. Det ger honom kanske en chock som gör att han ger sig själv möjlighet att ta tag i sina demoner.

Man kan aldrig förändra en annan människa, det måste de göra själva. Det är något som många av oss upplevt.

Gör en plan för de närmaste veckorna, fixa bostad, berätta att det är slut, packa flytta. Ta hjälp och stöd av vänner om/när du upplever det jobbigt.

Lycka till, genom att berätta för oss berättar du för dig själv och har nu tagit första steget, nästa går lättare.